Enligt Politikerbloggen så är Lars Leijonborg på väg ut. Han skulle tvingas avgå redan i höst, enligt en av bloggens källor.
Lars Leijonborg har varit partiledare i 10 år. När Göran Persson avgår så blir Leijonborg den till tjänsteår äldste partiledaren. Det vore inte konstigt om han själv funderade över sin framtid.
Jag är ganska övertygad om att hade det inte blivit regeringsskifte så hade Leijonborg avgått. Fyra år till opposition och sedan fyra år i regeringen hade nog inte lockat honom.
Leijonborgs framtid handlar främst om två saker. Vilka politiska framgångar får folkpartiet i regeringsställning och hur ser opinionen ut. Ett folkparti som ligger kring 5-6% i opinionsmätningar kommer säkert till slut att kräva ny partiledare. Ligger partiet i juni 2007 på 10 % kommer det vara knäpp tyst.
Som jag ser det finns det tre kandidater att efterträda honom. Jan Björklund, Cecilia Malmström och Johan Pehrson.
Politiskt vill jag påstå tre väldigt lika kandidater även om någon av dem försöker att profilera sig något. Alla tre sitter i partiledningen och är högst ansvariga för den politik som förts sedan flera år tillbaka.
Vem som har störst stöd är omöjligt att säga. Just detta gör att jag inte tror att frågan om partiledarbyte är så aktuellt som Politikerbloggens källor vill göra gällande. Man lurpassar på varandra.
Ingen av dem kommer att utmana Leijonborg. Förlust då och man är totalt ute i kylan.
Lars Leijonborg kommer inte att avgå om inte partiet enas om en annan kandidat.
Därför tror jag, om inget oförutsett händer, att Lars Leijonborg kommer att väljas om vid landsmötet i höst.
Det oförutsedda är t.ex. om de tre kandidaterna enas om att stötta en person och att man får ledande personer i partiet bakom detta. Då kan det gå fort.
Men man vet aldrig med Lars Leijonborg. Han har varit uträknad tidigare. Leijonborg är en fighter. Väljs han om i höst och folkpartiet får bra opinionssiffror så kanske han leder partiet i nästa val.
En vecka är en lång tid i politik, sa någon. (Churchill?). Och det är många veckor kvar till september 2010.
torsdag, februari 08, 2007
måndag, februari 05, 2007
Uppfräschad blogg
Nu har jag försökt att ändra lite på layouten på bloggen. Hoppas till det bättre.
Jag har dessutom lagt till länkar till två bloggar. Poltikerbloggen och Carl Bildts blogg. Roligt att en utrikesminister tar sig tid att skriva inlägg. Ibland flera gånger per dag. Och att svarar också på inlägg läsarna gör.
Jag har dessutom lagt till länkar till två bloggar. Poltikerbloggen och Carl Bildts blogg. Roligt att en utrikesminister tar sig tid att skriva inlägg. Ibland flera gånger per dag. Och att svarar också på inlägg läsarna gör.
Stort stöd för Jan Björklunds skolpolitik
Så visade det sig det vi visste. Skolminister Jan Björklunds skolpolitik har ett brett stöd i Sverige.
I en SIFO undersökning som publiceras i Göteborgs-Posten är 86 procent av de borgerliga väljarna positiva till hårdare regler, men även 71 procent av socialdemokraterna stöder kraven på tuffare tag.
Det finns ett stort stöd för att det skall vara ordning och redo och studiero i den svenska skolan. Att all mobbing skall bekämpas och att det är förövaren och inte offret som skall byta skola om det blir nödvändigt.
Det finns helt enkelt ett stort stöd för avskaffande av den svenska flumskolan.
Sifforna borde ge socialdemokraterna lite funderingar. Det är detta parti som infört flumskolan och försvarat den trots den ena alarmrapporten efter den andra.
Nu har vi svart på vitt att sossarna inte har sina väljare med sig i skolpolitiken..
Jag reagerar alltid över att man använder ordet ”hårda regler” när någon vill att det skall vara ordning i skolan och att eleverna skall få möjlighet att i lugn och ro att lära sig saker.
Är stök, att inte komma i tid till lektioner, prata i mobiltelefon under lektion osv. något slags normaltillstånd i skolan? En mänsklig rättighet?
Jan Björklunds uttalade i GP tycker jag är bra och jag håller med honom till 100 % :
”– Resultatet stämmer med mina erfarenheter. I dag är det framförallt unga flickor som far illa i skolor där det saknas trygghet och arbetsro. Och de välkomnar att vi föreslår åtgärder för att öka tryggheten, säger skolminister Jan Björklund (fp).
Men han tycker det är fel att tala om "hårdare regler". I stället vill han beskriva den egna skolpolitiken som en kombination av tydligare regler och ökade befogenheter för lärarna. Syftet är att motverka en hård, tuff och otrygg arbetsmiljö.”
Skolpolitiken är nog det enskilda område jag hoppas alliansregeringen skall kunna göra störst förändringar på.
Men att baxa en skolpolitik i rätt riktning som varit fel i över 20 år (även under borgerlig regering 1991-1994) är inte lätt. Tyvärr tar det också många år innan vi ser resultat. Jag hoppas svenska folket har tålamod och ser att skolan 2010 är på väg i rätt riktning. Mot en kunskapskola och bort från flumskolan.
I en SIFO undersökning som publiceras i Göteborgs-Posten är 86 procent av de borgerliga väljarna positiva till hårdare regler, men även 71 procent av socialdemokraterna stöder kraven på tuffare tag.
Det finns ett stort stöd för att det skall vara ordning och redo och studiero i den svenska skolan. Att all mobbing skall bekämpas och att det är förövaren och inte offret som skall byta skola om det blir nödvändigt.
Det finns helt enkelt ett stort stöd för avskaffande av den svenska flumskolan.
Sifforna borde ge socialdemokraterna lite funderingar. Det är detta parti som infört flumskolan och försvarat den trots den ena alarmrapporten efter den andra.
Nu har vi svart på vitt att sossarna inte har sina väljare med sig i skolpolitiken..
Jag reagerar alltid över att man använder ordet ”hårda regler” när någon vill att det skall vara ordning i skolan och att eleverna skall få möjlighet att i lugn och ro att lära sig saker.
Är stök, att inte komma i tid till lektioner, prata i mobiltelefon under lektion osv. något slags normaltillstånd i skolan? En mänsklig rättighet?
Jan Björklunds uttalade i GP tycker jag är bra och jag håller med honom till 100 % :
”– Resultatet stämmer med mina erfarenheter. I dag är det framförallt unga flickor som far illa i skolor där det saknas trygghet och arbetsro. Och de välkomnar att vi föreslår åtgärder för att öka tryggheten, säger skolminister Jan Björklund (fp).
Men han tycker det är fel att tala om "hårdare regler". I stället vill han beskriva den egna skolpolitiken som en kombination av tydligare regler och ökade befogenheter för lärarna. Syftet är att motverka en hård, tuff och otrygg arbetsmiljö.”
Skolpolitiken är nog det enskilda område jag hoppas alliansregeringen skall kunna göra störst förändringar på.
Men att baxa en skolpolitik i rätt riktning som varit fel i över 20 år (även under borgerlig regering 1991-1994) är inte lätt. Tyvärr tar det också många år innan vi ser resultat. Jag hoppas svenska folket har tålamod och ser att skolan 2010 är på väg i rätt riktning. Mot en kunskapskola och bort från flumskolan.
onsdag, januari 31, 2007
Tsunaminskandalen, sossarnas eget Watergate (Tsunamigate)
I USA hade man på 70-talet Watergateskandalen. Likheterna börjar nu bli många med vår egen "Tsunamigate".
Utredningen börjar nu ta samma vändning som Watergateskandalen tog och börjar mer och mer handla om försök till mörkläggning och vem som visste och gjort vad.
I vår "Tsunamigate" handlar det också om band. Watergate skulle aldrig ha fått den upplösning den fick och tvingat Richard Nixon att avgå om man inte hittat Nixons egna bandinspelningar av möten i det ovala rummet. I "Tsunamigate handlar det också om band som plötsligt hittats".
Frågorna är många.
Vad gjorde Lars Danielsson på annandagen? Stämmer hans uppgifter. Blev Göran Persson informerad? Om vad? Varför har han inte intresserat sig för vad Lars Danielsson haft för sig? Eller vet han?
Banden som hittades vem har sparat dem? Vilka visste om att de sparades? Har man medvetet försökt förstöra dem? Vem har givit order om detta? Varför gav ingen sig tillkänna när konstitutionsutskottet efterfrågade dessa uppgifter?
Hur kommer det sig att det hittades?
Dessutom så raderas telefonsamtalslistor normalt efter 1 år. 2005 raderades det efter 7 månader. Varför? På vems uppdrag? Efter denna radering återgick man till att radera efter 1 år. En tillfällighet?
Som sagt, frågorna är många. En del kommer vi kanske få svar på när nu kommissionen startar upp sitt arbete igen, men knappast alla.
Man undrar ju är det tillfälligheter att allt detta hänt eller har någon dragit i trådarna?
Varför är Lars Danielsson beredd att låta hela sitt liv bli krossat istället för att säga sanningen? Eller har bara den ena lögnen följts av den andra i hopp om att sanningen aldrig skall hinna ikapp?
Nyckelfrågan i Watergateskandalen blev senatorn Howard Bakers fråga i senatsförhören”
"What did the President know and when did he know it?”
Frågan man måste ställa sig nu är: Vad vet Göran Persson och när fick han veta det?
Utredningen börjar nu ta samma vändning som Watergateskandalen tog och börjar mer och mer handla om försök till mörkläggning och vem som visste och gjort vad.
I vår "Tsunamigate" handlar det också om band. Watergate skulle aldrig ha fått den upplösning den fick och tvingat Richard Nixon att avgå om man inte hittat Nixons egna bandinspelningar av möten i det ovala rummet. I "Tsunamigate handlar det också om band som plötsligt hittats".
Frågorna är många.
Vad gjorde Lars Danielsson på annandagen? Stämmer hans uppgifter. Blev Göran Persson informerad? Om vad? Varför har han inte intresserat sig för vad Lars Danielsson haft för sig? Eller vet han?
Banden som hittades vem har sparat dem? Vilka visste om att de sparades? Har man medvetet försökt förstöra dem? Vem har givit order om detta? Varför gav ingen sig tillkänna när konstitutionsutskottet efterfrågade dessa uppgifter?
Hur kommer det sig att det hittades?
Dessutom så raderas telefonsamtalslistor normalt efter 1 år. 2005 raderades det efter 7 månader. Varför? På vems uppdrag? Efter denna radering återgick man till att radera efter 1 år. En tillfällighet?
Som sagt, frågorna är många. En del kommer vi kanske få svar på när nu kommissionen startar upp sitt arbete igen, men knappast alla.
Man undrar ju är det tillfälligheter att allt detta hänt eller har någon dragit i trådarna?
Varför är Lars Danielsson beredd att låta hela sitt liv bli krossat istället för att säga sanningen? Eller har bara den ena lögnen följts av den andra i hopp om att sanningen aldrig skall hinna ikapp?
Nyckelfrågan i Watergateskandalen blev senatorn Howard Bakers fråga i senatsförhören”
"What did the President know and when did he know it?”
Frågan man måste ställa sig nu är: Vad vet Göran Persson och när fick han veta det?
tisdag, januari 30, 2007
Artikel om demokratiberedning i Landstinget Halland
I dagens nummer av Norra Halland och Kungsbacka Posten har jag, Bengt Eliasson och Lars Hansson en artikel om vår motion där vi föreslår en demokratiberedning i Landstinget Halland
Pröva öppna sammanträden med Kungsbackanämnden.
Landstingsvalet beskrivs ofta som det bortglömda valet. Många invånare har en svag uppfattning om vilka politiker som är med och styr i landstinget och vad man arbetar med för frågor.
Ett problem är givetvis mediesituationen. Ingen tidning i länet läses i alla kommuner. Många av länets invånare väljer dessutom att lyssna på andra radiostationer istället för Radio Halland. TV 4 Halland kan inte de flesta Kungsbackabor se utan man tar signalen från Brudaremossen i Göteborg som sänder TV 4 Göteborg.
Det borde ligga i alla landstingspolitikers intresse att göra landstinget mer känt och få fler medborgare intresserade av dess frågor och arbete. Speciellt när nu debatten förs om huruvida Halland skall vara kvar som eget län eller inte.
Den nya Kungsbackanämndens viktigaste uppgift är att vara befolkningsföreträdare. Därför borde man pröva att låta vissa av nämndens sammanträden vara öppna att lyssna på får dem nämnden företräder.
Även landstingsfullmäktige borde kunna sammanträda några gånger per mandatperiod i Kungsbacka. Sammanträden från andra delar av länet borde sändas ut som webb-tv och finnas att laddas ner på landstingets hemsida.
Det finns i en motion folkpartiet lämnat ytterligare förslag för att stärka demokratin. Vår slutsats är att landstinget bör tillsätta en demokratiberedning. Denna beredning får gå igenom våra och andras förslag för att öka medborgarnas kunskap, insyn och inflytande över de viktiga frågor landstinget ansvarar får.
En sådan beredning skall vara tillfällig. För demokrati är inget en särskild beredning skall ansvara för. Demokratin måste vinnas varje dag i allt politiskt arbete.
Bengt Eliasson (fp)
Gruppledare landstinget
Tommy Rydfeldt (fp)
Ledamot i styrelsen för landstingsservice
Lars Hansson (fp)
Ledamot i landstingets Kungsbackanämnd
Pröva öppna sammanträden med Kungsbackanämnden.
Landstingsvalet beskrivs ofta som det bortglömda valet. Många invånare har en svag uppfattning om vilka politiker som är med och styr i landstinget och vad man arbetar med för frågor.
Ett problem är givetvis mediesituationen. Ingen tidning i länet läses i alla kommuner. Många av länets invånare väljer dessutom att lyssna på andra radiostationer istället för Radio Halland. TV 4 Halland kan inte de flesta Kungsbackabor se utan man tar signalen från Brudaremossen i Göteborg som sänder TV 4 Göteborg.
Det borde ligga i alla landstingspolitikers intresse att göra landstinget mer känt och få fler medborgare intresserade av dess frågor och arbete. Speciellt när nu debatten förs om huruvida Halland skall vara kvar som eget län eller inte.
Den nya Kungsbackanämndens viktigaste uppgift är att vara befolkningsföreträdare. Därför borde man pröva att låta vissa av nämndens sammanträden vara öppna att lyssna på får dem nämnden företräder.
Även landstingsfullmäktige borde kunna sammanträda några gånger per mandatperiod i Kungsbacka. Sammanträden från andra delar av länet borde sändas ut som webb-tv och finnas att laddas ner på landstingets hemsida.
Det finns i en motion folkpartiet lämnat ytterligare förslag för att stärka demokratin. Vår slutsats är att landstinget bör tillsätta en demokratiberedning. Denna beredning får gå igenom våra och andras förslag för att öka medborgarnas kunskap, insyn och inflytande över de viktiga frågor landstinget ansvarar får.
En sådan beredning skall vara tillfällig. För demokrati är inget en särskild beredning skall ansvara för. Demokratin måste vinnas varje dag i allt politiskt arbete.
Bengt Eliasson (fp)
Gruppledare landstinget
Tommy Rydfeldt (fp)
Ledamot i styrelsen för landstingsservice
Lars Hansson (fp)
Ledamot i landstingets Kungsbackanämnd
måndag, januari 29, 2007
Folkpartister med framtidstro
I helgen var jag i Lundsbrunn där Folkpartiets länsförbund i Västra Götaland och Halland hade sin årliga konferens. Över 250 folkpartister var där och konferensen gästades av utbildningsminister Lars Leijonborg, EU minister Cecilia Malmström och partisekreteraren Erik Ullenhag.
Man kunde inte tro att Folkpartiet var ett partí som gått tillbaka i ett val och för närvarande har dåliga opinionssifforr. Alla tre sprudlade av framtidstro och om man drar en slutsats av frågorna och inläggen så var framtidstron också stor bland konferensdeltagarna.
Extra plus för Erik Ullenhag som målade upp en strategi om hur Folkpartiet skall möta framtiden på ett sätt som var trovärdigt, intressant och engagerande.
torsdag, januari 18, 2007
Är Mona Sahlin en frälsare?
Så är det nu klart. Mona Sahlin blir ny (s)-ledare. Känslan blir lite, jaha.
Inte känns hon speciellt fräsch, nytänkande och som en förnyare.
Tänk er trion Sahlin, Ulvskog, och Nuder i nästa valrörelse. Känns väldigt gammalt och unket. Samma gäng som körde partiet i diket skall nu försöka hålla sig kvar på vägen.
Att Mona Sahlin vill ha Maria Ulvskog kvar har givetvis att göra med Sahlins dåliga stöd på vänsterkantgen. Ulvskog blir den som skall övertyga vänsterkrafterna om Sahlins förträfflighet. Vad gäller Pär Nuder så ville han så gärna bli men det var bara han och Göran Persson som ville detta. Ekonomisk talesman lär han dock få bli även om Sven-Erik Österberg både har bättre framtoning och större stöd i partiet.
När de amerikanska demokraterna var i kris och hade förlorat tre presidentval så sökte man någon yngre som kunde ses som förnyare av partiet. Fram kom ”the new democrat” Bill Clinton. Brittiska Labour hade samma problem och fann i duon Tony Blair och Gordon Brown den förnyelse man behövde och som därefter vunnit tre val. Gerhard Schröder var också en ny typ av ledare även om hans år som kansler i Tyskland inte blev någon nystart och förnyelse.
Mona Sahlin känns bara som den som fick bli för att ingen av de andra kandidaterna ville och de som ville, Thomas Östros och Pär Nuder, ville ingen ha.
Givetvis är alla Sahlinaffärer ett handikapp. Toleransen innan det blir en ny affär är låg. Och gör borgerliga politiker bort sig så kommer både hon och hennes partisekreterare ha svårt att kritisera utan att få gamla Sahlinsynder tillbaka i ansiktet.
Mona Sahlin har tre år på sig. Stora krafter, inte minst inom fackföreningsrörelsen, kommer att tolerera henne fram till 2010. Vinner hon inte valet 2010 så åker hon. Hon har inte det stödet att hon kan förlora ett val och sitta kvar.
Är Mona Sahlin en frälsare? Knappast.
Inte känns hon speciellt fräsch, nytänkande och som en förnyare.
Tänk er trion Sahlin, Ulvskog, och Nuder i nästa valrörelse. Känns väldigt gammalt och unket. Samma gäng som körde partiet i diket skall nu försöka hålla sig kvar på vägen.
Att Mona Sahlin vill ha Maria Ulvskog kvar har givetvis att göra med Sahlins dåliga stöd på vänsterkantgen. Ulvskog blir den som skall övertyga vänsterkrafterna om Sahlins förträfflighet. Vad gäller Pär Nuder så ville han så gärna bli men det var bara han och Göran Persson som ville detta. Ekonomisk talesman lär han dock få bli även om Sven-Erik Österberg både har bättre framtoning och större stöd i partiet.
När de amerikanska demokraterna var i kris och hade förlorat tre presidentval så sökte man någon yngre som kunde ses som förnyare av partiet. Fram kom ”the new democrat” Bill Clinton. Brittiska Labour hade samma problem och fann i duon Tony Blair och Gordon Brown den förnyelse man behövde och som därefter vunnit tre val. Gerhard Schröder var också en ny typ av ledare även om hans år som kansler i Tyskland inte blev någon nystart och förnyelse.
Mona Sahlin känns bara som den som fick bli för att ingen av de andra kandidaterna ville och de som ville, Thomas Östros och Pär Nuder, ville ingen ha.
Givetvis är alla Sahlinaffärer ett handikapp. Toleransen innan det blir en ny affär är låg. Och gör borgerliga politiker bort sig så kommer både hon och hennes partisekreterare ha svårt att kritisera utan att få gamla Sahlinsynder tillbaka i ansiktet.
Mona Sahlin har tre år på sig. Stora krafter, inte minst inom fackföreningsrörelsen, kommer att tolerera henne fram till 2010. Vinner hon inte valet 2010 så åker hon. Hon har inte det stödet att hon kan förlora ett val och sitta kvar.
Är Mona Sahlin en frälsare? Knappast.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)