I Almedalen utmanades Lars Ohly om partiledarposten av Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson. Och nu har Hans Linde tillkommit. Varför tog det så lång tid för Lars Ohly att inse att loppet var kört?
Varje partiledare som får en allvarlig utmanare är allvarligt hotad. Lars Ohly fick två i Almedalen.
Men spelar det någon roll vem som leder Vänsterpartiet?
Så länge man inte radikalt ändrar sin politik har det ingen betydelse.
Kvar finns fortfarande hos många medlemmar en romantisk syn på kommunismen. Det finns till och med dem som kallar sig för kommunister. Man har aldrig som sina systerpartier i Norge och Danmark tagit avstånd från kommunismen.
Båda dessa partierna är utbrytningar ur andra partier och har aldrig varit kommunistiska. Vänsterpartiet försökte halvhjärtat kasta av sig kommunismen när muren föll. Så halvhjärtat att Lars Ohly när han blev partiledare fortfarande kallade sig kommunist.
Jag tror han och partiet aldrig hämtade sig från detta och det blev en del av partiets problem även om man vägrade förstå detta.
Sakpolitiskt är man ett populistiskt parti som lovar massor av pengar till offentliga sektorn. Som konsekvens av detta skulle skatterna behöva chockhöjas om partiets politik genomfördes. I kombination med att några budgetregler inte skulle finnas så det var fritt fram att låna som Grekland och andra oansvariga länder.
Vänsterpartiet behöver nog göra mer än byta partiledare, eller skaffa sig två, för att öka i opinionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar