Twitter

Följ mig på Twitter. @rydfeldt

tisdag, mars 21, 2006

Debatten om nattöppet går vidare





Som jag skrev för någon dag sedan så svarade Maj-Britt Rane-Andersson (s) istället för sina ansvariga partikamrater Bo Karlsing-Ingemar Lundin-Gull Lundberg.

Givetvis går jag i svaromål och i dagens Kungsbacka-Posten står följande insändare:


Nattöppet blir valfråga

Underligt är att de tre socialdemokraterna i närsjukvårdsnämnden Bo Karlsing, Ingemar Lundin och Gull Lundberg inte svarar utan Maj-Britt Rane-Andersson (s) rycker ut i Kungsbacka Posten och försöker bortförklara varför man svek sitt vallöfte om nattöppen akut.

Maj-Britt borde läsa på bättre. Den 3/11 var frågan uppe som principärende. Då beslöt nämndens majoritet (s), (m) och (c) följande: ”Närsjukvårdsnämnden ställer sig bakom konstaterandet i tjänsteskrivelsen att förutsättningar för att ha närakuten nattöppen saknas.”

Endast Gunilla Rivle(fp) reserverade sig. Ersättarna från (v), (kd) och (fp) gjorde protokollsanteckning.

Alltså var (s) för nattstängning.

När budgeten skulle tas 5/12 föreslog folkpartiet ännu en gång att man skall ha nattöppet och hade finansiering. Då lade (s) ner rösterna så nattstängt kunde röstas igenom av (c) och (m).

Om ni ogillade finansieringen varför föreslog ni ingen annan eller begärde återremiss?

Maj-Britt anser att landstingets borgerliga majoritet skall bevilja mer pengar. Intressant är att läsa protokollen och konstatera att Bo Karlsing, som svek ert löfte om nattöppet, inte yrkat pengar för nattöppet i landstingsfullmäktige. Han har inte ens yttrat sig. Inte en enda gång sedan valet 2002.

Mitt löfte är att blir jag i invald i landstingsfullmäktige är min första motion att kräva nattöppen närakut i Kungsbacka. Är du för detta Maj-Britt kan du rösta på folkpartiet och kryssa mig. Bo Karlsing lär aldrig agera vare sig i fullmäktige eller i nämnden.

Tommy Rydfeldt (fp)
Landstingskandidat

måndag, mars 20, 2006

Estland och Tallinn







Rådhustorget ( Raekoja plats)
i Tallinns gamla stad






Tallinn är värt ett besök !

När jag första gången pratade på ett torgmöte 1980 så var ämnet att befria de baltiska staterna. Inte så många lyssnade men jag minns två herrar med olika åsikter. Den ena var från baltikum och tackade oss. Den andra herren tyckte vi pratade om ett totalt onödigt ämne. Enligt honom skulle aldrig Estland, Lettland och Litauen bli egna länder igen. Vi borde ägna oss något annat. Honom skulle jag vilja träffa idag.

1991 fick jag möjligheten att komma till Estland och Tallinn. Det var fortfarande Sovjetunionen. Det var ett nedslitet land. Dåliga hus, vägar och ett folk som levde med undermålig standard. Men också ett folk som sökte förändring. Som inte längre acccepterade att leva sämre än vad andra gjorde och som inte accepterade förtrycket från den sovjetiska ockupationsmakten.
Vi träffade representanter för de som på fredlig väg försökte göra Estland fritt. Jag fick bl a träffa liberaler i Tallinns stadsfullmäktige.

I augusti 1991 försökte några i Moskva störta Gorbatjov. Estland tog chansen att då utropa sig till självständig stat. Resten vet vi. Gorbatjov försvann och Boris Jeltsin godtog de baltiska staternas frigörelse.

Jag har sedan varit tillbaka 6 gånger. Jag har fått vänner i landet. Både ester och av rysk härkomst. De senaste åren har man sett stora framsteg. Hus renoveras, vägar byggs men framför allt så ökar levnadsstandarden. Fortfarande finns en hel del fattigdom, hus som nästan faller ihop, brist på arbetstillfällen. Man har inte heller det sociala skyddsnätet som vi har.

1940 hade Estland samma levnadsstandard som Finland. Kommunismen förstörde Estland under 55 år av ockupation. Givetvis kommer de ta en hel del år till innan man blir ett land med en standard på genomsnittlig europeisk nivå.

För mig är de obegripliga när man ser exempel som Estland hur någon kan kalla sig kommunist idag. Hela Östeuropa är exempel på hur planekonomiska idéer och ofrihet inte fungerar.
Anpassad sökning