Bra val av folkpartistatsråd

Nya EU ministern Cecilia Malmström var på fp:s valupptakt i Kungsbacka i augusti 2006.

Nu har Sverige haft en alliansregering i 2 dagar och några timmar. Jag gläder mig åt samtliga folkpartistiska statsråd. Lars Leijonborg och Jan Björklund i utbildningsdepartementet, Nyamko Sabuni som integration- och jämställdhetsminister och sist men inte minst Cecilia Malmström som skall arbeta med EU frågor.

Utnämningarna av Jan, Nyamko och Cecilia är ett bra sätt att trygga framtiden i folkpartiet. Alla tre är potentiella partiledarkandidater när Lars Leijonborg slutar en dag.

Utnämningarna innebär också att Lars Leijonborg och de som ger honom råd i partiledningen inser att det finns ingen väg tillbaka för folkpartiet.

Samhället ändras och det innebär också att partier måste utvecklas. Efter valet har en del bakåtsträvare dykt upp och vill att folkpartiet skall gå tillbaka till vad man kallar socialliberalism. Folkpartiet har aldrig övergivit socialliberalismen men det ser olika ut beroende på vilka problem man möter.

Folkpartiets väg är att utvecklas framåt tillsammans med samhället. Inte att leta sig tillbaka till någon tid då problemen var annorlunda.

Det förvånar mig varje gång man tar Bengt Westerberg som något positivt exempel. Har alla glömt i vilket skick han lämnande folkpartiet efter valet 1994?

Riktigt förbannad blir jag när jag läser att olika personer, även folkpartister, anser att Nyamko Sabuni är något slags alibi och till och med en Onkel Tom.

Rent oförskämt.

Folkpartiet har fått ansvar för utbildningsfrågor, skolfrågor, jämställdhet, integration och EU frågor. Viktiga områden som stämmer bra överens med partiets profilfrågor. Jag saknar Johan Pehrson men inser att röstetalet i valet inte ger möjlighet till att även få posten som justitieminister.

Förhoppningsvis kommer denna regering och de folkpartistiska statsråden att kunna genomföra många av folkpartiets hjärtefrågor.

Det innebär att vi sidan av regeringspolitiken måste idédebatten hållas igång i folkpartiet. Ett område som kan bli en ny profilfråga är den enskildes frihet. Staten vill ha mer och mer insyn i den enskildes liv vilket givetvis begränsar den enskildes frihet.

Ëtt sådant förslag är om man skulle föreslå obligatoriska ID kort som vi skall bära på oss. Då har vi enligt min mening passerat gränsen.

Folkpartiet kan bli det parti som säger hit men inte längre.