Twitter

Följ mig på Twitter. @rydfeldt

tisdag, juli 14, 2015

Riv upp decemberöverenskommelsen

När decemberöverenskommelsen kom så såg jag den som minst dåligt av alla dåliga alternativ. Stefan Löfven hade inte tagit sitt ansvar att förankra sin budget och utlöst ett nyval ingen ville ha.

Men med tiden inser de flesta att en sådan överenskommelse kan man inte ha som grund för riksdagens arbete i åtta år.

Sedan enkammarriksdagen infördes har vi under snart 45 år haft 7,5 år av majoritetsregeringar. Resten i minoritet. Och så kommer det vara framöver. Därför måste partierna lära sig att leva i en situation med minoritetsregeringar, både de som sitter i regeringen och oppositionen.

Att i en överenskommelse försöka reglera hur partierna skall rösta i förväg skapar bara nya problem.

Nedan artikel finns idag på Göteborgs-Postens debattsida.

Riv upp decemberöverenskommelsen

I juni fattade riksdagen beslut kring regeringens tilläggsbudget. Det blev något av parodi på demokrati då endast två ledamöter röstade för alliansens reservation. Övriga ledamöter från allianspartierna la ner sina röster.

Jag förstår att i den situation som riksdagen i december hamnade i att man var tvungen att hitta en lösning. Ingen ville ha nyval och ett sådant skulle knappast ändrat riksdagens samansättning på ett avgörande sätt.

Men en situation där oppositionen opponerar men i slutändan inte röstar för sin ekonomiska politik, för man är rädd att vinna voteringen, är inte möjligt att ha i längden. Speciellt inte de åtta år överenskommelsen gäller.

Det gör i praktiken Sverigedemokraterna till det enda oppositionspartiet vilket är mycket olyckligt.

Decemberöverenskommelsen bör därför snarast sägas upp och ersättas med en lösare överenskommelse kring riksdagens spelregler. En överenskommelse som samtliga riksdagspartier bjuds in att träffa.

Sverige har också mycket att lära av Danmark där man under många år haft minoritetsregeringar av olika färger som, utan motsvarande avtal som decemberöverenskommelsen, har lyckats att styra landet.

Men det ställer också krav på partierna. I Danmark pekar alla partier ut en statsministerkandidat och den person som får flest mandat bakom sig får i uppdrag att försöka bilda regering, sedan väldigt många år i minoritet.  Huvudansvaret för att det går att styra landet hamnar givetvis på de som tillhör majoritetsgruppen men även övriga partier är beredda att förhandla i sakfrågor.

Den nya danska regeringen visade ganska snabbt hur det kan gå till i Danmark genom att samma vecka man tillträdde göra upp om ett slags ROT avdrag och asylpolitiken men med två olika majoriteter bakom sig.

Samtliga partier i riksdagen borde sätta sig ner och diskutera vilka spelregler som skall finnas men inte reglera hur partierna skall rösta i olika situationer.

En sådan överenskommelse kunde innehålla ett löfte från regeringen att inte lägga in en massa ärenden i budgeten där man oftast saknar majoritet utan låta riksdagen avgöra dessa ärenden var för sig och låta budgeten bli mer av ett tabellverk.

Oppositionens löfte tillbaka skall då vara att ställa upp och förhandla när regeringen kallar.

Om regeringen då sköter detta på ett bra sätt har man överenskommelser med olika partier inom olika politiska områden och någon situation som den i december inte skulle kunna upprepas då regeringen inte skulle få ett samlat alternativ emot sig i budgetomröstningen.

Politiskt skulle en lösare uppgörelse kring spelregler som ersätter decemberöverenskommelsen gynna Sverige.

Regeringen Stefan Löfven har hamnat i en situation där man måste dra politiken åt vänster för att få stöd från Vänsterpartiet. Vilket i praktiken innebär att en minoritet i riksdagen driver igenom förslag som en överväldigande majoritet av riksdagspartierna är emot och väljarna sagt nej till i valet.

En situation där man förhandlar sakpolitiken fråga efter fråga öppnar upp för en bättre politik som också stämmer mer överens med vad väljarna röstade för 2014.

Det finns en ökad irritation hos medborgarna, och speciellt alliansens väljare, att man inte är en opposition.  Det blir ett problem för alliansen i valet 2018.

Väljare kommer ställa frågan om en röst på ett alliansparti innebär att man kommer rösta för sina förslag eller lägga ner rösten?

I media har det mest handlat om att det finns många kritiker inom Moderaterna mot decemberöverenskommelsen men även inom Folkpartiet finns fler och fler kritiska röster.

Till Folkpartiets landsmöte i höst finns 13 motioner som antingen kräver att december-överenskommelsen skall rivas upp eller justeras. Bland annat står samtliga ledande FP-politiker i Gävleborg bakom en motion som kräver att uppgörelsen rivs upp vilket man också presenterat i en debattartikel.

Att inte rösta för egna förslag går inte i längden. Det är att göra våld både på sin övertygelse och det förtroende väljaren har gett allianspartierna.

Riv upp decemberöverenskommelsen.

Tommy Rydfeldt
Gruppledare (FP)
Region Halland







S-förslag hotar Halland

Denna insändare har publicerats i flera hallandstidningar.

S förslag hotar Halland

Den socialdemokratiska civilministern Ardalan Shekarabi vill slå ihop Sveriges landsting och regioner så att man minst har 500,000 invånare i en region. Det innebär att Halland som självstyrande landsting/region försvinner.

Antingen blir Halland en del av Västra Götaland eller helt enkelt styckas mellan en västlig och sydlig region.

Det är svårt att få fram ett syfte med förslaget. När jämförelser görs hur sjukvården fungerar är det regioner/landsting som Halland, Jönköping, Kalmar och Östergötland som får bästa resultatet. Aldrig de tre stora Stockholm, Skåne och Västra Götaland.

S-ministern tänker inte heller ge regionerna fler arbetsuppgifter som kunde motivera att de slås samman.

När viktiga beslut förs långt bort från invånarna skapar det demokratiska problem. De som beslutar om t.ex. en vårdcentral skall finnas kvar sitter kanske 30 mil bort och har liten kunskap om just den orten.

Erfarenheten från andra länder med stora regioner och statlig sjukvård är att det blir lättare att lägga ner sjukhus när besluten tas långt från medborgarna. Blir Varbergs sjukhus kvar?

Förslaget hör hemma i den papperskorg liknande förslag redan ligger. Framtidens sjukvård klaras bäst genom ökat samarbete mellan regioner/landsting särskilt när det gäller specialiserad sjukvård. Inte genom att rita nya gränser på en karta.

Tommy Rydfeldt (FP)
Gruppledare
Region Halland

måndag, juli 13, 2015

Jämställ munnen med övriga kroppen - ny tandvårdsförsäkring

Vid Folkpartiets landsmöte 2013 i Västerås fick jag nästan igenom en motion om att munnen skulle jämföras med övriga kroppen. Jag förlorade med 93 mot 85.

Det är egentligen konstigt att en kroppsdel, tänderna, inte i ersättningssystemet behandlas som övriga kroppen. Tänk om höftleder inte ingick eller att föda barn?

Jag förstår att oviljan hos alla partier att ta i frågan är kostnaden. Sannolikt kring 20 miljarder och det finns ett stort uppdämt behov. Många skulle direkt söka tandvården.

Folke Kanin - Folktandvården Halland
I mitt uppdrag som ordförande för Närsjukvården i Region  Halland, dit Folktandvården hör, har jag många gånger fått redovisning av hur olika tandstatusen är i Halland. Tyvärr spelar ekonomin roll hur man ser ut i munnen.

Jag återkommer nu till landsmötet i höst med ytterligare en motion i ämnet.

Har tonat ner den något för att kunna få bifall. Att partiet tar det i två steg. Utred frågan och ta upp den sedan på landsmötet 2017. Jag pekar också på att reformen kunde införas i etapper och även på några modeller för en ny försäkring.

Här är motionen i sin helhet:

Jämställ munnen med övriga kroppen

Förslag till beslut:

Att uppdra åt partistyrelsen att ta fram ett förslag på ny tandvårdsförsäkring inklusive finansiering med målet att tandvård skall ha samma försäkringsskydd som övrig sjukvård.

Vid landsmötet 2013 avslogs min motion i samma ämne med knappa 93-85. Det visar att i Folkpartiet finns en bred uppfattning om att tandvård måste jämställas kostnadsmässigt med annan sjukvård.
Ingen skulle komma på idén att man betalade för en ny höftled eller för att bli av med starr. Men tandvård står de flesta för själva.

Utredning efter utredning visar att tandhälsan är oerhört ojämlik i Sverige. Tandläkare kan genom att se på tänderna berätta var man bor, vilken utbildning och inkomst man har.
För ett socialliberalt parti kan detta knappast vara acceptabelt.

Främsta argumentet emot att tandvård ges på samma villkor är kostnaden. Summor som ca: 20 miljarder nämns.

Sannolikt får man införa en ny försäkring i etapper. Det finns olika metoder man kan använda. Vårdval är en eller att bygga vidare på Folktandvårdens frisktandvård en annat.

En förändrad tandvårdsförsäkring ligger i linje med en vässad socialliberal profil för Folkpartiet. Men med tanke på kostnaden och hur det skulle kunna organiseras så bör partiet ta fram underlag via en utredning. Därefter fatta beslut i frågan.

Anpassad sökning