Miljöpartiets problem är att budskapet nådde ut

Just nu pågår en eftervalsdebatt i Miljöpartiet. Man vann regeringsmakten men förlorade väljare.

Vissa krafter vill ompröva politiken. Bland annat inte driva stora bensinskattehöjningar längre.

I Dagens Nyheter idag uttalar sig olika företrädare men av de uttalandena att döma har partiet en lång väg att vandra.

Partier brukar säga när det går dåligt att vi nådde inte ut med budskapet. Miljöpartiets problem är att man nådde väl ut med sitt budskap och väljarna gillade det inte.

Miljöpartiet brukar gå bra mellan val. Fokuseringen blir då på enskilda frågor och inte på helheten. Är man missnöjd kan man i en opinionsmätning svara Miljöpartiet. För vem är emot god miljö?

Men inför varje val granskas helheten. Och journalister som själva gärna gillar partiet måste börja granska och ställa besvärliga frågor.

Det började hacka redan i utfrågningen av Gustav Fridolin. Jag skrev om den. Tryck här.

Har maskrosen börjat vissna?

Höjda lärarlöner med 10.000 kr visade sig vara en bluff. När Ryssland blir mer och mer aggressivt vill Miljöpartiet rusta ner. Friskolorna som var en paradfråga försvaras inte längre av Miljöpartiet.

Till detta kan läggas kraven på kraftig bensinskattehöjning, flygskatt som gör semesterresan för en familj flera tusen kronor dyrare, lägga ner Bromma flygplats som är en flygplats oerhört viktig för små orter runt om i Sverige och nej till Förbifart Stockholm.

En politik som säkert går hem på söder i Stockholm men som många väljare har svårt för.

Man nådde alltså ut och opinionsmätningarna inför valet visar detta tydligt. I augusti fick man 11,6% och sedan Gustav Fridolin och Åsa Romson framträtt och partiets politik exponerats och granskats hamnade man på 6,9% i valet. Tydligare än så kan det inte bli.

Kan man radikalt ändra politik? Går säkert men inte utan strid. Fundamentalisterna vill ha mycket av den politik stora väljargrupper ratar.

Dessutom har gröna partier ute i Europa nästan alltid haft stora problem att sitta i regeringar.

På Irland gick man med i regeringen 2007 och åkte sedan ur parlamentet 2011.

Socialistisk Folkeparti (SF) i Danmark är trots sitt namn ett grönt parti numera. Med i den gröna gruppen i Europaparlamentet. Gick med i regeringen i Danmark 2011. Man orkade dock inte sitta i regeringen till slut utan lämnade den i början av 2014 med bottensiffror i opinionen.

Så förutom omprövning av politiken skall man hantera att sitta i regeringsställning och genomföra politik som partiets väljare inte gilla som köp av JAS plan.

Miljöpartiet kommer uppenbarligen gå en intressant framtid till mötes.

Som Ewa Stenberg skriver i DN:

"Bensinskatt må vara ekologiskt riktigt, men ett sådant förslag kommer aldrig att passera denna riksdag, och är alltså inte värt att lägga energi på.

Utsikterna att stoppa kärnkraften, Förbifart Stockholm och Bromma flygplats är obefintliga. 

Partiet får försöka hitta vägar att regera och styra myndigheter som inte kräver riksdagsbeslut, eller söka kompromiss med andra i riksdagen.

Frågan är var gränsen går då partiets gräsrötter slår bakut och tycker att regerandet börjar förlora sin poäng, eller att det är dags att byta språkrör."

Riksrevisionen hamnar snett i rapporten om vårdvalet - Artikel

Nedan artikel har varit införd i bland annat Hallandsposten och med en något förkortad version i bland annat Norra Halland. Det är en aktuell fråga. Lagrådet är djupt kritiska mot regeringens försök att inskränka vårdvalet. Och vänsterdebattörer, inklusive sjukvårdsministern Gabriel Wikström, jublade lite för tidigt innan de läst riksrevisorns rapport som faktiskt förordade fortsatt vårdval. 

Man kan dock vara kritisk mot  flera av de slutsatser och påstående revisionen gör.

Riksrevisionen hamnar snett i rapporten om vårdvalet

Riksrevisionen påstår i en rapport att vården skulle blivit mer ojämlik på grund av vårdvalet och vårdgarantin.

Men jag kan inte hitta stöd för detta i deras egen rapport.

Vissa grupper har fått större tillgänglighet till vården men har andra fått det sämre?

När man tittar på de allra sjukligaste grupperna så konstateras att de gör färre läkarbesök. Men är det mått på att man fått sämre vård? Det kan ju vara så att vårdcentralerna blivit bättre på helheten och att arbeta i team.

Är man multisjuk finns oftast behovet att träffa kanske dietist, sjukgymnast och arbetsterapeut och att apotekare granskar vilka läkemedel man tar.

Av alla besök på en vårdcentral går ca: 40-45% till läkare och övriga träffar andra kompetenser.

Revisionen har enbart bara tittat på antalet läkarbesök vilket är en klar brist. Och använder ord som "vi bedömer" och "kan inte uteslutas" när man drar sina slutsatser. Inte speciellt övertygande och begränsningen till läkarbesök gör att rapportens värde huruvida vårdvalet skapat ojämlik vård eller inte är begränsad.

Granskningen är också begränsad till två regioner vilket inte ger ett fullödigt material. Övriga landsting/regioner finns med men bara genom statistik.

Vissa landsting styrda av rödgröna, t.ex Örebro, har ju så komplicerade vårdvalssystem att inga nya vårdcentraler har öppnat. Hur har det påverkat vården i riket? Vi vet t.ex. Örebro läns landsting har problem med tillgängligheten. Kanske är det jämlikhet att alla får samma dåliga service?

Det man helt missar är hur skulle vården sett ut utan vårdvalet?

Sannolikt färre vårdcentraler, sannolikt sämre tillgänglighet, sannolikt inte bättre vård.

Om det skulle vara så att någon grupp inte fått förbättringar med vårdvalet gäller det ju att ändra systemen så man fångar upp dem. Inte vara kritisk till att andra fått bättre service och vård.

Region Halland ser ju sedan en tid över vårdvalssystemet och arbetet kommer intensifieras under 2015 för att kunna sjösättas 2016.

Jag har själv identifierat två saker man bör titta på. Hur skall man kunna driva vård i områden med hög ohälsa och få ekonomin att gå ihop? Hur skall vårdcentraler kunna överleva på landsbygden?

Men i grunden är Hallands system med i huvudsak åldersbaserad ersättning bra och bär även i fortsättningen vara grunden för vårdvalet i Halland.

Tommy Rydfeldt (FP) 
Ordförande Närsjukvården
Region Halland

Rödgrönas attack mot vårdvalet havererade

Den rödgröna regeringen valde efter man tillträtt att göra en vänstersväng i många frågor. Det gjordes upp om budgeten med Vänsterpartiet och i de låg attacker mot valfriheten i välfärden.

Vinstförbud är ju inget annat än ett sätt bakvägen få bort valfriheten för den enskilde och åter låta politiker och tjänstemän bestämma över medborgarna.

Sjukvårdsminister som är emot valfrihet

För när man vill förbjuda två läkare som öppnar vårdcentral att göra vinst, men låter företag som Skanska och NCC göra storvinster att bygga sjukhus, skolor och liknande, då handlar det inte om vinsten utan man vill ha bort valfriheten.

Den nya regeringen har lagt få förslag men kom genast med ett, att ta bort skyldigheten för regioner/landsting ha vårdval för primärvården (läs vårdcentraler).

Ett sådant förslag borde givetvis gått till lagrådet. Men regeringen avstod, kanske fullt medveten om att lagrådet skulle vara kritiska.

När propositionen kom till riksdagen valde socialutskottet att skicka den till lagrådet.

Nu har vi deras dom.

Lagrådet är djupt kritiska.

• Remissinstanserna fick mindre än tre veckor på sig. Lagrådet påpekar att regeringen inte lämnat något motiv till varför remisstiden var så kort, eller till att lagändringarna ska börja gälla redan från den 1 januari 2015.

• Valet av remissinstanser var för snävt. Lagrådet saknar till exempel många patient-, yrkes- och näringslivsorganisationer, och konstaterar att ingen av remissinstanserna har särskild lagstiftningskompetens.

• Den korta tiden, en vecka, mellan remisstidens utgång och beslutet om propositionen gör att det ser ut som om regeringen inte tar regeringsformens beredningskrav på allvar.

• Regeringen har inte tillräckligt preciserat de problem som förslaget ska lösa. Följderna för patienter och utförare är inte heller analyserade ordentligt.

Det enda rimliga är att regeringen nu drar till baka propositionen annars kommer den avslås i riksdagen.

Några reflektioner är, hur ställer sig Miljöpartiet i denna fråga? Känner man sig bekväma med att i en regering driva frågor som direkt atackerar den enskilda patientens makt och ger den till politiker och tjänstemän?

Vårdval är viktigt i Region Halland

Och den nya sjukvårdsministern Gabriel Wikström. Vill han verkligen ha valfrihet? Om inte säg det rakt ut.

När riksrevisionen kom med sin rapport, som av media rätt felaktigt rapporterades som om de ville avskaffa vårdvalet, så jublade han. Problemet var bara att han aldrig läst rapporten.

I ett uttalande sa Wikström  att man fått svart på vitt att vårdvalet är en reform som slår fel.

– Det är en väldigt hård och allvarlig kritik, att vårdvalet leder till att efterfrågan går före behoven i primärvärden. Vi har fått ytterligare ett skäl att få bort denna tvångslag. Landstingen ska inte tvingas att ha en verksamhet som har så stora brister, sa han till SVD.

Men som sagt, riksrevisionen skrev inte så utan föreslog fortsatt utvecklat vårdval.

Kan ju vara så att sjukvårdsminister Wikström egentligen inte kan dessa frågor utan reagerade med en slags SSU ryggrad. Valfrihet? Det måste vi vara emo, utan att veta varför.

I grunden är nog (S) kraftigt emot valfrihet för patienten och det borde debatten handla om. Inte tekniska system för att nå dit. Men man vågar inte ta den striden och debatten därför vårdval precis som friskolor är populära och vara emot detta vinner man inga val på.

Så taktiken är att med små steg avskaffa valfriheten bakvägen.

Lokala missnöjespartiet Kungsbackaborna gör upp med SD.

Enligt tidningen Norra Halland har det lokala missnöjespartiet Kungsbackaborna hoppat av ett underskrivet avtal med Miljöpartiet och Vänsterpartiet om teknisk valsamverkan och istället gått samman med Sverigedemokraterna.

Egentligen inget konstigt då Kungsbackaborna och deras ledare Roger Larsson visat tydliga prov på främlingsfientlighet. Man har varit ett SD light men nu tänker man tydligen ta steget ut och samarbeta med SD.

Här finns två inlägg på bloggen om just detta. Inlägg 1  och Inlägg 2

Kungsbackabornas andreman Stephan Philipson hade skrivit på avtal med MP och V. Dessa tre partier fick då nio mandat ihop. Därmed fick man tillsammans uppdrag i styrelser och nämnder som de kunde fördela på tre partier.

Men Kungsbackabornas ledare Roger Larsson var inte nöjd. Han gick till SD och de blir också nio mandat.

I en artikel i Norra Halland påstår Roger Larsson att de skulle ge Kungsbackaborna fler platser i styrelser och nämnder. Om han inte lyckats lura SD så får han inte fler platser i den konstellationen. SD har sex mandat precis som MP+V.

Kanske man inte räknat på att några andra kan plocka upp MP+V och samverka med dem?

Istället känns det som om Roger Larsson känner sig politiskt hemma med SD. Det är dem han vill samverka med.

Kungsbackabornas trovärdighet är ju helt borta och de skapar en massa frågor:

1. Stephan Philipson har känts som motorn bakom partiet. Nu körs han totalt över av Roger Larsson. Stannar han kvar i partiet?

2. Vem vågar i framtiden överhuvudtaget träffa ett avtal med Roger Larsson och Kungsbackaborna? Det är ju inget värt och kan tydligen brytas när som helst. Eller för att ta en fråga som ställdes om Richard Nixon. Skulle du våga köpa en begagnad bil av Roger Larsson? Jag tror inte miljöpartister och vänsterpartister i Kungsbacka skulle svara ja.

3. Politiskt har ju Kungsbackaborna blivit mer och mer främlingsfientliga. Känner sig övriga medlemmar i partiet bekväma med att man nu tar nästa steg och samarbetar med SD?

4. Var detta dödsstöten för partiet Kungsbackaborna och får vi se Roger Larsson på SD:s valsedel i nästa val?