Försvara friheten och försvara LSS
”Det många tar för givet, som att vända sig i sängen när man
vill, bjuda hem kompisar på middag, plugga, jobba, klia sig, dra ut på promenad
var nu möjligt för mig. Äntligen kunde jag leva livet, som mig själv”. Orden kommer
från Maria och hon skriver om när hon fick personlig assistans.
Bakom hårdare bedömningar ligger ett antal prejudicerade
domar i kombination med regeringens uttalade vilja att minska kostnaderna.
Dessa förändringar får rent absurda konsekvenser. Den som behöver matas för att
kunna äta kan få assistans, men inte den som behöver få sin mat genom en slang
rakt in i magen. Den som behöver två assistenter när hen riskerar att kvävas av
svåra hostattacker, beviljas extra assistans för det i totalt tjugo minuter om
dagen, för varje hostattack är ju ganska kort.
Utredningen som ser över LSS-reformen måste få nya direktiv.
Enn grundligare översyn behövs för att modernisera LSS och den personliga assistansen.
Utredningen bör fortsätta med detta arbete men med fokus på att ge goda
levnadsvillkor, självständighet och delaktighet. Självklart ska regler också
ses över för att minska kryphål och onödiga kostnader, men man kan inte som
regeringen nu har gjort först ge order om besparingar, sedan undersöka om det
finns något att spara på. Därutöver behöver tryggheten säkras på kort sikt för
dem som just nu nekats stöd och hjälp.
Liberalerna har avsatt extra pengar för att återupprätta den
personliga assistansen. LSS är den största frihetsreformen i svensk historia
för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Möjligheten att få
personlig assistans var ett av de viktigaste inslagen i den reformen. Det är en
stor post i statens budget, men ger också mycket tillbaka.
Jan Björklund, (L)
Partiledare
Bengt Eliasson (L)
Riksdagsledamot och talesperson frågor som
rör funktionshinder
Suzanne Åkerlund (L)
Kommunråd Halmstad
Tommy Rydfeldt (L)
Gruppledare Region Halland
