Den 17 september är det kyrkoval i samfundet Svenska kyrkan. Sedan 1/1 2000 är Svenska kyrkan ett samfund skilt från staten.
När det var statskyrka var det viss logik att de politiska partierna ställde upp i valet. Kyrkan var en del av samhället och hade uppgifter som t.ex folkbokföringen. Fanns också krav i lagen om t.ex samråd mellan kommunen och kyrkan om respektives budget.
Men när skilsmässan gjordes upphörde anledningen för politiken att finnas med.
Hur Svenska kyrkan skall styras är en angelägenhet för dess medlemmar, inte politiker. Men vill politiskt aktiva också engagera sig i kyrkan är det väl jättebra. Men då kan man göra det under annan beteckning än ett partis.
Och så ser de flesta partier på saken. Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet ställer inte upp i kyrkovalet längre. Däremot finns engagerade aktiva i dessa partier som ställer upp under andra beteckningar. I kyrkan heter det nomineringsgrupper, inte partier.
En del liberaler samlas i FISK (Fria liberaler i svenska kyrkan) men återfinns även hos andra nomineringsgrupper.
Och så skall det vara. De engagerar sig i den grupp de sympatiserar med och vars åsikter stämmer med deras hur Svenska kyrkan skall styras och utvecklas.
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna ställer upp i valet. Jag har lyssnat på dem och hittar inga bra argument för att som parti ställa upp i ett samfunds val.
Förmodligen handlar det för (S) och (C) mest om att hålla medlemmar engagerade och därmed vårda partiorganisationen. SD givetvis för att synas i varje möjlig situation.
Som medlem i Svenska kyrkan kommer jag rösta. Det gör jag alltid.
Min röst kommer den eller de få som jag tror utvecklar en oberoende svensk kyrka i rätt riktning.
Och vilka är de? Ja det är min hemlighet.