Twitter

Följ mig på Twitter. @rydfeldt

lördag, juni 03, 2017

Jan Björklund är min partiledare

Birgitta Ohlssons utmaning av Jan Björklund ställer den politiska konflikt som funnits i Liberalerna länge på sin spets.

En konflikt som gärna förnekas men som hämmat partiet och hela tiden inneburit att när man försöker utveckla politiken så möts detta av kritik. Kritik som inte sällan framförs i media.

Det har också gjorts politiska kompromisser som blivit urvattnade men av vissa bara uppfattas som tillfällig borgfred.

Det finns olika vägval inom liberalismen. Det ser vi inte minst i Danmark där det finns fyra liberala partier. Två i regeringen och två i opposition. Alla med olika inriktningar.

I Sverige har man försökt inrymma all liberalism i ett parti vilket inte sällan gjort partiet otydligt och att politiken inte hängt ihop.

Det bästa exemplet är att den som gillar partiets försvarspolitik gillar inte öronmärkta månader i föräldraförsäkringen. Och den som gillar de öronmärkta månaderna gillar inte speciellt mycket annat i Liberalernas politik.
Jan Björklund, min partiledare
Efter att först varit besviken över att vi skall gå in i en partiledarstrid så känns det nu som detta är partiledarstriden Liberalerna var tvungna att ha.

Frågan måste lösas ut.

Centerpartiet hade en uppslitande och medial strid kring sitt idéprogram men gick stärkta ur den konflikten.

Så till de båda kandidaterna.

Jan Björklund

Han är påläst, kunnig, bra debattör och en bra ledare. Minus är att han inte vågat ta konflikten om partiets inriktning. Han har försökt kompromissa och när kritiken varit att partiet inte pratar om de sociala frågorna lagt in ordet socialliberal i sitt tal 5-6 gånger istället för att prata om innehållet och inte etiketten på politiken.

Rekryteringen av Maria Arnholm som partisekreterare är ett fynd. Partiet förnyas nu rejält. Kanske något som inte setts så mycket utåt ännu men märks rejält inåt.

Men har han varit med för länge? En nackdel?

Birgitta Ohlsson

Hon är inom "sina" frågor oslagbar. En person som har en självständighet och integritet som lockar personer till partiet men också stöter bort.

Har i flera frågor gått emot partiledningen och som när det gäller religiösa friskolor, där hon för övrigt fick fått storstryk på partirådet.

Det är mer än en gång jag av väljare hört att jag skulle rösta på er om det inte var för Birgitta Ohlsson. Det finns säkert de som säger tvärtom. Man röstar på Liberalerna på grund av Birgitta.

Men inte i min valkrets. Här väljer man ofta mellan att rösta på Moderaterna och Liberalerna. Och då är Liberalerna som leds av Birgitta Ohlsson inget alternativ.

Övervägande

En partiledare måste bli en del av partiet. Partiledaren måste alltid acceptera vad partiet säger. När partiet förflyttar sig i frågor där Birgitta Ohlsson har annan mening, kommer hon ställa in sig i ledet eller kommer vi se en partiledare som på landsmötena krigar mot sin egna partistyrelse?

Kan man ha en partiledare med smal profil som dessutom inte är någon av de frågor som finns i den politiska debatten och som väljarna vill ha besked om?

Denna debattartikel i Expressen av Birgitta Ohlsson bekräftar bara den bilden. Vackra ord men vad är svaret till den som inte vågar ta bussen vid resecentrum? Som får sitta tolv timmar på akuten? Som nekas plats på äldreboende trots att hon/han fyllt 95 år? Som kom till Sverige 2010 och fortfarande inte har något jobb? Som får avslag på stöd enligt LSS? Som aldrig hört talas om Emmanuel Macron?

Och frågan är om Jan Björklund verkligen är förnyaren? Blir förnyelsen kosmetika om väljaren inte kan förknippa honom med den?

Jan Björklund är min partiledare

Min slutsats är att Jan Björklund är förnyaren. Han har sedan valet 2014 visat detta. Nästa steg är att visa det utåt inför valet 2018.

Dock måste han sätta ner foten och säga att detta är min riktning, detta är den väg jag vill Liberalerna skall gå. Och det går inte att kompromissa om. Något han skulle gjort för länge sedan.

Vad händer nu?

Lanseringen av Birgitta Ohlsson var klart planerad. Två länsförbund och någon kommunförening skulle gå ut samma dag. Därefter skulle Birgitta Ohlsson gå ut i media och säga ja till nomineringen.

Anhängare av olika slag skulle sedan följa upp.

Men det jag ser är ganska svagt stöd. Hur besluten i Örebro och Uppsala kom till finns det intern kritik emot och i Uppsala reservationer. Högst ett 20-30 tal personer har varit inblandade.

Förutom Cecilia Wikström, som inte var oväntat, saknas de tunga namnen.

Däremot ser jag olika tunga liberaler på Facebook ge Jan Björklund sitt stöd.

Sannolikt kommer det inom några månader bli uppenbart för Birgitta Ohlsson att stödet inte finns. Skulle vara mycket förvånad över om hon drev detta till landsmötet och fick se sig förlorad med stor majoritet.

Birgitta Ohlsson säger att förlorar hon så lämnar hon och risken är att 1 juni 2017 var dagen hennes politiska karriär tog slut.

Förstår inte hur hon tänkte. Hon hade tiden för sig. Hon kunde breddat sig som politiker, hittat egna profilområden där den politiska debatten förs, skapat ökat stöd i partiet för sig, varit statsråd efter valet 2018 och kanske varit partiledare i valet 2022.

Men hon gjorde detta val och det beklagar jag.

Till sist, vad händer om hon vinner? Partiet anpassar sig givetvis men jag tror att hon snabbt kommer upptäcka att hennes politiska agenda blir svår att få igenom.

Det jag mest oroar mig för är att förnyelsen avstannar och Maria Arnholm försvinner. Det skulle skada partiet oerhört mycket.

Fotnot: Frågan om medlemsomröstning vid val av partiledare hör egentligen inte ihop med vem som blir partiledare. Den frågan driver jag oavsett vem som kandiderar. 

Har noterat att en massa personer nu är för medlemsomröstning som inte brytt sig tidigare. Kan det ha att göra med att deras kandidat tror att detta är enda chansen att vinna? Läs mer om detta här.


fredag, juni 02, 2017

Låt medlemmarna i Liberalerna välja partiledare i direktval

Nu dyker det upp förslag om att Liberalernas nästa partiledare skall väljas via medlemsomröstning av medlemmarna.

Ett jättebra förslag som jag drivit länge men ingen varit intresserad av. Hoppas det inte kommer nu på grund av att några tror att det skulle gynna en kandidat.

Jag ser det som en demokratifråga för att komma bort från det taktiserande vi nu ser.

Jag skriver om detta i en debattartikel i Göteborgs-Posten Läs nedan eller här.

Låt Liberalernas medlemmar välja nästa partiledare

Birgitta Ohlsson har nu valt att utmana Jan Björklund. När hon i SVT:s Aktuellt deklarerade sin kandidatur begärde hon en medlemsomröstning.

Det är en fråga jag drivit i flera år. Partiledaren skall väljas direkt av medlemmarna i en medlemsomröstning.

Till landsmötet 2015 la jag en sådan motion. Stödet var obefintligt och jag brydde mig inte ens om att gå upp i talarstolen, argumentera för motionen och yrka bifall.

För mig är detta en demokratifråga att vem som blir partiledare inte skall avgöras i slutna rum där t.ex. länsförbundets styrelser sitter och av en valberedning.

Partiledaren skall inte väljas indirekt genom ombud på landsmötet där slutligen det kan avgöras av vem som tjänstgör under det passet.

Den som vill bli partiledare skall öppet möta medlemmarna. Förklara tydligt varför man vill bli partiledare. Förklara vilken politisk väg man vill vandra och vilka frågor som skall stå i fokus.

Först då kan medlemmarna ta ställning till vem man tror leder partiet bäst.

Jag hoppas inte intresset för medlemsomröstning i val av partiledare idag beror på personliga ambitioner eller hopp om att den kandidat man stödjer skall vinna.

Det har ju hänt flera gånger i svensk politik att man valt den person till partiledare som man tror är den bäste kommunikatören men önskat en annan politik. En kombination som sällan eller aldrig leder till framgångar.

Jag tror att en medlemsomröstning skulle öka intresset för partiets politik och också ge medlemmarna möjlighet att faktiskt välja politisk väg.

Jan Björklund och Birgitta Ohlsson representerar olika vägar för Liberalerna och en medlemsomröstning skulle för lång tid framåt på ett bra sätt klargöra vad partiets inriktning är.

Medlemsomröstningar för val av partiledare har t.ex. samtliga partier i Storbritannien med lite olika regelverk, så det är inget unikt.

Och där ses det inte heller som nackdel om det finns fler kandidater. Vem vet, en tredje kandidat kanske anmäler sig?

Liberalernas stadgar medger inte beslutande medlemsomröstningar för val av partiledare. Men det finns ju möjlighet för valberedningen att ordna en rådgivande sådan och den som vinner den kommer föreslås och väljas enhälligt på landsmötet.

Till höstens landsmöte har jag lagt motionen på nytt.

Denna gång kommer jag yrka bifall till motionen och den kommer inte att bara tyna bort som en fotnot i handlingarna.

För efter olika krav på medlemsomröstning som många ställt räknar jag med ett massivt stöd och kanske till och med bifall.

Tommy Rydfeldt (L)
Gruppledare
Region Halland

torsdag, juni 01, 2017

Fullständigt fel fokus att vilja byta ut Jan Björklund

Liberalerna håller på med en stor förnyelse. Att inte minst i en värld fylld av allt från IS till Trump med globalisering, populism, hat och rasism, bättre hitta den väg ett liberalt parti skall gå.

Och partiet är på god väg. Kanske inte syns i opinionssiffrorna ännu men utöver skolan börjar partiet bli väldigt synligt i rätts- och trygghetsfrågor och även i försvarsfrågor, samtidigt som skolan fortsätter att vara en stark fråga.

Även i andra frågor känns det att partiet ligger rätt.

Alla behöver ju inte hålla med oss, tvärtom. Men man skall inte vara likgiltig inför partiet och säga att "jag vet inte vad de står för".

Det är ett mycket bra arbete som partiledningen, inte minst partisekreterare Maria Arnholm, håller på med.

I detta läge, som vissa län och kommunföreningar  nu gör, organiserat gå ut och kräva partiledaren och partiledningens avgång är dåligt omdöme och fullständigt fel fokus.

Det var inte partiledaren utan politiken väljarna inte gillade 2014. Det är politiken som måste förnyas. Samma politik men ny partiledare/partiledning kommer inte ge någon som helst framgång.

Att mitt i detta arbete byta ut dem som arbetar med förnyelsen tyder på att man inte förstår hur mycket det skulle skada partiet och dess trovärdighet.

Birgitta Ohlsson nomineras men jag hoppas hon inte är med på detta utspel. Det skulle skada henne ordentligt därför chansen att hon i detta läge skulle bli vald är obefintlig.

Och vi behöver en stark liberal röst som Birgitta, nu och i framtiden. Inte en Birgitta som blir skadeskjuten av dessa utspel.

Den här sortens utspel är ett av skälen till att jag vill att medlemmarna skall välja partiledare i direktval. Bort med allt mygel och rävspel. Den som vill bli partiledare anmäler intresset och ber sedan medlemmarna om stöd samtidigt som man talar om i vilken riktning man vill att partiet skall gå.

Läs mer här.

onsdag, maj 31, 2017

Låt medlemmarna välja Liberalernas nästa ledare

I Storbritannien väljs alla partiledare av medlemmarna. Man kan tycka vad man vill om Jeremy Corbyn men han är vald av Labours medlemmar, inte en utan två gånger då han utmanats om posten.

Han hade aldrig blivit vald om de vanliga sätten att välja hade funnits kvar.

David Cameron är annat exempel som genom att vinna medlemmarnas förtroende slog etablissemangets kandidater och blev premiärminister.

För att en medlemsomröstning inte skall bli ett stort kaos har partierna regler om vem och hur man kan bli nominerad. Klokt och det är rimligt att den som ställer upp som kandidat skall kunna visa upp visst stöd i riksdagsgruppen eller bland t.ex länsförbundsordförande.

Tim Farron- vald av medlemmarna 2015
Och finns det bara en kandidat så genomförs inte medlemsomröstning. Också klokt och det var så Theresa May blev vald.

I Sverige har inget parti vågat att föra ut partiledarvalet till medlemmarna utan behåller det genom att valberedningar arbetar i det dolda och valen sker indirekt genom ombud.

Centerpartiet kom närmast när Annie Lööf valdes men de formella valet gjordes av partiets riksstämma.

Varför är man inte så förtjust i direktvalda partiledare i Sverige? Sannolikt för att det finns en rädsla att medlemmarna väljer "fel" partiledare. Någon de som leder partiet inte gärna vill ha.

Idag kan man kontrollera valet genom valberedningar. Det är mycket svårt att om man inte är valberedningens kandidat lansera sig som ett alternativ.

Socialdemokraterna är värst i klassen. Både Håkan Juholt och Stefan Löfven togs fram i det dolda utan att medlemmarna fick vara med överhuvudtaget. Och hur Juholt kom fram visar ju väldigt väl hur olika fraktioner blockerar ut varandras kandidater och en urvattnad kompromiss fick bli partiledare.

Ingen tror väl på allvar att Håkan Juholt skulle blivit partiledare om det varit en medlemsomröstning?

Till Liberalernas landsmöte i november har jag motionerat om att när Jan Björklunds efterträdare en gång skall väljas skall det ske av medlemmarna. Motioner av detta slag brukar bemötas med att valberedningen kan ha rådgivande medlemsomröstning.

Men jag vill ha en beslutande medlemsomröstning och en möjlighet att låta kandidater stå mot varandra och tala om hur de ser på Liberalernas framtid och hur de vill leda partiet.

tisdag, maj 30, 2017

Jämställ munnen med övriga kroppen - En ny tandvårdsförsäkring

Vid Liberalernas landsmöte 2013 och 2015 har jag motionerat om att munnen skulle jämställas med övriga kroppen. Närmast att få bifall var jag 2013 men det fanns stort stöd även 2015. 

Det är egentligen konstigt att en kroppsdel, tänderna, inte i ersättningssystemet behandlas som övriga kroppen. Tänk om inte höftleder ingick eller att föda barn?

Jag förstår att oviljan hos alla partier att ta i frågan beror på kostnaden. Sannolikt kring 20-25 miljarder/ år och det finns ett stort uppdämt behov. Många skulle direkt söka tandvården.

Men jag anser en sådan reform, en ny tandvårdsförsäkring, är rätt för ett liberalt parti med socialliberala ambitioner.

Så därför har jag lämnat motionen på nytt till höstens landsmöte. Samma krav men kanske mer nedtonat. Tredje gången gillt?

Se motionen nedan

Jämställ munnen med övriga kroppen - En ny tandvårdsförsäkring 

Förslag till beslut: 

att partistyrelsen får i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp som får i uppdrag att ta fram ett förslag för en ny tandvårdsförsäkring och lägga förslag på hur den skall utformas, finansieras och hur den skall kunna införas.
----------------------------------------------------------------------
Skulle någon kunna tänka sig att vi tar bort rätten till i princip kostnadsfri sjukvård och istället lät patienterna betala stora delar av t.ex. byte av höftled 

Argumentet skulle främst vara att vi inte har råd att ge denna subvention. Den som har en dålig höftled får betala bytet i stort sett själv. Det är för dyrt för samhället att betala höftleder. Och har man inte råd får man leva med dessa problem. 

Det blir givetvis ett rungande nej på den frågan. 
Men så är det ju faktiskt inom tandvården. Munnen räknas inte till kroppen utan har en helt egen finansiering, där den enskilde betalar stora delar.

Det finns en tandvårdsförsäkring som försöker att ge stöd till de mest utsatta men varje dag avstår människor från tandvård därför man inte har råd.

Man avstår från förebyggande behandlingar som kommer kosta dem pengar eller tänderna senare i livet.

Man avstår från att göra åtgärder som skulle bevarat tanden utan drar ut den då det blir billigast.

Man avstår från att ersätta utdragna tänder med tandkronor och tandbroar och lär sig leva med gluggar.

Det enda argument som ständigt kommer mot en tandvårdsförsäkring, som jämställer kostnaden för behandling av tänderna med den för övrig sjukvård, är kostnaden.

Sällan eller aldrig får man argument emot i själva sakfrågan utan det är kostnaden och åter kostnaden som återkommer.

Och jag förstår att argumenten i sakfrågan uteblir. Den som försöker argumentera om att bra tänder inte är så viktiga hamnar snart i en position där den personen måste börja ifrågasätta andra ingrepp på kroppen, som t.ex. byte av just höftleder.

En fullt utbyggd tandvårdsförsäkring, där ett besök för patienten hos tandläkaren kostar lika mycket som ett hos specialistsjukvården, skulle sannolikt kosta 20-25 miljarder. Många som idag har stora besvär med sina tänder, men inte har råd, skulle söka vård och skapa en initial puckel av behov.

Jag är medveten om att man sannolikt får införa en ny tandvårdsförsäkring i fler steg kanske under 5-10 år. Men vi måste börja.

Ett socialliberalt parti kan inte år efter år negligera det faktum att det finns invånare som inte har råd att gå till tandläkaren och lever med mycket dålig tandstatus, med argumentet att vi har inte råd.

Liberalerna borde utse en arbetsgrupp i denna viktiga fråga som får i uppdrag att arbeta fram ett förslag på hur Liberalerna ser på ny tandvårdsförsäkring. Hur den skall utformas, på vilket sätt den kan införas och hur den kan finansieras.

Det är dags att Liberalerna vågar titta på denna fråga och konstruktivt börjar arbeta för att får bort ojämlikheten vad gäller tandstatus och inte bara slentrianmässigt avfärdar frågan på landsmötena med att det kostar för mycket.

Att våga låta några titta på frågan och komma med konstruktiva lösningar kostar så lite men kan ge Liberalerna ökad trovärdighet i dessa frågor, och till och med kanske fler anhängare.

Det senare har vi ju inte för många av….

Tommy Rydfeldt
Kungsbacka

måndag, maj 29, 2017

Expressbuss Onsala - Vallda - Göteborg en bra idé

Jag är ju kritisk till att Kungsbacka kommun i sitt yttrande över kollektivtrafikplanen missade möjligheten att trycka på för fler stopp i Åsa för Öresundstågen. Men det finns andra delar i yttrandet som är bra.

Olika försök med en Onsalaexpress har gjorts. Men ett av problemen är att när bussen når motorvägen hamnar den i samma köer som bilarna. Även försök med pendlarlinje från Onsala, med färre stopp till Hede station, har misslyckats.

Kommunen lanserar nu en idé om en expressbuss från Onsala, via Vallda till Göteborg.
Intressant idé då de som arbetar i västra delarna av Göteborg, och bor i Onsala och Vallda. idag har ganska lång restid om de väljer kollektivtrafiken.

Att börja resan i Onsala. Stanna vid hållplatser där det finns pendlarparkeringar och sedan via Vallda ta sig ut på väg 158 kan säkert få en hel del pendlare att fundera på bussen som alternativ till bilen.

Det finns ju flera intressanta tänkbara sluthållplatser eller hållplatser man bör stanna vid. Frölunda Torg är en sådan. Man kan åka åt väldigt många håll från den knutpunkten.

Fördelen med busstrafik på väg 158 jämfört med motorvägen att på väg 158 har man och bygger särskilda bussfiler.

Kungsbacka kommun vill att frågan utreds och det kommer jag stödja och driva i Hallandstrafikens styrelse så vi får bra underlag för att se om detta är en bra idé.


Anpassad sökning