För en stund sedan kom ett pressmeddelande att klockan 14.00 skall Lars Leijonborg hålla presskonferens och meddela att han inte kandiderar till posten som ordförande vid höstens landsmöte.
Det som fick honom att meddela sin avgång är att Stockholms län vill att han skall gå. Det är Sveriges största fp-distrikt. Även om Lars Leijonborg skulle kunna skrapa ihop precis hälften av rösterna så kan ingen fortsätta som ordförande utan en mycket klar majoritet.
Ett bra exempel är Margret Thatcher som 1990 fick fler röster i första omgången av det konservativa partiets omröstning om ledare än sin efterträdare John Major i andra omgången. (Då hade Thatcher redan meddelat sin avgång)
En ny ledare kan väljas med 60-65% av rösterna och därefter så ställer all upp bakom. Men en ledare som en gång eller flera omvalts enhälligt är kraftigt försvagad om bara 60 % ställer upp bakom.
Jag har alltid gillat Lars Leijonborg. Vid den förra partiledarkrisen 2001 så skrev jag ett antal artiklar i tidningen NU (det liberala nyhetsmagasinet som står folkpartiet nära) där jag försvarade Leijonborg. Det var inte fel på honom utan politiken man drev.
Han har också ett mycket bra facit. När han blev partiledare 1997 hade folkpartiet i EU valet 1995 fått 4,8 %. Därefter har Lars varit ledare i två EU val och tre riksdagsval. I samtliga val har han nått högre resultat förutom 1998 då folkpartiet fick 4,7 %.
Ett mycket bra resultat.
Var det rätt att avgå? Ja därför att det blir omöjligt som det ser ut nu att sitta kvar. Om Lars Leijonborg blev omvald med vissa protester skulle spekulationer fortgå fram till nästa landsmöte 2009 om och när han skall avgå. Låga opinionssiffror skulle mötas av nya avgångskrav och det skulle vara omöjligt att få ut politiken.
Vad skall han göra nu? Jag ser det inte som omöjligt att han stannar i regeringen. Vi får se vad han säger om det klockan 14.00. Eller varför inte blir folkpartiets första namn på listan till EU parlamentet? Eller kommissionär?
Jag hoppas folkpartiet får chans att nyttja hans tjänster under många år.
Efterträdare?
För mig är Jan Björklund given. Bred politiks kompetens och har arbetat med allt från försvarsfrågor till energifrågor. Duktig debattör och han får saker och ting gjorda. Utnämnd till den bästa ministern i Expressen. Fem getingar.
Folkpartiets problem hos väljarna är att man ses som ett parti som gärna kastar sig mellan olika åsikter. Och något behov att byta politik finns inte utan snarare en utveckling gärna i riktning mot att mer hänsyn tas när det gäller den personliga integriteten. Enligt min åsikt är Jan Björklund bästa personen att leda detta arbete.
De personer jag vill skall leda folkpartiet framöver är Jan Björklund (ordförande), Cecilia Malmström (1:e vice ordförande) och Johan Pehrson (2:e vice ordförande).
Kuriosa är att jag känner Jan Björklund sedan 1976 då vi på hösten efter valet åkte på samma nya medlemskonferens i Tylösand. Då var Jan 14 år.
Läs mer om avgången i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
Bilden längst upp föreställer bloggaren och Lars Leijonborg i Marstrand för några år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar