Estland och Tallinn

Rådhustorget ( Raekoja plats)
i Tallinns gamla stad






Tallinn är värt ett besök !

När jag första gången pratade på ett torgmöte 1980 så var ämnet att befria de baltiska staterna. Inte så många lyssnade men jag minns två herrar med olika åsikter. Den ena var från baltikum och tackade oss. Den andra herren tyckte vi pratade om ett totalt onödigt ämne. Enligt honom skulle aldrig Estland, Lettland och Litauen bli egna länder igen. Vi borde ägna oss något annat. Honom skulle jag vilja träffa idag.

1991 fick jag möjligheten att komma till Estland och Tallinn. Det var fortfarande Sovjetunionen. Det var ett nedslitet land. Dåliga hus, vägar och ett folk som levde med undermålig standard. Men också ett folk som sökte förändring. Som inte längre acccepterade att leva sämre än vad andra gjorde och som inte accepterade förtrycket från den sovjetiska ockupationsmakten.
Vi träffade representanter för de som på fredlig väg försökte göra Estland fritt. Jag fick bl a träffa liberaler i Tallinns stadsfullmäktige.

I augusti 1991 försökte några i Moskva störta Gorbatjov. Estland tog chansen att då utropa sig till självständig stat. Resten vet vi. Gorbatjov försvann och Boris Jeltsin godtog de baltiska staternas frigörelse.

Jag har sedan varit tillbaka 6 gånger. Jag har fått vänner i landet. Både ester och av rysk härkomst. De senaste åren har man sett stora framsteg. Hus renoveras, vägar byggs men framför allt så ökar levnadsstandarden. Fortfarande finns en hel del fattigdom, hus som nästan faller ihop, brist på arbetstillfällen. Man har inte heller det sociala skyddsnätet som vi har.

1940 hade Estland samma levnadsstandard som Finland. Kommunismen förstörde Estland under 55 år av ockupation. Givetvis kommer de ta en hel del år till innan man blir ett land med en standard på genomsnittlig europeisk nivå.

För mig är de obegripliga när man ser exempel som Estland hur någon kan kalla sig kommunist idag. Hela Östeuropa är exempel på hur planekonomiska idéer och ofrihet inte fungerar.