När jag skrev inläggen kring Erik Ullenhags debatt med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson så fick jag omedelbart tre kommentarer. Givetvis anonyma. En utgav sig för att heta ett sonnamn men när man tryckte på bloggen han skulle ha fanns den givetvis inte.
Kommentarerna gick ut på att torgföra både felaktiga och direkt kränkande uppgifter. Givetvis om invandrare. Just den sortens åsikter som Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna tar avstånd rån.
Ganska uppenbart är taktiken att Åkesson skall vara den missförstådda lugna och resonabla politikern som är djupt missförstånd och är den som har rätt och säger det folk tänker. Alla andra ljuger. Sedan understödjer man detta genom att i bloggar, kommentarer till bloggar, flygblad och på gator och torg säga ”sanningen”. T.ex om Zlatan och Henke Larsson verkligen är svenskar......
Jag tänkte först låta inläggen stå kvar som ett bevis över hur SD jobbar. Med en kommentar från mig.
Men när jag läste dem igen så frågade jag mig själv, kan jag i yttrandefrihetens namn ha kvar något som är så uppenbart rasistiskt och kränkande? Ingen chefredaktör i detta land, hur mycket de än hyllade yttrandefriheten, skulle komma i närheten att publicera dessa inlägg som insändare.
Så jag kom fram till att de inte kunde stå kvar. Så inläggen togs bort och jag införde moderation på bloggen.
Den anonyme som skrev det mest kränkande inlägget under ett antaget namn återkom och anklagade mig för att strypa yttrandefriheten när jag tog bort inläggen och påstod sig inte var Sverigedemokrat eller rösta på dem. Om detta är sant så tillhör väl personen med de åsikterna en grupp ännu längre högerut. Om det nu skulle vara bättre. Men taktiken är givetvis att framföra sådana åsikter och säga att man inte är Sverigedemokrat för att försöka få det till att det Sverigedemokraterna säger är vad alla svenskar tänker.
Främmande vore mig tanken att strypa yttrandefriheten. Jag är för att man tar debatter med alla grupper. Jag har tagit debatter med vänsterpartiet när man kallade sig kommunister och hyllade odemokratiska regimer och jag tar precis som Erik Ullenhag gärna debatten med Sverigedemokraterna om tillfälle ges. Men öppet och inte anonymt.
lördag, april 14, 2007
Sent skall sossesyndarna vakna
Idag skriver f.d ministern Ylva Johansson (s) på DN debatt om att socialdemorkaterna har misslyckats med skolpolitiken. Också refererad i SvD.
Hon skriver bland annat:
"I den socialdemokratiska valanalysen konstateras att skolan är ett av de områden där partiet hade de största förtroendeproblemen. Därför behövs en självkritisk prövning och utveckling av politiken både centralt och lokalt."
Sent skall syndaren vakna.
Jan Björklund håller nu på att ge Sverige en ny skiolpolitik där kunskap sätts i centrum och där man lämnar flummet bakom sig.
Ställ upp på denna politik. Avvisa inte allt Björklund inför. Därför varje gång (s) går emot Jan Björklunds förändringar är det ett accepterande och försvar av den nuvarande misslyckade politiken.
Hon skriver bland annat:
"I den socialdemokratiska valanalysen konstateras att skolan är ett av de områden där partiet hade de största förtroendeproblemen. Därför behövs en självkritisk prövning och utveckling av politiken både centralt och lokalt."
Sent skall syndaren vakna.
Jan Björklund håller nu på att ge Sverige en ny skiolpolitik där kunskap sätts i centrum och där man lämnar flummet bakom sig.
Ställ upp på denna politik. Avvisa inte allt Björklund inför. Därför varje gång (s) går emot Jan Björklunds förändringar är det ett accepterande och försvar av den nuvarande misslyckade politiken.
fredag, april 13, 2007
Kan Lars Leijonborg sitta kvar?
Det spekuleras idag vilt i media om Lars Leijonborg kan sitta kvar som partiledare. Här är några artiklar och inslag. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, SVT, SR ekot och Politikerbloggen.
Oavsett vad media tycker och spekulerar kring så är det folkpartiets medlemmar som skall säga sitt. Fram till den 30 april kan medlemmarna nominera till folkpartiets valberedning. Sedan skall denna beredning arbeta fram ett förslag till partiordförande och partistyrelse.
Valen görs på folkpartiets landsmöte i början av september.
Frågan som nu poppar upp är om Lars Leijonborg skall bli omvald. Enligt Sveriges Radio Ekot så är det tre distrikt som är tveksamma till omval. Lyssnar man på inslaget så är Blekingedistriktet mer inne på att ny ledare behövs inför 2009 då det är EU val.
Hur stark är Lars Leijonborgs ställning? Det är svårt att säga. Jag har under senaste månaderna träffat många folkpartister från olika delar av landet. Det tycks vara en allmän mening att någon annan skall leda folkpartiet i valet 2010.
Men där slutar enigheten.
Det finns de som vill se ett partiledarval som en kursändring. Att folkpartiet skall gå till vänster. Man vill tillbaka till Bengt Westerbergs folkparti. Men ingen har lyckats förklara för mig vad det är man vill tillbaka till. Bengt Westerberg avgick efter ett misslyckat val 1994 och lämnade ett parti i stor oreda. Ett parti som inte visste om man skulle regera med (s) eller övriga borgerliga.
Andra ser partiledarbyte som en chans till något nytt. Kanske inte politiskt vägval utan nytt ansikte, ny framtoning och en allmän uppfräschning av partiet. Kombinerat med att nya personer väljs in i presidiet.
Svårigheten kommer när man skall föreslå ett namn.
Skulle Lars Leijonborg avgå idag är Jan Björklund favorit. Han har blivit utnämnd till bästa och effektivaste minister i både Expressen och SVT:s rapport. Jan är också en duktig debattör och tvärtemot vad många tror är han inte en enfrågepolitiker. Jan kan andra frågor än skolan.
Cecilia Malmström är ett annat namn som nämns. Omtyckt och kunnig. Men vad kan hon förutom EU frågor? Har främst sitt stöd på västkusten. Frågan är också, vill hon bli partiledare?
Det tredje namnet är Johan Pehrson. Idag gruppledare. Får inte riktigt grepp om hans stöd. Givetvis en nackdel att han inte sitter i regeringen. Hade Johan Pehrson varit justitieminister idag hade han varit en allvarlig kandidat.
Övriga namn som kommer upp som Erik Ullenhag, Karin Pilsäter, Nyamko Sabuni, Tobias Krantz, m.fl. har inte det stödet övriga har. Men fler av dem som Ullenhag och Sabuni är inte speciellt gamla och kommer säkert att vara med i diskussionen 10-15 år framåt.
Blir det då byte vid höstens landsmöte? Mitt tips är nej.
Ledande folkpartister vill inte upprepa den strid som var när Maria Leissner blev vald. En partiledare vald i strid är försvagad. Och en strid försvagar också regeringen.
De tankar som jag vet att vissa har är att Lars Leijonborg avgår hösten 2008 och lanseras som första namn på folkpartiets lista till EU parlamentet. Eventuellt skulle han kunna bli Margot Wallströms efterträdare som EU kommissionär. Carl Bildt lär inte vilja lämna regeringen våren 2009 när Sverige har ordförandeskapet hösten 2009. Bildt kan inte motstå att under 6 månader vara hela EU.s utrikesminister.
Det innebär att ett extra landsmöte väljer partiledare hösten 2008. Nytt statsråd efter Leijonborg blir med all säkerhet i så fall Johan Pehrson. På vilken post beror givetvis på om man i halvtid ombildar regeringen.
Jag tror folkpartiet behöver tiden fram till 2008 för att få fram en kandidat som det finns bred enighet om.
Man får heller inte glömma att Lars Leijonborg är en mycket uppskattad person i folkpartiet. Det parti han tog över 1997 var i kris.
Han har sedan dess varit partiets ledare i 3 riksdagsval och två EU val. I samtliga utan ett har partiet fått fler röster än vad man hade 1994. Jag tror det är få som vill ”avsätta” Leijonborg utan hans tjänster behövs även i fortsättningen i partiet.
Mitt tips är ändå att folkpartiets tre ledande politiker i valet 2010 kommer att vara Jan Björklund, Cecilia Malmström och Johan Pehrson. Skulle inte förvåna mig om de också i den ordningen kommer att vara ordförande, 1:e vice ordförande och 2.e vice ordförande.
Oavsett vad media tycker och spekulerar kring så är det folkpartiets medlemmar som skall säga sitt. Fram till den 30 april kan medlemmarna nominera till folkpartiets valberedning. Sedan skall denna beredning arbeta fram ett förslag till partiordförande och partistyrelse.
Valen görs på folkpartiets landsmöte i början av september.
Frågan som nu poppar upp är om Lars Leijonborg skall bli omvald. Enligt Sveriges Radio Ekot så är det tre distrikt som är tveksamma till omval. Lyssnar man på inslaget så är Blekingedistriktet mer inne på att ny ledare behövs inför 2009 då det är EU val.
Hur stark är Lars Leijonborgs ställning? Det är svårt att säga. Jag har under senaste månaderna träffat många folkpartister från olika delar av landet. Det tycks vara en allmän mening att någon annan skall leda folkpartiet i valet 2010.
Men där slutar enigheten.
Det finns de som vill se ett partiledarval som en kursändring. Att folkpartiet skall gå till vänster. Man vill tillbaka till Bengt Westerbergs folkparti. Men ingen har lyckats förklara för mig vad det är man vill tillbaka till. Bengt Westerberg avgick efter ett misslyckat val 1994 och lämnade ett parti i stor oreda. Ett parti som inte visste om man skulle regera med (s) eller övriga borgerliga.
Andra ser partiledarbyte som en chans till något nytt. Kanske inte politiskt vägval utan nytt ansikte, ny framtoning och en allmän uppfräschning av partiet. Kombinerat med att nya personer väljs in i presidiet.
Svårigheten kommer när man skall föreslå ett namn.
Skulle Lars Leijonborg avgå idag är Jan Björklund favorit. Han har blivit utnämnd till bästa och effektivaste minister i både Expressen och SVT:s rapport. Jan är också en duktig debattör och tvärtemot vad många tror är han inte en enfrågepolitiker. Jan kan andra frågor än skolan.
Cecilia Malmström är ett annat namn som nämns. Omtyckt och kunnig. Men vad kan hon förutom EU frågor? Har främst sitt stöd på västkusten. Frågan är också, vill hon bli partiledare?
Det tredje namnet är Johan Pehrson. Idag gruppledare. Får inte riktigt grepp om hans stöd. Givetvis en nackdel att han inte sitter i regeringen. Hade Johan Pehrson varit justitieminister idag hade han varit en allvarlig kandidat.
Övriga namn som kommer upp som Erik Ullenhag, Karin Pilsäter, Nyamko Sabuni, Tobias Krantz, m.fl. har inte det stödet övriga har. Men fler av dem som Ullenhag och Sabuni är inte speciellt gamla och kommer säkert att vara med i diskussionen 10-15 år framåt.
Blir det då byte vid höstens landsmöte? Mitt tips är nej.
Ledande folkpartister vill inte upprepa den strid som var när Maria Leissner blev vald. En partiledare vald i strid är försvagad. Och en strid försvagar också regeringen.
De tankar som jag vet att vissa har är att Lars Leijonborg avgår hösten 2008 och lanseras som första namn på folkpartiets lista till EU parlamentet. Eventuellt skulle han kunna bli Margot Wallströms efterträdare som EU kommissionär. Carl Bildt lär inte vilja lämna regeringen våren 2009 när Sverige har ordförandeskapet hösten 2009. Bildt kan inte motstå att under 6 månader vara hela EU.s utrikesminister.
Det innebär att ett extra landsmöte väljer partiledare hösten 2008. Nytt statsråd efter Leijonborg blir med all säkerhet i så fall Johan Pehrson. På vilken post beror givetvis på om man i halvtid ombildar regeringen.
Jag tror folkpartiet behöver tiden fram till 2008 för att få fram en kandidat som det finns bred enighet om.
Man får heller inte glömma att Lars Leijonborg är en mycket uppskattad person i folkpartiet. Det parti han tog över 1997 var i kris.
Han har sedan dess varit partiets ledare i 3 riksdagsval och två EU val. I samtliga utan ett har partiet fått fler röster än vad man hade 1994. Jag tror det är få som vill ”avsätta” Leijonborg utan hans tjänster behövs även i fortsättningen i partiet.
Mitt tips är ändå att folkpartiets tre ledande politiker i valet 2010 kommer att vara Jan Björklund, Cecilia Malmström och Johan Pehrson. Skulle inte förvåna mig om de också i den ordningen kommer att vara ordförande, 1:e vice ordförande och 2.e vice ordförande.
Erik Ullenhag sopade banan med Jimmie Åkesson
Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag debatterade igår mot Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på TV 8.
Fick samma känsla som efter Manchester Uniteds vinst med 7-1 mot Roma häromkvällen. Det fanns bara en aktör på banan. Åkesson kom aldrig in i matchen.
Erik Ullenhag visade att folkpartiet som liberalt parti, på säker ideologisk grund, utan problem kan ta dessa debatter och skall göra det.
Ullenhag visade tydligt att man som folkpartiet vara kritiska mot misslyckad integrationspolitik och ett enskilda utnyttjar systemet utan att man tummar det minsta på alla människors lika värde. Utan att man gör beviljande av asyl till en ekonomisk fråga som SD vill. Att man alltid ställer upp för de människor som i sina hemländer riskerar tortyr, förföljelse eller ett kanske dödas.
I folkpartiets Sverige möts inte en person som har asylskäl av beskedet att det är synd att du riskerar tortyr, fängelse och kanske död men tyvärr har vi inte ekonomiska möjligheter att låta dig stanna. Det som stod klart av debatten är att ett sådant samhälle får vi om Sverigedemokraterna får bestämma.
Jimmie Åkesson skyllde allt på invandringen. Arbetslöshet, brister i välfärden m.m. Det gav hans argumentation en unken doft av det förgångna.
Det är många regimer som skyllt problem på en folkgrupp eller som SD på dem som invandrat till vårt land.
På trettiotalets Tyskland var alla problem som landet hade judarnas problem. I 2000-talets Sverige använder SD samma argumentation fast nu är alla problem i Sverige de som invandrats fel.
Erik Ullenhag skall ha högst betyg för att han tog denna debatt och högsta betyg för hur han på ett lugnt sakligt sätt genomförde den.
Debatten refereras i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Fick samma känsla som efter Manchester Uniteds vinst med 7-1 mot Roma häromkvällen. Det fanns bara en aktör på banan. Åkesson kom aldrig in i matchen.
Erik Ullenhag visade att folkpartiet som liberalt parti, på säker ideologisk grund, utan problem kan ta dessa debatter och skall göra det.
Ullenhag visade tydligt att man som folkpartiet vara kritiska mot misslyckad integrationspolitik och ett enskilda utnyttjar systemet utan att man tummar det minsta på alla människors lika värde. Utan att man gör beviljande av asyl till en ekonomisk fråga som SD vill. Att man alltid ställer upp för de människor som i sina hemländer riskerar tortyr, förföljelse eller ett kanske dödas.
I folkpartiets Sverige möts inte en person som har asylskäl av beskedet att det är synd att du riskerar tortyr, fängelse och kanske död men tyvärr har vi inte ekonomiska möjligheter att låta dig stanna. Det som stod klart av debatten är att ett sådant samhälle får vi om Sverigedemokraterna får bestämma.
Jimmie Åkesson skyllde allt på invandringen. Arbetslöshet, brister i välfärden m.m. Det gav hans argumentation en unken doft av det förgångna.
Det är många regimer som skyllt problem på en folkgrupp eller som SD på dem som invandrat till vårt land.
På trettiotalets Tyskland var alla problem som landet hade judarnas problem. I 2000-talets Sverige använder SD samma argumentation fast nu är alla problem i Sverige de som invandrats fel.
Erik Ullenhag skall ha högst betyg för att han tog denna debatt och högsta betyg för hur han på ett lugnt sakligt sätt genomförde den.
Debatten refereras i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Vill inte (s) vinna valet 2010?
I en intervju i Dagens Nyheter så säger Mona Sahlin att det är fel att avskaffa fastighetsskatten. Många ledande socialdemokrater har ju konstaterat att man förlorade valet på grund av att man förlorade storstäderna. Och att vinna tillbaka dem är förutsättningen för att vinna valet 2010. Göran Persson har ju till och med sagt att det var fastighetsskatten som gjorde att man förlorade valet.
Och statistiken gerhonom och andra rätt.
I Norrbotten fick man 1973 52,1 %. 1998 var man nere i 47,4 % för att 2002 öka till 47,9 %. I valet 2006 var man åter över 50 % och fick 51,5%. Ett kompakt och jämt stöd för socialdemokraterna.
I Stockholms län är det annorlunda.1973 fick (s) 38,5%. I valet 2006 fick man 26,2 %.
Och ju närmare storstäderna man kommer ser det likadant ut. Men ett län som Jönköping där är man ungefär lika starka 1973 som 2006. Man fick 1973 37, 8 % och 2006 35,4%.
Slutsatsen måste ju vara att det är i storstäderna och runt omkring dessa som man väljer bort socialdemokraterna. Samma områden som drabbats av den orättvisa fastighetsskatten.
Skall (s) gå ut i valrörelsen 2010 med att återinföra fastighetsskatten på något sätt. Återinföra en skatt på dem som bor i storstadsområdena? Tror någon man kommer att vinna valet i storstäderna på en sådan politik? Vill man inte vinna valet 2010?
Och statistiken gerhonom och andra rätt.
I Norrbotten fick man 1973 52,1 %. 1998 var man nere i 47,4 % för att 2002 öka till 47,9 %. I valet 2006 var man åter över 50 % och fick 51,5%. Ett kompakt och jämt stöd för socialdemokraterna.
I Stockholms län är det annorlunda.1973 fick (s) 38,5%. I valet 2006 fick man 26,2 %.
Och ju närmare storstäderna man kommer ser det likadant ut. Men ett län som Jönköping där är man ungefär lika starka 1973 som 2006. Man fick 1973 37, 8 % och 2006 35,4%.
Slutsatsen måste ju vara att det är i storstäderna och runt omkring dessa som man väljer bort socialdemokraterna. Samma områden som drabbats av den orättvisa fastighetsskatten.
Skall (s) gå ut i valrörelsen 2010 med att återinföra fastighetsskatten på något sätt. Återinföra en skatt på dem som bor i storstadsområdena? Tror någon man kommer att vinna valet i storstäderna på en sådan politik? Vill man inte vinna valet 2010?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)