torsdag, februari 08, 2007

Ny partiledare i folkpartiet?

Enligt Politikerbloggen så är Lars Leijonborg på väg ut. Han skulle tvingas avgå redan i höst, enligt en av bloggens källor.

Lars Leijonborg har varit partiledare i 10 år. När Göran Persson avgår så blir Leijonborg den till tjänsteår äldste partiledaren. Det vore inte konstigt om han själv funderade över sin framtid.

Jag är ganska övertygad om att hade det inte blivit regeringsskifte så hade Leijonborg avgått. Fyra år till opposition och sedan fyra år i regeringen hade nog inte lockat honom.

Leijonborgs framtid handlar främst om två saker. Vilka politiska framgångar får folkpartiet i regeringsställning och hur ser opinionen ut. Ett folkparti som ligger kring 5-6% i opinionsmätningar kommer säkert till slut att kräva ny partiledare. Ligger partiet i juni 2007 på 10 % kommer det vara knäpp tyst.

Som jag ser det finns det tre kandidater att efterträda honom. Jan Björklund, Cecilia Malmström och Johan Pehrson.

Politiskt vill jag påstå tre väldigt lika kandidater även om någon av dem försöker att profilera sig något. Alla tre sitter i partiledningen och är högst ansvariga för den politik som förts sedan flera år tillbaka.

Vem som har störst stöd är omöjligt att säga. Just detta gör att jag inte tror att frågan om partiledarbyte är så aktuellt som Politikerbloggens källor vill göra gällande. Man lurpassar på varandra.

Ingen av dem kommer att utmana Leijonborg. Förlust då och man är totalt ute i kylan.

Lars Leijonborg kommer inte att avgå om inte partiet enas om en annan kandidat.

Därför tror jag, om inget oförutsett händer, att Lars Leijonborg kommer att väljas om vid landsmötet i höst.

Det oförutsedda är t.ex. om de tre kandidaterna enas om att stötta en person och att man får ledande personer i partiet bakom detta. Då kan det gå fort.

Men man vet aldrig med Lars Leijonborg. Han har varit uträknad tidigare. Leijonborg är en fighter. Väljs han om i höst och folkpartiet får bra opinionssiffror så kanske han leder partiet i nästa val.

En vecka är en lång tid i politik, sa någon. (Churchill?). Och det är många veckor kvar till september 2010.

måndag, februari 05, 2007

Uppfräschad blogg

Nu har jag försökt att ändra lite på layouten på bloggen. Hoppas till det bättre.

Jag har dessutom lagt till länkar till två bloggar. Poltikerbloggen och Carl Bildts blogg. Roligt att en utrikesminister tar sig tid att skriva inlägg. Ibland flera gånger per dag. Och att svarar också på inlägg läsarna gör.


Bloggtoppen.se

Stort stöd för Jan Björklunds skolpolitik

Så visade det sig det vi visste. Skolminister Jan Björklunds skolpolitik har ett brett stöd i Sverige.

I en SIFO undersökning som publiceras i Göteborgs-Posten är 86 procent av de borgerliga väljarna positiva till hårdare regler, men även 71 procent av socialdemokraterna stöder kraven på tuffare tag.

Det finns ett stort stöd för att det skall vara ordning och redo och studiero i den svenska skolan. Att all mobbing skall bekämpas och att det är förövaren och inte offret som skall byta skola om det blir nödvändigt.

Det finns helt enkelt ett stort stöd för avskaffande av den svenska flumskolan.

Sifforna borde ge socialdemokraterna lite funderingar. Det är detta parti som infört flumskolan och försvarat den trots den ena alarmrapporten efter den andra.

Nu har vi svart på vitt att sossarna inte har sina väljare med sig i skolpolitiken..

Jag reagerar alltid över att man använder ordet ”hårda regler” när någon vill att det skall vara ordning i skolan och att eleverna skall få möjlighet att i lugn och ro att lära sig saker.

Är stök, att inte komma i tid till lektioner, prata i mobiltelefon under lektion osv. något slags normaltillstånd i skolan? En mänsklig rättighet?

Jan Björklunds uttalade i GP tycker jag är bra och jag håller med honom till 100 % :

”– Resultatet stämmer med mina erfarenheter. I dag är det framförallt unga flickor som far illa i skolor där det saknas trygghet och arbetsro. Och de välkomnar att vi föreslår åtgärder för att öka tryggheten, säger skolminister Jan Björklund (fp).
Men han tycker det är fel att tala om "hårdare regler". I stället vill han beskriva den egna skolpolitiken som en kombination av tydligare regler och ökade befogenheter för lärarna. Syftet är att motverka en hård, tuff och otrygg arbetsmiljö.”

Skolpolitiken är nog det enskilda område jag hoppas alliansregeringen skall kunna göra störst förändringar på.

Men att baxa en skolpolitik i rätt riktning som varit fel i över 20 år (även under borgerlig regering 1991-1994) är inte lätt. Tyvärr tar det också många år innan vi ser resultat. Jag hoppas svenska folket har tålamod och ser att skolan 2010 är på väg i rätt riktning. Mot en kunskapskola och bort från flumskolan.