De senaste åren har folkpartiet vågat utmana åsikter som vissa i vårt samhälle anser att alla har. Och om de inte har dessa åsikter så skall man kritiseras tillbaka in i fållan.
Det är speciellt inom tre områden. Invandring-integration, skolan och rätts- och kriminalpolitiken.
I och med detta har folkpartiet i vissa kretsar, speciellt på kultursidor, blivit ett jagat villebråd.
Har man inget att skriva om kan man alltid skriva en artikel och spy sin galla över folkpartiet.
Låt oss först ta invandring. Det finns en gällande uppfattning att Sverige är paradiset. Så när någon riskerar utvisning för att asylskälen inte räcker så uppstår en situation där media omedelbart rycker ut. Man beskriver det hela som att personen/personerna står inför valet att få stanna i paradiset eller utvisas till sin totala undergång. Ansvariga ställs mot väggen och i princip skall de svara på varför man förvägrar andra rätten att leva i paradiset.
Den gällande uppfattningen har inneburit att alla kritik av integration och flyktingpolitik innebär att man är främlingsfientlig. Eller åtminstone fiskar i grumliga vatten.
Sanningen är ju att folkpartiet är det enda parti som satsat på att få en integrationspolitik värd namnet. Som försöker göra något åt utanförskapet. Men har också vågat säga att man inte bara kan ha morötter utan även måste ställa krav. Att man t.ex. skall kunna svenska någorlunda för att bli svensk medborgare.
I skolpolitiken är det samma sak. Trots att många delar folkpartiets beskrivning av ordningsproblem, att för många inte kan läsa, skriva och räkna, attackeras folkpartiets skolpolitik. När man skall skälla extra mycket så blir Jan Björklund, major Björklund. För att liksom understryka att folkpartiet skulle stå för militär disciplin i skolan. Detta är givetvis fel och visar bara bristen på argument.
När det gäller polisbrist och kriminalpolitik finns samma kritik mot folkpartiet men verkligheten har på något sätt kommit ikapp kritikerna. Polisbrist i hela landet och rymningar gör att frågan är svår att debattera för vissa. Det är så uppenbart att den förda politiken misslyckats.
Den härskande uppfattning många tyckare har är att det räcker att säga till barn att de går i skolan för att få kunskap för livet. Och sedan behövs inte betyg, läxor eller upprättande av någon slags ordning. Allt sköter sig själv. Och givetvis bryter man inte upp och söker asyl i Sverige om man inte har asylskäl. Att påstå något sådant är främlingsfientligt. En kriminell skall inte heller ha strängt straff. För det första därför att det inte hjälper och för det andra att det är fel i som uppstod under uppväxttiden och därmed samhällets.
Jag tror folkpartiet fått mer stryk av alla påhopp än den s.k. spionskandalen. Den skandalen har möjligen inneburit att Lars Leijonborg inte kunnat försvara sig mot olika påhopp utan fått prata dataintrång istället.
Att folkpartiet har stort folkligt stöd för sina åsikter visade inte minst TV-programmet ”Testa ditt val” där många blev folkpartister efter att ha testat sig.
Men hos tyckareliten, t.o.m. på ledarsidor som kallar sig liberala, är stödet ljummet eller ibland helt obefintligt.
Skall partiet ändra sig? Absolut inte. Kanske några vassa kanter bör slipas av men inriktningen måste fortsätta. Inte minst för alla i utanförskap som har rätt till ett bättre liv. För elever som inte får den kunskap man måste ha för livet. Och att människor skall kunna känna trygghet på gator och torg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar