Twitter

Följ mig på Twitter. @rydfeldt

måndag, augusti 21, 2017

Hallands befolkning ökar mest i Norra Halland

SCB kom i förra veckan med siffror över befolkningsökningen i Sverige, Halland och de halländska kommunerna första halvåret 2017.

Precis som första halvåret 2016 ligger den stora ökningen i Norra Halland, Varberg och Kungsbacka.

Halland ökar med 2010 invånare. Kungsbacka ökar mest med 792 invånare. Varberg är tvåa med 473 invånare. Siffrorna för övriga kommuner är Halmstad 397, Falkenberg, Hylte 40 och Laholm 189.

Det innebär att nästan 63% av befolkningsökningen hamnar i Kungsbacka och Varberg. och Kungsbacka själv står för nästan 40% av Hallands befolkningsökning.

Intressant är att se vad invånarna kommer ifrån eller om det handlar om födelseöverskott (skillnad mellan födda och döda).

Det finns 1140 invånare i Halland inflyttade från utlandet. Alla av dessa är givetvis inte flyktingar men en stor del.

För Kungsbacka är dock inflyttade från utlandet en liten del. Bara 108 stycken.

Att jämföra med Halmstad där 438 nya invånare är inflyttade från utlandet. Och eftersom Halmstad bara ökar första halvåret med 397 invånare skulle Halmstad utan nyanlända sannolikt stått still eller haft en liten minskning. Samma för Falkenberg och Hylte som utan nyanlända hade minskat sin befolkning.

Det gör ju att man kan fundera på hur befolkningsökningen kommer se ut när alla de som kom framför allt 2015 är placerade i kommunerna. Flyktingströmmen har ju sedan dess varit liten.

Kommer bara Kungsbacka och Varberg öka befolkningen medan övriga kommuner står still eller minskar befolkningen?

Det påverkar ju inte minst satsningar på sjukvård, kollektivtrafik och infrastruktur.

Lite fakta såhär var befolkningen den sista juni 2017 i Halland fördelade på kommuner:

Halmstad 98.935, Falkenberg 43986, Hylte 10.994, Laholm 24.853, Varberg 62.341 och Kungsbacka 81.234 invånare.

torsdag, augusti 10, 2017

Hästar är friskvård

I Kungsbacka Posten har undertecknad, Bengt Eliasson och Ulrika Landergren fått denna insändare publicerad.

Hästar är friskvård

Viktigt för Kungsbacka är jobb, bostäder, hälsa, näringsliv, mötet mellan stad och land - kust och skog. Hästen och näringarna kring den är centralt för detta.
Runt kärleken till hästar samlas ca 60 000 hallänningar. Mer än en halv miljon rider regelbundet i Sverige, i alla åldrar, olika bakgrund och position i samhället. I denna miljö skolas unga tjejer och allt fler killar i ansvarskänsla, sunda värderingar och respekt för djur som gör dem till eftertraktade ledare senare i livet.
Många får sin första arbetslivserfarenhet i stallet. Näringen sysselsätter 30 000 personer i Sverige och omsätter 48 miljarder. Det finns ungefär 14 600 hästar i Halland, 3200 i Kungsbacka, och det omsätts cirka 580 miljoner runt dessa i Halland - 128 mkr i Kungsbacka. Av detta är enbart foder och strö till de halländska hästarna ca 146 mkr. Resten omsätts i kringnäringar i vårt län.

År 2012 fanns ca 500 halländska företag som var beroende av hästar i sin verksamhet och dessa blir fler.

Sedan får vi inte glömma att hästar, precis som kor, håller det halländska landskapet öppet. Myten om hästtjejen är idag sanningen om hästmänniskor som utvecklar verksamheter inom en mängd områden men har inte samma förutsättningar som andra trots att det är Sveriges näst största idrott.

Trots bättre hälsa, livskvalitet, fysiskt och psykiskt välbefinnande innefattas den inte i friskvårdsförmånen. Simma, gå på gym, få massage, lagsporta, dansa går bra, men inte rida. Ridsport är friskvård som ger bättre hälsa och jobb!

Bengt Eliasson (L)
Riksdagsledamot

Ulrika Landergren (L)
Kommunalråd

Tommy Rydfeldt (L)
Gruppledare Region Halland

onsdag, augusti 09, 2017

Den 16 augusti fyller pendeltåget Kungsbacka -.Göteborg 25 år

Kan någon tänka sig Kungsbacka utan pendeltåget? Nej jag tror inte det. Men det fanns för 29 år sedan några som kunde det.

Hösten 1988 behandlade kommunfullmäktige i Kungsbacka, på direkt förfrågan från Banverket, frågan var dubbelspåret skulle gå. Hade beslutet blivit att det skulle gå utanför Kungsbacka så skulle inte dubbelspåret ha byggts där och då. Kungsbacka hade fått vänta på både det och pendeltåg. Men majoriteten sa ja och dåvarande Banverket började planera och bygga dubbelspåret till Kungsbacka.

Nya tågen typ X 61
Varberg fick frågan samtidigt om de kunde peka ut vart det skulle ligga och de kunde man inte. Och 29 år senare har Varberg fortfarande inte dubbelspår genom staden. Men en tunnel är på gång.

Utvecklingen har varit fantastiskt. Ca: 5000 människor kliver varje dag på tåget vardagar från någon av de tre stationerna i Kungsbacka och åker norrut.

Perrongerna har fått förlängas flera gånger. Nya tåg har inköpts och det har gått från halvtimmestrafik till kvartstrafik. En kvartstrafik som hela tiden utökas. I december 2017 ytterligare några dubbelturer och på sikt kommer vi ha trafik vart 15:e minut från tidig morgon till kväll.

Hur ser framtiden ut?

Ibland kommer förslag om att förlänga den till Varberg. Där har regionfullmäktige i Region Halland full enighet var tydliga. Pendeltåget Kungsbacka - Göteborg skall utvecklas för sig.

När det finns möjlighet skall regionaltåg Halland börja köra som kommer söderifrån men för att inte bli för långsamt inte stanna på så många stationer. I Kungsbacka kommun sannolikt bara i Åsa och Kungsbacka stad. Kanske Frillesås.

Men ett sådant tåg kräver utbyggd västlänk och tunnel i Varberg.

Framtiden kräver också fyra spår helt eller delvis mellan Kungsbacka och Göteborg. Så fjärrtåg och regionaltåg kan köra om långsammare pendeltåg.

Kan inte låta bli att fundera på vad de som för 25 år sedan i Kungsbacka var emot pendeltågen och till och med ifrågasatte behovet av dem då och i framriden säger idag. Se dem, eller till och med åka med dem och veta att detta röstade jag emot.

Eller den ledande politikern i Varberg, som när vi försökte övertyga dem om att på sikt kanske få snabba förbindelser mellan Varberg och Kungsbacka och till Göteborg, bara sa att ingen kommer väl att pendla från Varberg till Göteborg för att arbeta. Nu gör tusentals personer det men med Öresundstågen.

Jag är stolt att jag fick vara med och leda Kungsbacka kommun när pendeltåget beslutades om och planerades och firar stolt den 16 augusti 25 framgångsrika år.

Jag har skrivit många gånger om detta på bloggen men historien finns också berättad i en artikel i Kungsbacka Posten/Kungsbacka Nytt där jag intervjuades av journalisten Clas-Göran Sandblom.

Läs gärna den. Tryck här.

PS! Även stadstrafiken i Kungsbacka firar 25 år den 16 augusti. Den startades nämligen samtidigt som pendeltågen gick igång. DS!



tisdag, augusti 08, 2017

Frihet är att känna sig trygg - dagens polisbrist

Den här artikeln har varit införd i Hallands Nyheter. Skriver tillsammans med Jan Björklund, Bengt Eliasson, Ulrika Landergren.

Frihet är att känna sig trygg

Att kunna ta en promenad var man vill, när man vill – det är också frihet. Eller att utan oro vänta på bussen en sen kväll, gå hem från krogen eller låta sitt barn gå ensam från kompisen. Det är något som borde vara självklart för alla som lever här i Sverige, men så är det inte i dag.

Men nu ökar istället människors otrygghet. Var tredje person byter ibland väg eller färdsätt ibland av rädsla för brott. Och nästan var fjärde person – en stor ökning – tycker att otryggheten påverkar deras livskvalitet. Människors frihet minskar alltså högst konkret av kriminalitet och bristande trygghet. Det kan vi inte acceptera.

Vi måste kunna lita på att polisen kommer om det skulle behövas. När resurserna saknas – både pengar och poliser – läggs det förebyggande arbetet åt sidan och synligheten som skapar trygghet prioriteras bort.

Liberalerna vill ha fler synliga poliser i hela landet, från dagens 20 000 till 25 000 poliser inom de närmaste 5–7 åren. Dessutom vill vi se ett lönelyft på ungefär 4 000 kronor per månad till poliser för att locka fler till yrket och för att fler ska stanna.

Det här är en rejäl förstärkning som är alldeles nödvändig, men det kommer att ta tid innan den ger resultat. Därför har vi också ett förslag för att öka tryggheten på gator och torg direkt. 

I flera kommuner, bland annat Landskrona, har man med gott resultat som en tillfällig åtgärd anlitat trygghetsvakter. Trygghetsvakternas uppgift är att vara synliga på platser och tider då otryggheten är som störst. I just Landskrona har brottslighet och vandalisering minskat dramatiskt i de områden där trygghetsvakterna är aktiva.

Vi vill att det anställs trygghetsvakter i väntan på fler poliser, för att öka tryggheten och förebygga brottslighet. Liberalerna föreslår ett statsbidrag på 500 miljoner kronor, som täcker hälften av kommunernas kostnader för trygghetsvakter. Med vårt förslag skulle 2000 trygghetsvakter anställas och kunna bidra till ett lugnare och säkrare Sverige.

Frihet är också att vara trygg där du bor. Den friheten måste försvaras.

Jan Björklund (L)
Partiledare

Bengt Eliasson (L)
Riksdagsledamot Halland

Ulrika Landergren (L)
Kommunalråd Kungsbacka

Tommy Rydfeldt (L)
Gruppledare Region Halland

måndag, augusti 07, 2017

Minska klyforna och öka friheten

Den här artikeln har varit införd i Hallandsposten. Skriver tillsammans med Bengt Eliasson, Suzanne Åkerlund och Ann Molander.

Minska klyftorna och öka friheten

Klyftorna växer i Sverige idag. Den största klyftan går mellan de som har ett jobb och de som saknar ett. Höga trösklarna in på arbetsmarknaden slår hårdast mot nyanlända med låg utbildning. Allt för många har svårt att klara av skolan. En ny underklass växer fram.

Antalet särskilt utsatta områden ökar i Sverige. Polisens underrättelseavdelning (NOA) klassar 23 områden, mot 15 för knappt två år sedan, som särskilt utsatta i Sverige. Områden med grov brottslighet och parallella samhällsstrukturer där polisen har svårt att fullfölja sitt uppdrag. Det handlar om narkotikahandel, gängkriminalitet, otrygghet, social oro, religiös extremism och parallellsamhällen.

Vi liberaler drivs vi av att försvara människors frihet. Samhället får inte svika utan måste ställa upp för de som behöver samhället allra mest. Samhället måste agera när de boendes frihet begränsas av kriminella gäng och moralväktare.

Alla barn ska ske ges möjlighet att nå sina drömmar.

Vi satsar på högre lärarlöner och lokala superteam i utsatta områden. Vi vill se förlängd skolplikt för nyanlända och mer studiero i skolan. Skolan ska vara fri från religiös och ideologisk påverkan. Religiösa friskolor riskerar att öka segregationen, och därför ska nya religiösa friskolor stoppas.

Människor måste få känna friheten av att lämna bidragsberoende bakom sig och få egen lön att leva på. Vi vill införa startjobb som gör det billigare och lättare att anställa unga och nyanlända. Startjobben är en dörr in på arbetsmarknaden.

Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste öka och straffen skärpas. Ingen flicka ska giftas bort eller könsstympas. Den feministrörelse som finns i utsatta områden ska ges stöd. Inga offentliga medel ska gå till organisationer som motarbetar demokrati och jämställdhet.

Liberalerna vill kraftigt öka antalet poliser i hela Sverige. Fler måste stanna kvar i polisyrket och fler ska vilja bli poliser. Då behövs högre löner med 4000 kronor mer i månaden. Som en kortsiktig lösning vill vi se lokala trygghetsvakter.

Utmaningarna är gigantiska och regeringen står utan svar. Regeringen måste kasta sina ideologiska skygglappar i papperskorgen och inse att en ny underklass växer fram. Priset är högt om man inte sänker trösklarna in till arbetsmarknaden, förlänger skolplikten för nyanlända, stoppar nyetableringen av religiösa friskolor, förstår och utrotar hedersförtrycket samt ökar antalet poliser.

Liberalerna vill ha ett Sverige som inte slits isär. Frihet måste försvaras.

Bengt Eliasson (L)
Riksdagsledamot Halland

Suzanne Åkerlund (L)
Kommunråd Halmstad

Tommy Rydfeldt (L)
Gruppledare Region Halland

Ann Molander (L)
Ledamot i regionfullmäktige

söndag, augusti 06, 2017

Alla i Sverige bör få rätt att välja vård

I Svenska Dagbladet skriver jag tillsammans med Jan Björklund och ett antal liberala landstings- regionpolitiker om rätten att själv få välja vård.

ALLA I SVERIGE BÖR FÅ RÄTT ATT VÄLJA VÅRD

Om du eller en anhörig blir sjuk, vem ska bestämma över er vård? Svåra diagnoser och långvariga, ibland livslånga vårdbehov kan uppta en stor del av en människas liv och vardag. Då är det viktigare än någonsin att själv få bestämma. Ändå blir det ofta inte så. Någon annan bestämmer.

Jämlik vård i hela vårt land är en vision som Sverige dessvärre inte lever upp till. Det gäller även hur mycket inflytande patienter får över den vård de själva är beroende av. Postnumret avgör om man har valfrihet och egenmakt eller inte. Det kan inte vi liberaler acceptera. Makten måste flyttas från politiker och tjänstemän till patienterna. En arbetsgrupp inom Liberalerna föreslår nu vårdval för stora delar av hälso- och sjukvården, i hela landet.

I år är det tio år sedan de första besluten om att införa vårdval togs i Sverige. Det har lett till bättre vård för fler människor. Vårdcentralerna har blivit fler och i de landsting och regioner som infört valfrihet på fler områden har vårdköerna kortats betydligt.

Den rödgröna regeringen försöker nu försvåra för privata vårdgivare. Den nya socialministern Annika Strandhäll bör ta chansen som ny ansvarig för sjukvårdsfrågorna att ändra regeringens inställning. Med färre vårdgivare blir det mindre vård, längre köer och ingen valfrihet. Liberalerna vill gå i motsatt riktning. Vi föreslår nästa stora jämlikhets och valfrihetsreform.

Vi människor ska ha frihet att bestämma över våra egna liv – även när vi råkar bli sjuka. Vi vill att fler, inte färre, privata vårdgivare ska få vara med och erbjuda vård. Vi ser gärna en utveckling där både större företag och småskaliga verksamheter, idéburna organisationer och stiftelser kan verka på samma villkor som den verksamhet som landstingen själva driver

All vård som är lämplig ska erbjudas med vårdval, där patienten själv får välja vårdgivare. Alla vårdgivare som uppfyller höga krav på kvalitet får vara med och erbjuda vård – men det är människor själva som väljer. Lagen om valfrihet (LOV) ska breddas så att fler områden än primärvårdens vårdcentraler omfattas av kravet på patientens eget val.

Ett system med mångfald ställer höga krav på tillsyn och uppföljning av såväl vårdens kvalitet som att sjukvårdens resurser används rätt. Vårdgivare som inte lever upp till kvalitetskraven och inte åtgärdar brister ska bli av med tillstånd och avtal om att bedriva vård, oavsett om de drivs i privat eller offentlig regi.

När patienter själva får välja, händer något med vården. Olika sätt att organisera och driva vården kan inspirera och bidra till att hela hälso- och sjukvården utvecklas. Det finns en kraft i mångfalden som uppstår när olika vårdidéer får prövas. Fler vårdgivare innebär också fler arbetsgivare – en ökad frihet inte bara för patienter utan även för vårdpersonal.

Vi människor ska ha rätt att välja och styra över våra liv, även när vi blir sjuka. Friheten att få vård i tid och att kunna välja sin vårdgivare måste stärkas – i hela Sverige.

Jan Björklund (L)
partiledare Liberalerna

Anna Starbrink (L)
hälso- och sjukvårdslandstingsråd Stockholms län, ordförande Liberalernas välfärdskommission

Jonas Andersson (L)
regionråd, ordförande hälso- och sjukvårdsstyrelsen Västra Götaland

Bo Brännström (L)
oppositionsråd Dalarna

Pierre Edström (L)
oppositionsråd Kalmar län

Yngve Filipsson (L)
gruppledare Region Kronoberg

Helena Hagberg (L)
regionråd i opposition Västmanland

Jimmy Henriksson (L)
gruppledare Region Jönköping

Anita Jernberg (L)
regionråd Östergötland

Lennart Ledin (L)
gruppledare Jämtland-Härjedalen

Kenth Lövgren (L)
gruppledare Gävleborg

Lina Nordquist (L)
regionråd Uppsala

Marianne Normark (L)
gruppledare Västerbotten

Gert Ohlsson (L)
landstingsråd Värmland

Tommy Rydfeldt (L)
gruppledare Region Halland

Jens Sundström (L)
oppositionsråd Region Norrbotten

Johan Thomasson (L)
gruppledare Region Gotland

Nils Ingmar Thorell (L)
gruppledare Blekinge

Gilbert Tribo (L)
gruppledare Region Skåne

Ingeborg Wiksten (L)
gruppledare Västernorrland

Anna Ågerfalk (L)
Oppositionsråd Region Örebro län


lördag, augusti 05, 2017

Försvara friheten - försvara LSS

Denna artikel har varit införd i flera halländska tidningar. Jag skriver tillsammans med Jan Björklund, Bengt Eliasson och Suzanne Åkerlund.

Försvara friheten och försvara LSS

”Det många tar för givet, som att vända sig i sängen när man vill, bjuda hem kompisar på middag, plugga, jobba, klia sig, dra ut på promenad var nu möjligt för mig. Äntligen kunde jag leva livet, som mig själv”. Orden kommer från Maria och hon skriver om när hon fick personlig assistans.

Det var en av de viktigaste delarna i LSS-reformen som drevs igenom 1994 av socialminister Bengt Westerberg (FP). Men på senare tid har allt fler fått se den friheten beskäras. Vi har alla hört historier om barn med mycket omfattande funktionsnedsättningar som ändå nekas personlig assistans.

Bakom hårdare bedömningar ligger ett antal prejudicerade domar i kombination med regeringens uttalade vilja att minska kostnaderna. Dessa förändringar får rent absurda konsekvenser. Den som behöver matas för att kunna äta kan få assistans, men inte den som behöver få sin mat genom en slang rakt in i magen. Den som behöver två assistenter när hen riskerar att kvävas av svåra hostattacker, beviljas extra assistans för det i totalt tjugo minuter om dagen, för varje hostattack är ju ganska kort.

Regeringen har makten att förtydliga lagar och regler om de tolkas alltför snålt. I stället har den gjort tvärtom, och drivit på för ytterligare kostnadsminskningar. Förtroendet för assistansreformen måste återställas. Oron bland alla dem som behöver assistans behöver skingras.

Utredningen som ser över LSS-reformen måste få nya direktiv. Enn grundligare översyn behövs för att modernisera LSS och den personliga assistansen. Utredningen bör fortsätta med detta arbete men med fokus på att ge goda levnadsvillkor, självständighet och delaktighet. Självklart ska regler också ses över för att minska kryphål och onödiga kostnader, men man kan inte som regeringen nu har gjort först ge order om besparingar, sedan undersöka om det finns något att spara på. Därutöver behöver tryggheten säkras på kort sikt för dem som just nu nekats stöd och hjälp.

Liberalerna har avsatt extra pengar för att återupprätta den personliga assistansen. LSS är den största frihetsreformen i svensk historia för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Möjligheten att få personlig assistans var ett av de viktigaste inslagen i den reformen. Det är en stor post i statens budget, men ger också mycket tillbaka.

Jan Björklund, (L)
Partiledare

Bengt Eliasson (L)
Riksdagsledamot och talesperson frågor som
rör funktionshinder

Suzanne Åkerlund (L)
Kommunråd Halmstad

Tommy Rydfeldt (L)
Gruppledare Region Halland

onsdag, juli 26, 2017

IT skandalen - Game change - Extra val?

Politiker letar ofta efter den där frågan som skall förändra den politiska situationen. Som gör att den politiska debatten ändras och därmed ett opinionsläget. Att man börjar diskutera en fråga där motståndarna hamnar i underläge.

I USA kallas det för "Game change"

Anna Kinberg Batras SD utspel var ett sådant försök att ändra debatten som slog helt snett. Det vändes istället emot henne och (M).

Bildandet av alliansen däremot var en lyckad "Game change". Helt plötsligt stod en enad opposition emot S-regeringen och pratade ihop sig om viktiga frågor.

Socialdemokraterna fick förhålla sig till alliansen istället för tvärtom. Man klarade inte det och förlorade valet.

IT skandalen på Transportstyrelsen kom som en skänk från ovan. Helt plötsligt ändrades den politiska debatten. Och på ett sådant sätt att det kommer hålla i sig till valet 2018.

Man skulle trott att Socialdemokraterna lärt sig något efter hur de misslyckades med att hantera följderna av tsunamin, men icke. Och nuvarande uppsättning statsråd och statsminister är ju också oerhört politiskt oerfarna.

I händerna på alliansen hamnar nu en möjlighet att helt ändra förutsättningarna för valet 2018.

Att begära misstroendevotum mot tre statsråd är helt rätt. Ansvar måste utkrävas och man skadeskjuter regeringen rejält. Deras regeringsduglighet ifrågasätts.

Regeringen har ju också hjälpt till genom att inte kunna förklara varför det gick snett. Varför man har ett säkerhetspolitisk råd som diskuterar gängkriminalitet men inte rikets säkerhet. Varför ingen informerar andra om vad man vet.

Det finns en samordningsminister Baylan. Vad samordnar han? Inte informationen i alla fall.

Stefan Löfven har nu tre möjligheter.

1.Statsråden avgår. De säger sig avgå för landet och partiets bästa och anklagar alliansen för  pajkastning och smutsigt politiskt spel. Regeringen sitter kvar skadeskjuten.

2. Stefan Löfven avgår. Det blir talmansrunda och Löfven II träder till utan dessa ministrar eller så blir det en alliansregering.

3. Löfven utlyser extra val. Men att gå till val på en skandal är aldrig lyckat. Det har hänt i vissa länder men jag kan inte minnas att det slutat med annat än en katastrof för regeringspartiet. Det kan ju innebära att (S) hamnar kring 20%, alliansen bildar regering och Stefan Löfven tvingas bort som partiledare.

Vi kommer säkert snart få reda på vad han väljer. Han har dock några veckor på sig att bestämma sig och pejla läget. Kanske invänta en opinionsmätning.

Två saker står klart. Stefan Löfven tog inte chansen att hinna före alliansen genom att låta Anna Johansson gå direkt. Det hade förmodligen tvingat alliansen att vänta med avgångskrav på de övriga tills KU behandlat frågan.

Det finns ingen som helst möjlighet i några scenarier att Anna Johansson, Anders Ygerman och Peter Hultqvist sitter kvar. Dags att städa skrivborden.


Anpassad sökning