Är Folkpartiet nöjda med 7 %?
Alliansen blev omvald. Folkpartiet klarade sig bäst bland de mindre regeringspartierna. Det kan vara så att partiet egentligen gjorde ett val ungefär som 2006 men tappade en del väljare som valde att stödrösta på (KD) och (C) men egentligen var folkpartister.
Men är vi nöjda med 7 – 7,5 %?
Moderaterna har gjort ett fantastiskt arbete. De har efter förlustvalet 2002 förändrat partiet och lyckats fördubbla sitt röstetal.
Efter valet 2002 hade Folkpartiet möjligheten att ta täten bland de borgerliga. Folkpartiets problem var att segerval knappas skapar vilja till förändringar. Vi har ju vunnit. Och dessutom gick åsikterna isär varför Folkpartiet gick framåt. Språktest? Skolan? Bo Lundgren? Något annat skäl?
När Fredrik Reinfeldt blev partiledare började man ganska oblygt att förändra Moderaterna efter Bill Clinton och Tony Blairs recept. Man kallade partiet till och med Nya Moderaterna. En direkt kopia av New Labour och New Democrats.
En av grunderna i detta recept är att om 80 % av väljarna har en åsikt och ditt parti en annan så försök inte övertyga väljarna utan byt åsikt. LAS är ett bra exempel på detta. Anställningstryggheten är djupt förankrad hos svenska folket så då bytte moderaterna åsikt.
Jag förordar inte att Folkpartiet skall kopiera Moderaternas sätt att nå framgång. Det krävs väldigt speciella omständigheter för att det skall lyckas. Och alla som försökt har långt ifrån lyckats.
Men om vi vill gå fram 2014 måste partiet redan nu fundera på vilka frågor som skall bli partiets valfrågor.
En specialitet i Folkpartiet är att ge svar på frågor väljarna inte ställt. Partiet hamnar då i debattens bakgård och har svårt att nå ut.
Folkpartiet måste tidigt inför 2014 börja kunna ge svar på de frågor som är viktiga för väljarna inte på dem som är viktiga för Folkpartiet medlemmar och förtroendevalda.
Jag är medveten om att Folkpartiet kan ha särskilt svårt för detta. Många har blivit medlemmar därför man vill driva en minoritetsfråga, men är det så vi vinner val?
När nu eftervalsdebatten kommit igång är det många som säger att Folkpartiet måste bli mer socialliberalt. Jag blir dock orolig när man ger exempel på frågor partiet skall driva för att vara mer socialliberalt. I de flesta fall är det frågor som väljarna inte prioriterar och vill ha svar på. Frågor som intresserar enskilda folkpartister men inte den stora väljarkåren.
Ett parti som bara behåller 3,8 % av sina väljare från 2006 till 2010 har problem. Det finns mycket som talar för att folkpartiets medlemmar och förtroendevalda inte riktigt går i takt med sina väljare.
Partiets väljare och potentiella väljare vill höra svaren på vardagsfrågorna.
Hur det blir för den enskilde väljaren. Inte bara inom skolan, men i vardagen. När man blir gammal. Hur sjukvården skall se ut. Får jag jobb?
Det finns väl få områden som integration och flyktingpolitik där väljarna ha frågor politiker inte vill svara på för att man är rädd att kallas främlingsfientlig. Samtidigt finns det väl inget annat område där myter och sagor så ofta blir till sanning. Speciellt i SD:s argumentation.
Folkpartiet har en gyllene chans att göra integration och en mänsklig flyktingpolitik till en lika viktig fråga som skolan. Men då måste vi också våga vara kritiska när så är befogat och även våga ställa krav utan att vissa folkpartister ställer sig upp varje gång och kallar det för oliberalt.
När Folkpartiet inte ger svaren på vardagsfrågorna väljer man ett annat parti, och i de flesta fallen moderaterna.
Är då vägen för Folkpartiet att i driva frågor som intresserar några procent av väljarkåren eller ge svar på frågor som intresserar hela väljarkåren?
Det finns dock inget motsatsförhållande. Frågor som är viktiga men berör få människor måste alltid Folkpartiet driva. Men inte som främsta valfrågor utan som en del av en genomarbetat politik. Och det är inte heller dessa frågor som kommer ge oss de stora rubrikerna eller rösterna.
Folkpartiet har möjlighet att nå framgång 2014. Tar vi vara på den?
Tommy Rydfeldt (FP)
Kungsbacka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar