Stegö Chilòs, Borelius och brist på politisk kompetens.

Två nya moderata ministrar, f.d. journalister, har trasslat in sig i affärer kring svarta löner för barnflickor (Stegö Chilòs + Borelius) och att man inte betalat Tv-licensen (Stegö Chilòs).

Att Cecila Stegö Chilòs inte betalat TV-licens sedan 1990 beror tydligen på att hon anser att den är fel. Civil olydnad?

Jag tänker inte beröra eventuell skuld. Det är upp Fredrik Reinfeldt att bedöma deras möjligheter att sitta kvar och sedan är det väljarna som slutligen dömer.

Det jag tycker är intressant är att konstatera att en ofta undervärderad egenskap är politisk kompetens. Den är svår att utbilda sig till utan den får man genom långt politiskt arbete.

De båda ministrarna må ha en massa annan kompetens men någon politisk kompetens har man inte. Och detta lyser väldigt väl igenom.

Politiska partier brukar ibland bagatellisera egenskapen politisk kompens. Även när man väljer representanter till uppdrag i till kommuner och landsting. Men även där brukar personer som saknar denna egenskap förr eller senare få problem.

Det man lär sig av långvarigt politiskt arbete är att man ständigt ifrågasätts. Av partiet, medier, väljare och politiska motståndare. Detta är något man måste acceptera och till och med tycka om.

Cecilia Stegö Chilòs utbrott mot en journalist inför TV kameror igår, där hon sa att han fick respektera hennes svar och inte ställa fler frågor, visar att hon inte förstår eller accepterar att bli ifrågasatt.

Maria Borelius gjorde också i Godmorgon Sverige på onsdagen ett framträdande där hon i och för sig beklagade svart barnflicka men framträdande var inte starkt och hon hade svårt att besvara frågorna.

Efteråt kom nya miljöminstern Andreas Carlgren (c) och fick svara på frågor om regeringens miljöpolitik. Kontrasten gentemot Maria Borelius blev oerhört stor. Carlgren var klar, tydlig och tycktes gilla utfrågningen. Borelius var osäker, svävande och ville helst inte vara där.

F.d. journalister som politiker vet jag inte om det är så lyckat. Jens Orback (s) visade sig inte vara någon speciellt lyckad minister. Och hans umgänge med media innehöll ju en hel del mindre lyckade uttalanden.

Jag tror att alliansen klarar dessa affärer utan skador på lång sikt. Möjligtvis kan det drabba moderaterna.

På kort sikt tar det dock fokus från det viktiga arbete som regeringen har framför sig. Idag har t.ex. skolminister Jan Björklund (fp) redovisat att man drar tillbaka sossarnas gymnasiereform och att regeringen kommer att lägga fram ett eget förslag. Detta borde ha blivit toppnyhet i nyhetssändningarna men blir säkert ett kort inslag någonstans i mitten av nyhetsprogrammen.

Bra val av folkpartistatsråd

Nya EU ministern Cecilia Malmström var på fp:s valupptakt i Kungsbacka i augusti 2006.

Nu har Sverige haft en alliansregering i 2 dagar och några timmar. Jag gläder mig åt samtliga folkpartistiska statsråd. Lars Leijonborg och Jan Björklund i utbildningsdepartementet, Nyamko Sabuni som integration- och jämställdhetsminister och sist men inte minst Cecilia Malmström som skall arbeta med EU frågor.

Utnämningarna av Jan, Nyamko och Cecilia är ett bra sätt att trygga framtiden i folkpartiet. Alla tre är potentiella partiledarkandidater när Lars Leijonborg slutar en dag.

Utnämningarna innebär också att Lars Leijonborg och de som ger honom råd i partiledningen inser att det finns ingen väg tillbaka för folkpartiet.

Samhället ändras och det innebär också att partier måste utvecklas. Efter valet har en del bakåtsträvare dykt upp och vill att folkpartiet skall gå tillbaka till vad man kallar socialliberalism. Folkpartiet har aldrig övergivit socialliberalismen men det ser olika ut beroende på vilka problem man möter.

Folkpartiets väg är att utvecklas framåt tillsammans med samhället. Inte att leta sig tillbaka till någon tid då problemen var annorlunda.

Det förvånar mig varje gång man tar Bengt Westerberg som något positivt exempel. Har alla glömt i vilket skick han lämnande folkpartiet efter valet 1994?

Riktigt förbannad blir jag när jag läser att olika personer, även folkpartister, anser att Nyamko Sabuni är något slags alibi och till och med en Onkel Tom.

Rent oförskämt.

Folkpartiet har fått ansvar för utbildningsfrågor, skolfrågor, jämställdhet, integration och EU frågor. Viktiga områden som stämmer bra överens med partiets profilfrågor. Jag saknar Johan Pehrson men inser att röstetalet i valet inte ger möjlighet till att även få posten som justitieminister.

Förhoppningsvis kommer denna regering och de folkpartistiska statsråden att kunna genomföra många av folkpartiets hjärtefrågor.

Det innebär att vi sidan av regeringspolitiken måste idédebatten hållas igång i folkpartiet. Ett område som kan bli en ny profilfråga är den enskildes frihet. Staten vill ha mer och mer insyn i den enskildes liv vilket givetvis begränsar den enskildes frihet.

Ëtt sådant förslag är om man skulle föreslå obligatoriska ID kort som vi skall bära på oss. Då har vi enligt min mening passerat gränsen.

Folkpartiet kan bli det parti som säger hit men inte längre.

"Rörande" omtanke om folkpartiet från Guillou och andra

Många så kallande tyckare och debattörer visar nu stor omtanke om folkpartiet. Senast Jan Guillou i Aftonbladet. Han hoppas att folkpartiets partiledning skall försvinna efter ”det förkrossande nederlaget” som han kallar valresultatet.

Guillou är inte ensam. Folkpartiet har på något sätt upprört en massa vänsterdebattörer som har en idé om hur det svenska samhället är och skall fungera men som sällan rör sig ute i verkligheten.

Guillou drömmer, precis som många andra debattörer, sig tillbaka till Bengt Westerbergs tid men glömmer att Westerbergs nederlag 1994 var ännu mer förkrossande än valresultatet 2006. Bengt Westerberg lämnade ett parti i spillror som inte visste vad man ville och inte drev en enda fråga som intresserade den svenska valmanskåren. Folkpartiet visste inte ens 1994 om man skulle regera med de borgerliga eller med socialdemokraterna.

Valet 1998 gick ännu sämre och partiet balanserade på 4 % spärren. Valresultatet 1998 beror mycket på att partiet efter 1994 var mycket förvirrat över sin framtid och det behövdes ytterligare ett valnederlag för att människor i ledande ställning begrep att så här kunde det inte fortsätta.

Att ta tillbaka folkpartiet till den politik och framtoning som man hade när Bengt Westerberg lämnade efter valet 1994 skulle bli en katastrof. Då tror jag folkpartiet försvinner från svensk politik.

Det är rörande att Guillou och att andra tycker att folkpartiets framtid är viktig. Men jag tror aldrig dessa förståsigpåare och proffstyckare funderat en enda sekund på att rösta på folkpartiet. Därför är deras åsikter totalt ointressanta.

Det är folkpartiets medlemmar som skall bestämma partiets framtid inte proffstyckare som aldrig röstat på partiet eller arbetat en enda timme för de liberala idéerna.

Fel rekryteringskultur i folkpartiet?

I det liberala nyhetsmagasinet NU som kommer ut varje torsdag pågår eftervalsdebatten.

Denna artikel publiceras i dagens nummer. Mitt syfte med den är att få upp frågan om dataintrånget, och hur politiken ibland sköts. Har detta att göra med hur tjänstemän rekryteras?

Fel rekryteringskultur i folkpartiet.

En valanalysgrupp och en etikkommission har tillsatts. Det är bra. Jag hoppas de tittar på hur man rekryterar tjänstemän i partiet. Vad det är för kriterier som bestämmer vilka som jobbar åt partiledning, riksdagsmän och riksorganisationen?

Den uppfattning jag fått är att det är någon form av reglerad befordringsgång från LUF och in i partiet.

Om man är LUF: are och flyttar till Stockholm, eller redan bor där, har man först uppdrag för LUF. Börjar sedan som juniormedarbetare inom folkpartiet och avancerar sedan som politisk tjänsteman av något slag.

Jag tror inte det är hälsosamt. Det blir för mycket av dålig kultur och kompisgäng. Alla känner alla.

Att vara talskrivare eller pressekreterare skall vara karriären. Inte bara en hållplats för en LUF: are i karriären.

Jag har tidigare utryckt förvåning till vissa i partiledning över detta sätt att rekrytera människor.

Medlemskap i LUF och folkpartiet tycks vara kompetensen. Inte arbetserfarenhet på tidningar, ute i näringslivet, i offentlig förvaltning eller uppdrag för folkpartiet runt om i landet.

Jag hoppas inte lönenivån är sådan att folkpartiet har rekryterat kvantitet istället för kvalité när det gäller medarbetare.

Valnederlaget innebär att folkpartiet får mindre pengar och det skall givetvis användas till en viss förändring på kanslierna i Stockholm. Efterträdarna bör vara personer som kommer med nytt blod och tänkande.

Varför inte rekrytera duktiga kommunpolitiker ute i landet. Vi har t.ex. bra gruppledare i flera Norrlandskommuner. Som gjort folkpartiet stort i sin hemkommun. Även i andra delar i landet. Kanske är dem inte 25 år men jag tror de kan tillföra betydligt mer än många LUF: are som aldrig haft ett riktigt jobb.

Något nytt landsmöte behövs inte. Men både etikkommission förslag och valanalysgruppens arbete måste diskuteras ordentligt i partiet.

Jag hoppas att vi får ut mycket av deras arbete.

Tommy Rydfeldt
Kungsbacka

Jag blev ersättare i landstingsfullmäktige

Idag på förmiddagen blev landstingsvalet klart även i Kungsbacka. Som jag trodde kom ingen i folkpartiet upp i de 5 % som behövs för att bli personvald och eventuellt kryssa sig förbi andra.

Det visar att min kritik mot personvalet är riktig och att 5% spärrarna är fel för att bli personvald. Folkpartiet har flera kända kandidater med starkt stöd där man bor men även i andra delar av kommunen. Dessa kandidater tar ut varandra och gör att ingen når upp till 5 %.

Jag fick 131 kryss vilket jag är mycket nöjd över. Det var första gången jag deltog i ett personval och nu vet jag lite mer hur man skall nå ut.

Dessutom har jag ingen bakgrund som sjukvårdspolitiker. Jag har suttit i landstinget servicenämnd sedan 2005-01-01 och har aldrig kandiderat till landstinget förut.

Några intressanta bitar är att jag fått kryss där jag inte haft någon särskild kampanj. I och för sig har man ju kunnat läsa mina insändare och annonser. Ett sådant exempel är Onsala distrikt 7 där jag fått 5,56 % kryss.

Glädjande är också att jag kryssar bra på ”hemmaplan”. Jag bor i Tölö 2 där jag får 11.93% kryss. Bäst procentsiffra för någon politiker även om man räknar samtliga partier.

I Tölö 4 får jag 9.14% kryss. Även här bäst bland övriga politiker med undantag av miljöpartiets Agneta Börjesson. Men hennes procentsiffra baseras bara på 7 lämnade personröster varav hon tar 4.

Jag är nu ersättare i landstingsfullmäktige vilket är en utmärkt plattform att jobba vidare ifrån.
När förhandlingar mellan partierna är avslutade och folkpartiets nomineringar är klara kommer jag säkert att finnas med i någon av landstingets styrelser och nämnder.

Lena gjorde det igen

Lena Persson från Varberg lyckades även i detta val kryssa in sig i landstinget. Hon slår Gunnel Wandel med 160 kryss mot 141 och passerar därmed Gunnel på listan.

Synd att vi inte tar 2 mandat i Varberg. Både är duktiga folkpartister.

Kungsbacka har nu börjat räknas. Jag försvarar hittils min 5:te plats på listan, vilket skulle innebära ersättare i landstingsfullmäktige. När räkningen avbröts för dagen hade jag fått 48 kryss. Då har inga av "mina" valdistrikt i Tölö räknats. 48 kryss är en helt Ok siffra.

Blir jag ersättare är det en bra plattform att driva mina valfrågor från. Det är ju främst från ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige som ledamöter i landstingets styrelser och nämnder hämtas.

Landstingsvalet räknas

Äntligen har man börjat närma sig att börja räkna personkryssen i Kungsbackas landstingsval. Halmstad-Laholm och Falkenberg-Hylte är klara. För folkpartiets del innebar det att ingen kryssade sig förbi på listan.

Ulla Ertsborn blev personvald för folkpartiet i Falkenberg-Hylte men stod redan på första plats på listan.

Varberg kan bli spännande.

När fem 5 av 37 valdistrikt är räknade har Lena Persson, som står som nummer två på listan, mest kryss. 12,28 %. Tätt följd av listans första namn Gunnel Wandel som har 7,72 % kryss.

Lena Persson kryssade sig in vid förra valet. Skall hon göra det igen?

Kungsbacka är inte påbörjat men jag tror inte det blir några förändringar på listan.

Man måste få ca: 260 kryss. Ingen folkpartist lyckades få det i kommunvalet. Att två folkpartister kryssade sig uppåt på listan beror på att i kommunvalet räcker det att få 5 % i en valkrets. Kungsbacka är i kommunvalet uppdelat i två valkretsar. I landstingsvalet är hela kommunen en valkrets vilket gör det svårare att kryssa in sig.

Det är ändå spännande att se hur många kryss jag får, även om jag inte tror jag kommer in som ledamot.