Ordet kris skall inte användas om Sveriges Television. Men det finns en vilsenhet som präglat företaget under många år. Mål sätts upp och de uppfylls inte. Strategier läggs fast som sedan inte fungerar.
Idag kom nästa strategiförslag.
400 personer skall bort. Ny organisation med stora bantningar. Riksprogram bara på fyra orter. SVT Norrköping försvinner. Mer beställningar görs hos produktionsbolag.
I botten finns att SVT1 skall vara den breda kanalen och SVT2 lite smalare.
Hur skall SVT ha en position på den nya mediemarknaden? Där nischkanaler blir fler och där digitaliseringen gör det möjligt för i princip alla svenskar att se fler kanaler?
Är det program typ ”Ballar av stål” som är framtiden? Eller är det att ge mer resurser till program som ”Uppdrag granskning”? Det är när dessa beslut tas som inriktningen klarnar.
Sam Nilsson, som avgick 1999 som chef, satte målet att SVT skulle ha 50 % av tittarandelen. År 2007 hade man 31,5%. 2006 var andelen 36,3% och 2005 var den 38,5. Tittandet på SVT sjunker alltså varje år.
Vilken smärtgräns har SVT när det gäller tittarsiffror?
Frågan är intressant därför någon gång når man en nivå då det starkt kan ifrågasättas om licens är motiverat. Om få tittar varför skall man då tvingas till licens? Svaga tittarsiffror för SVT kommer att tvinga fram förslag på ny finansieringsmodell.
Svd123DNSydsvAftonHD
1 kommentar:
"Aaaahh, Ballar av stål, en sådan kvalitétsproduktion", sade han med något drömskt i blicken.
OK, allvarligt talat. I debatten pratas det om elaka SVT. Men vad jag inte begriper är, varför krigar inte SVT för att få mera pengar om deras kostnader skenar?
Skicka en kommentar