Jag träffade Lars Leijonborg första gången 1981 då han var partisekreterare i Folkpartiet. Sedan har det blivit ett antal gånger. För mig var han det självklara valet när Maria Leissner lämnade 1997. Under åren har de funnits en hel del försök till att avsätta Lars. Jag trodde man hade lyckats skada honom 2001 så mycket att det var oundvikligt att han var tvungen att avgå. Jag är glad jag hade fel.
Lars Leijonborgs styrka är att han lyckats modernisera folkpartiet och göra det tydligt. Att vi idag är ett parti som klart tycker saker. Gilla oss eller ogilla oss men var inte likgiltiga. Alla, även i partiet, gillar inte denna tydlighet och att man driver frågor väljarna bryr sig om. Men det får vi leva med. Tyvärr lär väl inte folkpartiets väljarstöd räcka för en statsministerpost. Men var varför inte utrikesminister?
Bilden är från Marstrand 2005 , utanför "såsen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar