Bildt stödjer Estlands regering

Tydligen har det varit ett missförstånd att Sverige och utrikesminister Carl Bildt inte skulle uttalat sitt stöd för Estlands genom att säga bland annat att våldet är beklagligt, att det som händer är en intern fråga för Estland och att Sverige har tilltro till Estlands förmåga att hantera situationen. Uttalandet skall ha varit förankrat hos premiärminister Andrus Ansips.

Läs följande TT artikel i Dagens Nyheter.

Rysk delegation till Tallinn

Enligt de svenskspråkiga nyheterna i Finlands YLE så har det varit en lugn natt i Tallinn. Den andra natten i rad. YLE rapporterar också om att en delegation från Rysslands parlament skall besöka Tallinn.

Jag hoppas det är en början på en dialog. Diktat från Ryssland är absolut inget sätt att förbättra relationerna.

Utrikesminister Carl Bildt har enligt Dagens Nyheter varit i kontakt med Estlands president Tommas Hendrik Ilves. Jag tror att Carl Bildt med bra kontakter både i Ryssland och Estland vid en förvärrad kris kan vara en bra budbärande för att få igång en dialog. President Ilves åkte förövrigt med i det svenska regeringsplanet till Boris Jeltsins begravning.

Replik rätten att välja läkare

På min och Ulla Ertsborns artikel i Hallands Nyheter måndagen den 23 april fick vi en replik från SPI (pensionärspartiet) där man påstod att vi gått med på deras förslag. Det är ju så att folkpartiet drivit frågan om husläkare och rätt att välja läkare i oerhört många år. I dagens Hallands Nyheter har vi en replik.

Välja läkare gammalt fp-förslag

Replik till Ingeborg Oléni (spi) i HN 25/4.
Tyvärr måste vi göra Ingeborg Oléni besviken. Folkpartiets uppfattning att man skall få lista sig hos en läkare är inte inspirerat av henne eller spi.

Under många årtionden har folkpartiet drivit frågan om husläkare. Kravet att få välja läkare har lika länge funnits i både centralt partiprogram och lokalt landstingsprogram.

Men vi insåg givetvis att det kommer att kräva mycket kraft att få Vårdval Halland att fungera på önskvärt sätt och att det måste genomföras i flera steg. När ersättningsmodellen fungerar fullt ut så anser vi att den också skall innehålla val av läkare. Det hindrar dock inte både privata och landstingsdrivna vårdenheter att som ett sätt att konkurrera och erbjuda hög kvalité gå före och redan nu erbjuda val av läkare.

Ulla Ertsborn
Tommy Rydfeldt

Demonstrationerna i Tallinn, Estland, en analys.

(Bilden är från Rådhusplatsen i centrala Tallinn)

Demonstrationerna i Tallinn, Dagens Nyheter ,Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, handlar inte om en bronsstaty. Det handlar om en djup spricka i det estniska samhället och mellan Ryssland och Estland.

Sovjetunionens diktator Josef Stalin gjorde upp med Hitler 1939 om att dela Polen. Stalin fick också fria händer att ockupera Estland, Lettland. Litauen och Finland. Eller åtminstone ställa dem under sovjetiskt inflytande.

Finland misslyckades man med men de tre baltiska staterna fick till slut ge upp.

Enligt estnisk uppfattning ockuperades Estland 1940. Estlands ledare Konstatin Päts hade 1939-40 varit tvungen att stegvis ge upp Estlands självständighet. Päts fängslades i juli 1940 och dog på mentalsjukhus i Sovjetunionen 1956. En manipulerad folkomröstning genomförde 1940 och Estland beslutade sig att ansluta sig till Sovjetunionen som en sovjetisk republik.

Efter Hitlers anfall mot Sovjetunionen så drevs de sovjetiska ockupanterna ut från Estland 1941 av de tyska styrkorna. 1944 lämnade tyskarna och den sovjetiska ockupationen fortsatte.

Många estländare flydde bland annat till Sverige strax innan de sovjetiska styrkorna kom tillbaka. Av dem som stannade fängslades en hel del ibland annat i Sibirien.

För att stärka makten så förflyttades ester bosatta i Ryssland och lojala till sovjetmakten till Estland. Så kallade ”jester” då de uttalade ljudet ”J” annorlunda. En Ryssifisering genomfördes också. Innebärande att ryssar flyttades till Estland och de baltiska staterna.

Fram till 1991 var Estland ockuperat. Men genom Gorbatjovs perestrojka och glasnost hade frihetskampen börjat. Formellt utropade man sig självständiga den 20 augusti 1991. Detta accepterades sedan av Rysslands President Boris Jeltsin. Själva Sovjetunionen upplöstes också samma år den 25 december.

Det Estland som blev självständigt såg inte ut som det som ockuperades 1940. Idag har ungefär 25 % ryska som modersmål. Vid ockupationen fanns det ca: 8 % rysktalande, de flesta i de östra delarna av landet. Många rysktalande familjer har inte själva valt att bo i Estland. Man förflyttades mer eller mindre frivilligt dit.

Under den sovjetiska tiden behövde inte rysktalande lära sig Estniska. Esterna däremot lärde sig ryska.

Det innebär att många idag bara pratar ryska och hjälpligt eller inte alls kan prata estniska.

Ur estnisk utgångspunkt så blev de rysktalande något som blev kvar när ockupationsmakten kollapsade och drog sig tillbaka. De som 25 december 1991 hade sovjetiskt medborgarskap blev statslösa. För att bli estnisk medborgare måste man kunna språket mycket bra och genomgå ett allmänt test där man visar kunskap om estniska samhället, om konstitutionen och har en stadig inkomst. Man skall också visa sig lojal mot den estniska staten och svära en lojalitetsed.

Detta gäller även personer som kanske är födda i Estland under Sovjettiden och bara lärde sig ryska.

Det finns heller inte någon lagstiftning som skyddar minoriteten på samma sätt som de ca: 6 % som talar svenska i Finland. Även om de bor många ryssar i Tallinn finns t.ex. inga vägskyltar på ryska. Man kan tro i Tallinn att det inte finns några rysktalande överhuvudtaget i staden.

Estländarna tycker att de rysktalande skall integrera sig, lära sig estniska och bli en del av det estniska samhället. Ryssarna vill ha rätt att fungera som en minoritet med det skydd det ger och anser att de är diskriminerade. Ryssar som är födda i Estland efter andra världskriget har svårt att se sig som rest av en ockupation, så som många estländare ser dem.

Esterna hävdar, med rätt, att man var ockuperade 1940-1941 och 1944-1991 av Sovjetunionen. Ryssland och många ryssar anser att Sovjet befriade Estland 1944. Bronsstatyn är också ett monument över denna ”befrielse”.

Och här har vi kärnan i konflikten. Ryssar i Estland anser sig diskriminerade, å andra sidan så är man i Estland upprörda över att dagens Ryssland inte kan erkänna att Estland blev tvingade in i Sovjetunionen genom en fixad folkomröstning 1940 och att Sovjetarméns återkomst 1944 var en ockupation. Ryssland vill heller inte erkänna de brott som gjordes under ockupationstiden.

Bronsstatyn blir då en symbol för ockupation för Estland och när man vill flytta den utlöser det demonstrationer mot inte bara flyttningen utan den diskriminering ryssarna känner.

Brottslingarna är ju personer som Stalin och Nikita Chrusjtjov. Men de kan ju inte straffas idag för de problem de skapat.

Det är oehört lätt att förstå esterna upprördhet över hur deras land behandlades av det kommunistiska Sovjetunionen och de lidande man fick gå igenom. Samtidigt så kan man inte skuldbelägga de ryska folket för vad de kommunistiska diktatorerna gjorde lika lite som man kan skuldbelägga hela de tyska folket för Hitlers brott.

En gyllene kompromiss kunde ju vara att Ryssland erkände att Sovjetunionen ockuperade Estland 1940 och 1944. Erkände brott mot folkrätten och bad om ursäkt. I gengäld så införde Estland ett minoritetsskydd och gav alla som bodde 1991 i Estland medborgarskap.

Förmodligen kommer de att gå flera år innan en sådan kompromiss är möjlig. Och kanske får vi se fler konflikter mellan ester och ryssar.

Fotnot:
Jag besökte Estland första gången 1991 när det fortfarande var Sovjetunionen. Sedan dess har jag besökt landet regelbundet. Jag har vänner som både är ester och ryssar.

Frikännande av Jakobsson och Westerberg väcker frågor.

Att f.d. partisekreteraren Johan Jakobsson och presschefen Niki Westerberg friades av tingsrätten, läs i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, för att ha gjort något brottligt, väcker givetvis en massa frågor.

Borde åklagaren ha åtalat? Kände han att press att visa sig duktig? Stod polisutredningen i proposition till eventuellt brott?

Inte minst när det gäller misstanke om ekonomiska brott av kända personer har frikännande förekommit där åklagare drivit rättegångar och försökt få massmedia att tro att han eller hon har haft omfattande bevis.

Ibland tycks många tro att misslyckanden måste vara brottsligt. Men varken misslyckanden eller dumheter är kriminellt.

Det ändrar i och för sig inget i sak att Niki Westerberg och Johan Jakobsson frikänns. Båda har begått dumheter som inte stoppade och polisanmälde Per Jodenius och såg till att dataintrångsskandalen blev känd i mars 2006 istället för i valrörelsen. Men så som många gånger konstaterar tingsrätten att dumheter och misslyckanden inte är brottsligt.

Är opinionsiffrorna alarmerande?

Idag presenteras i Dagens Nyheter en opinionsundersökning gjord av Temo/Synovate.

För fyra år sedan,den 25 april 2003 presenterade Temo en väljarbarometer.

Resultatet var följande:18,5%(m),15,1%(fp),5,9%(c),5,9%(kd),5,4%(mp,)38,5%(s)och 9,1%(v).

Vänsterblocket hade 53% och klar majoritet. När det sedan hölls val 2006 så förlorade man och fick 46,1%.

Jag tycker det visar på ett bra sätt att man skall ta opinionssiffrorna i dagsläget med en nypa salt.

Det är lite mer än 40 månader till nästa val. Det kommer hända oerhört mycket. Se bara vad som hände folkpartiet. Från 15,1% till 7,5%. Och vänsterpartiet från 9,1% till 5,8%.

Jag är övertygad om att när man ser resultatet av alliansens politik kommer de vända. Och ju närmare valrörelsen 2010 vi kommer måste (s) presentera en politik.

Kommer den politiken att bestå av återinförd fastighetsskatt? Återgång till flumskolan som den såg ut hösten 2006? Åter igen satsning på bidrag istället för arbete? Återinföra apotekets monopol som avskaffades 2009? Avskaffande av jobbavdraget som kommer ge varje låginkomstagare 1000 kr mer i skatt?

Det skall bli intressant att se hur (s) formerar sig ju närmare 2010 vi kommer.

Artikel i Hallandsposten

På onsdagen, den 25/4, fanns en variant av artikeln att samordna servicetjänster i Hallandsposten. Underskriven av mig och två duktiga folkpartikvinnor från Halmstad, Fatima Svanå och Suzanne Åkerlund.

Fatima är folkpartiets gruppledare i Region Halland och ledamot i regionstyrelsen. Suzanne är gruppledare för folkpartiet i Halmstads kommun.

Båda skriver också Blogg. Här hittar du Fatimas och här Suzannes.