Liberalerna har hamnat i ett mycket besvärligt läge. 3-3,5% säger sig stödja partiet.
En massa olyckliga beslut, felbedömningar om vilka frågor som ska drivas och andra omständigheter, har lett till att förtroendet för partiet sviktar.
Man kan då välja någon som partiledare som fortsätter den linjen som gett oss kring 3%. Som inte kommer sticka ut. Som varken retar eller entusiasmerar någon. Där svåra frågor möts med ängslighet och feghet och fortsätter att splittra partiet.
Där feghet och ängslighet beskrivs som socialliberalism.
Där man väljer någon som historiskt har och kommer i framtiden tona ner problemen med integrationen.
Någon som representerar synen att egentligen har partiet inte gjort några fel. Bara haft otur och fortsätter vi på samma sätt kommer det att lyfta.
En partiledare som är en del av partikulturen och kommer fortsätta att vurma den. Eller som Robert Hannah säger i tidningen NU:
-
Ja-sägare premieras. De som kritiserar lyfts inte upp utan de som lyfts upp är de som nickar på huvudet och lydigt säger ja.
En partiledare som är en del av partikulturen och kommer fortsätta att vurma den. Eller som Robert Hannah säger i tidningen NU:
-
 |
| Nyamko Sabuni |
Jag är rädd för att en sådan partiledare aldrig får möta väljarna 2022. Har partiet hösten 2021 fortfarande 3-3,5% kommer många röster i partiet kräva en förändring.
En person som tillhört partiledningen de senaste fem, sex åren måste vara väldigt kritisk mot partiledningen. självkritisk mot sitt eget agerande och jag tror inte en sådan person kommer få ett stöd eller är lämplig. Är detta den partiledare vi behöver som lyfter partiet?
-Jag var med och fattade fel beslut men nu ska allt bli rätt.
Jag tror inte det.
En person som tillhört partiledningen de senaste fem, sex åren måste vara väldigt kritisk mot partiledningen. självkritisk mot sitt eget agerande och jag tror inte en sådan person kommer få ett stöd eller är lämplig. Är detta den partiledare vi behöver som lyfter partiet?
-Jag var med och fattade fel beslut men nu ska allt bli rätt.
Jag tror inte det.
Eller så väljer vi en ”game change”. Något som förändrar den politiska spelplanen.
För mig är det Nyamko Sabuni.
Frågor kring integration, hedersvåld och migration är de viktigaste frågorna de närmaste åren.
Där har Liberalerna, p.g.a. av inre splittring, lämnat walkover de senaste åren. Eller gett skiftande besked.
Nyamko kan dessa frågor. Hon var t.ex tidigt ute och pratade om hedersvåld och blev rejält motarbetad. Men hon fick rätt.
Hon är väldigt bara på att kommunicera och ”går genom rutan”, som man säger.
Hon har inte den ängslighet som vissa i Liberalerna har inför svåra frågor. Är integrationen jobbig fråga så börjar man gärna i Liberalerna prata EU för att slippa frågan. Nyamko pratar klartext.
Hon beskrivs ofta av de som inte gillar henne som högerliberal. Om det är att vara vänsterliberal att ducka för integrationens problem, och inte se problem som hedersvåld, får hon gärna vara högerliberal för mig. Men min egna syn och den Nyamko jag känner är att hon är en väldigt tydlig liberal. Trygg i sina liberala värderingar.
Hon beskrivs ofta av de som inte gillar henne som högerliberal. Om det är att vara vänsterliberal att ducka för integrationens problem, och inte se problem som hedersvåld, får hon gärna vara högerliberal för mig. Men min egna syn och den Nyamko jag känner är att hon är en väldigt tydlig liberal. Trygg i sina liberala värderingar.
Nyamko Sabuni är ett spännande val som kan lyfta Liberalerna.
Så vill vi ha det som vi haft det och fortsätta i samma fotspår? Eller vågar vi satsa på en ny och spännande framtid?
Mitt val är klart. Nyamko Sabuni är min partiledare.
Mitt val är klart. Nyamko Sabuni är min partiledare.
