Media rapporterar att Göteborgsregionen vilken dag, timma eller minut som helst kliver över en miljon invånare. Med Göteborgsregionen menas Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö.
Ett antal kommuner som samarbetar sedan länge i många frågor och är en naturlig geografisk enhet.
Ett av skälen till att regeringen och civilministerns ambitioner att skapa stora regioner i Sverige misslyckades var att man skulle utgå från befintliga regioner och landsting.
Plötsligt blev Värmland och Halland med i samma region och många frågade sig ju hur man såg något gemensamt mellan Sysslebäck i Värmland och Laholm i Halland.
Hade man, som man gjorde i Danmark, börjat om på ett blank papper och skapat regioner utifrån hur människor rör sig, hur arbetsmarknaden ser ut och vilka samarbeten som finns idag som kan utvecklas, hade givetvis Göteborgsregionen, med en miljon invånare, varit ganska naturlig att diskutera.
Men hela regionprojektet utgick ifrån något slags regionalpolitisk utgångspunkt att det var delar med sämre tillväxt som måste höra ihop med de med större förutsättningar istället för att skapa slagkraftiga enheter som var en tillväxtmotor för Sverige och bra för alla.
Kommer regionfrågan upp igen? Knappast. Den socialdemokratiska civilministern har genom sitt klantiga arbete begravt frågan för en lång tid. Mycket lång tid, och nu är det viktigast att alla landsting i lugn och ro får utvecklas till regioner utan hot uppifrån om sammanslagningar.
