Vissa vårdentraler klarar inte budgeten

Vid det första mötet med Driftnämnden Närsjukvård i Region Halland, som jag har förmånen att leda, fick vi vid bordet en redovisning av ekonomin för regionens 24 vårdcentraler.

Totalt ett överskott på ca: 1,3 miljoner men det är stora variationer.

T.ex går vårdcentralen Bäckagård i Halmstad back med ca: 2 151.000 kr samtdigt som Nyhem i Halmstad har ett överskott på 1.950 000 kr.

Bäst går det för vårdcentralerna i norr. Endast Fjärås visar underskott.

Givetvis kräver bokslutet en hel del analyser och det måste givetvis vidtas åtgärder för att få ekonomin i balans. Det räcker inte med att vårdcentralerna tillsammans går runt utan även enskilda centraler måste klara sin ekonomi.

Här finns en intervju i Radio Halland om de preliminära siffrorna. 

Vad gäller regionens marknadsandel av listade patienter är det nästan oförändrat under 2010. Andelen sjunker från 62% till 61%. Bäst är Hylte kommun där regionen har 100%. Men även Kungsbacka går bra. Där ökar antalet listade patienter hos alla regionens centraler förutom Särö. Den stora förloraren i Kungsbacka är Carema Husläkarna.

Vilken väg skall Folkpartiet gå?

Jag skriver av mig vissa funderingar i Folkpartiets tidning NU. Publicerades 13/1.

Är Folkpartiet nöjda med 7 %?

Alliansen blev omvald. Folkpartiet klarade sig bäst bland de mindre regeringspartierna. Det kan vara så att partiet egentligen gjorde ett val ungefär som 2006 men tappade en del väljare som valde att stödrösta på (KD) och (C) men egentligen var folkpartister.

Men är vi nöjda med 7 – 7,5 %?

Moderaterna har gjort ett fantastiskt arbete. De har efter förlustvalet 2002 förändrat partiet och lyckats fördubbla sitt röstetal.

Efter valet 2002 hade Folkpartiet möjligheten att ta täten bland de borgerliga. Folkpartiets problem var att segerval knappas skapar vilja till förändringar. Vi har ju vunnit. Och dessutom gick åsikterna isär varför Folkpartiet gick framåt. Språktest? Skolan? Bo Lundgren? Något annat skäl?

När Fredrik Reinfeldt blev partiledare började man ganska oblygt att förändra Moderaterna efter Bill Clinton och Tony Blairs recept. Man kallade partiet till och med Nya Moderaterna. En direkt kopia av New Labour och New Democrats.

En av grunderna i detta recept är att om 80 % av väljarna har en åsikt och ditt parti en annan så försök inte övertyga väljarna utan byt åsikt. LAS är ett bra exempel på detta. Anställningstryggheten är djupt förankrad hos svenska folket så då bytte moderaterna åsikt.

Jag förordar inte att Folkpartiet skall kopiera Moderaternas sätt att nå framgång. Det krävs väldigt speciella omständigheter för att det skall lyckas. Och alla som försökt har långt ifrån lyckats.

Men om vi vill gå fram 2014 måste partiet redan nu fundera på vilka frågor som skall bli partiets valfrågor.

En specialitet i Folkpartiet är att ge svar på frågor väljarna inte ställt. Partiet hamnar då i debattens bakgård och har svårt att nå ut.

Folkpartiet måste tidigt inför 2014 börja kunna ge svar på de frågor som är viktiga för väljarna inte på dem som är viktiga för Folkpartiet medlemmar och förtroendevalda.

Jag är medveten om att Folkpartiet kan ha särskilt svårt för detta. Många har blivit medlemmar därför man vill driva en minoritetsfråga, men är det så vi vinner val? 

När nu eftervalsdebatten kommit igång är det många som säger att Folkpartiet måste bli mer socialliberalt.  Jag blir dock orolig när man ger exempel på frågor partiet skall driva för att vara mer socialliberalt. I de flesta fall är det frågor som väljarna inte prioriterar och vill ha svar på. Frågor som intresserar enskilda folkpartister men inte den stora väljarkåren.

Ett parti som bara behåller 3,8 % av sina väljare från 2006 till 2010 har problem. Det finns mycket som talar för att folkpartiets medlemmar och förtroendevalda inte riktigt går i takt med sina väljare.

Partiets väljare och potentiella väljare vill höra svaren på vardagsfrågorna.

Hur det blir för den enskilde väljaren. Inte bara inom skolan, men i vardagen. När man blir gammal. Hur sjukvården skall se ut. Får jag jobb? 

Det finns väl få områden som integration och flyktingpolitik där väljarna ha frågor politiker inte vill svara på för att man är rädd att kallas främlingsfientlig. Samtidigt finns det väl inget annat område där myter och sagor så ofta blir till sanning. Speciellt i SD:s argumentation.

Folkpartiet har en gyllene chans att göra integration och en mänsklig flyktingpolitik till en lika viktig fråga som skolan. Men då måste vi också våga vara kritiska när så är befogat och även våga ställa krav utan att vissa folkpartister ställer sig upp varje gång och kallar det för oliberalt.

När Folkpartiet inte ger svaren på vardagsfrågorna väljer man ett annat parti, och i de flesta fallen moderaterna.

Är då vägen för Folkpartiet att i driva frågor som intresserar några procent av väljarkåren eller ge svar på frågor som intresserar hela väljarkåren?

Det finns dock inget motsatsförhållande. Frågor som är viktiga men berör få människor måste alltid Folkpartiet driva. Men inte som främsta valfrågor utan som en del av en genomarbetat politik. Och det är inte heller dessa frågor som kommer ge oss de stora rubrikerna eller rösterna.

Folkpartiet har möjlighet att nå framgång 2014. Tar vi vara på den?

Tommy Rydfeldt (FP)                                                                                                                           

Kungsbacka

Att skriva insändare utan att kunna ämnet

Björn Johansson heter en insändarskribent som i tidningarna i norra delen av länet påstår att man kan aveckla Region Halland. Ett bra exempel på när någon skriver en insändare i ett ämne han inte kan eller förstår.

Jag har givetvis svarat. Detta svar stod i Norra Halland 11/1.

Björn Johansson hamnar snett om Region Halland

Björn Johansson försöker i svepande ordalag i en insändare i NH 7/1 argumentera för att Region Halland skall avskaffas.

Av argumenten att döma vet att inte vad Region Halland är och hans slutsatser blir därefter.

Mest löjeväckande är när han påstår att det finns 71 politiker med okänt antal ersättare och tjänstemän med kontor till en okänd kostnad.

Sanningen är att bara några få politiker har kontor. Antalet ersättare är inte okända och inte heller kostnaden.

De flesta anställda har inga kontor utan arbetar för att t.ex. vårda patienter.

Region Halland är dessutom en sammanslagning av Landstinget Halland och kommunalförbundet Region Halland.

Den förtroendemannaorganisation som nu finns kostar inte heller mer än den tidigare.

Idén med att skapa regioner är att flytta beslut från anonyma statliga organ och tjänstemän till folkvalda politiker.

Inte minst när det gäller infrastruktur, kollektivtrafik, regional kultur och regional utveckling kan Region Halland spela en viktig roll. Inget enskilda kommuner hanterar.

Idag kan medborgarna ställa regionpolitiker till svars för brister i sjukvården, regional kultur, länstrafik, infrastrukturinvesteringar med mera. Också vilken skattesats man tar ut.

Björn Johansson har svårt att tala om hur han vill att sjukvård och regional utveckling skall styras istället. Inte ett ord om detta.

Och det är väl typiskt för den här sortens missnöjesyttringar.

Ofta saknas en idé för hur saker och ting skulle fungera istället.

Tommy Rydfeldt (FP)

Ordförande Driftnämnden för Närsjukvård

(Utan kontor)