Twitter

Följ mig på Twitter. @rydfeldt

måndag, september 14, 2015

Brittiska Labour går kraftigt åt vänster

I lördags valdes Jeremy Corbyn till ny ledare för brittiska Labour. I valet i maj sa väljarna nej till Labour som efter Tony Blair och Gordon Brown gått åt vänster.

Lösningen blev att gå ännu mer åt vänster.

Jeremy Corbyn är en politiker på yttersta vänsterkanten som trots 32 år i parlamentet aldrig blivit erbjuden en post i någon regering.

Inte så konstigt. I början av 1980-talet gick Labour kraftigt åt vänster. De ledde till 18 år i opposition.

Vissa krafter insåg dock att man inte vinner val från vänster utan i den politiska mitten.

När Tony Blair blev ledare 1994 hade förändringarna börjat men Blair fullföljde dem och vann sedan tre val och Labour satt vid makten i 13 år. För att markera skillnaden på gamla socialistiska Labour och det nya Labour valdes namnet "New Labour". Känns det igen från något svenskt parti?

Nu har Labour förlorat valet 2010 och valet 2015 på en mer vänsterinriktad politik och utan namnet "New Labour". Man kommer sitta minst 10 år i opposition.

Är lösningen att då gå ytterligare till vänster? De som röstade tror detta medan en klar majoritet av parlamentsledamöterna inte gör det.

Jeremy Courbyns politiska uppfattning stämmer ganska bra med Vänsterpartiet i Sverige. Han kallar sig socialist vilket de flesta andra slutade med när muren föll. Har ni hört Stefan Löfven kalla sig så?

Här är några av Corbyns uppfattningar:

- Budgetunderskottet skall tacklas genom skattehöjningar, inte nedskärningar, och minskad skatteflykt. Men ekonomer säger att dessa pengar inte finns eller att dessa skattehöjningar är möjliga.

- Han vill förstatliga all järnvägstrafik och säger nej till snabbtåg.

- Han har alltid gillat diverse grupper andra kallar terrorister och vill förhandla med Hamas och Hizbollah.

- Han är emot förnya ubåtssystemet Trident, vill inte bekämpa IS i Syrien och Irak, är negativ till NATO även om han inser att man inte är mogen att lämna.

- Vill ha ett vapenembargo mot Israel.

- Vill införa en maxlön så om någon tjänar över denna lön skall allt gå i skatt.

- Corbyn har alltid varit svag för IRA och anser att Irland skall vara ett land.

- Är ingen älskare av EU men vill vara kvar men med förändringar. Men som alla socialister är han emot handelsavtal. T.ex det tänkta med USA.

Den ekonomiska politiken är hans stora problem. Jeremy Corbyns ekonomiska politik går ut på att det finns pengar i samhället, det gäller bara att via skatter och andra åtgärder se till att de används rätt. Men ekonomer och en hel del i hans eget parti varnar för att det sannolikt skulle leda både till inflation, höga räntor och därmed låg tillväxt.

Kommer han att bli kvar och leda Labour i valet 2020? Det beror på givetvis till en del på Corbyn. Kommer han närma sig mitten kommer säkert det vänsterkrafter som stöttat honom börja prata om svek. Stannar han kvar på vänsterkanten lär opinionssiffrorna bli katastrofala. I båda fallen kommer nog en ny ledare väljas.



Sjukvård är ingen tillverkningsindustri

Björn Johansson, från det lokala missnöjespartiet Kungsbackaborna, i Kungsbacka har i flera insändare argumenterat för att man skall inte ha landsting eller regioner. Ingen statlig sjukvård heller utan en massa privatföretag med oberoende styrelser som sköter vården.

Statens uppgift skall tydligen vara att bara ge dem pengar.

I lördagens Kungsbacka Posten svarar jag.

Sjukvård är ingen tillverkningsindustri

Björn Johansson kan tydligen väldigt lite om sjukvård. Annars hade han inte velat organisera den som en tillverkningsindustri.

Men sjukvård är ingen industri. Man kan inte tacka nej till ”olönsamma patienter”. Välja att inte ge vård inom vissa diagnoser eller sluta verka i delar av Sverige för att det ger för dålig lönsamhet.

Sjukvård handlar om samarbete. Cancervården är ett bra exempel på detta där regioner/landsting skapar processer för att få världens bästa cancervård. Processer som i Björn Johanssons värld säkert är olönsamma men som räddar liv.

Jag ser gärna privata företag och valfrihet i vården men det är ingen slump att de flesta länder i Europa har en solidarisk finansiering och en sjukvård huvudsak i offentlig regi.

Finansieringen över skatten kräver demokratisk kontroll att pengarna används på rätt sätt. Att den som har största behovet också ges företräde till vården.

Vem kontrollerar att pengarna används rätt, patienter inte väljs bort och vem står till svars inför skattebetalarna? De vårdenheter med styrelser som Björn Johansson vurmar för ställer ju inte upp i val och kan bli bortröstade.

Ungefär 1 % av patienterna står för 30 % av sjukvårdens kostnader. Patienter som i Björn Johanssons förslag skulle kunna råka väldigt illa ut.

Intressant att det lokala partiet Kungsbackaborna nu driver denna linje. För det gör väl ni? Han undertecknar ju insändaren i partiets namn.

Tommy Rydfeldt (FP)
Gruppledare
Region Halland
Anpassad sökning