onsdag, januari 22, 2014

Tankar från en som är uppväxt i Biskopsgården

Dagens reportage i Uppdrag Granskning var intressant ur olika vinklar. För mig som bodde där tills jag var 13 år var det att lite komma hem. Vår lägenhet syntes i bild och gatorna var välkända.

Biskopsgården var ett misstag från första början. En del av miljonprogrammet som jag hävdar är det största svenska sociala misslyckandet någonsin. Vi lider oerhört av detta miljonprogram idag.

Drevs fram av Socialdemokraterna som lösningen på bostadsproblemen i Sverige men blev problemet med stort P. Jag tror inte de borgerliga protesterade så mycket men satt inte vid makten.

Att bygga en massa hyreskaserner, ja gårdarna kring Dimvädersgatan (där jag bodde) och Godvädersgatan är kaserner, var från början en totalt oacceptabel boendemiljö.

För att riktigt göra området till kaserner hetta de fyrkantiga husen med gårdar något på block. Jag bodde i block 6. Hur tänkte man? Förvaring eller bostäder?

Redan från början samlades de som tog vilken bostad som helst med sociala problem. Fast då stod svenskfödda för de sociala problemen. Gäng fanns redan då.

De mesta är hyresrätter med några få hus kring Sommarvädersgatan och Väderbodarna som är bostadsrätter. Äganderätter lyste med sin frånvaro.

Ett från början uppbyggt område som var segregerat. Hur tänkte man?

När man kunde ta sig därifrån gjorde man det. Mina föräldrar och jag flyttade till Kungsbacka. Nya sociala problem flyttade in.

När Göteborg hade en massa tomma lägenheter flyttade ingen in. Till slut blev det flyktingar som tog över området. Ett område som aldrig borde byggts. Ett område byggt för segregering.

Vad är lösningen? Egentligen skulle jag vilja riva alla blockhusen. Bygga nytt med blandad bebyggelse. Även riva Friskväderstorget och börja om.

Hur skall man kunna lösa områdets problem då området i sig är ett stort problem? Att samla personer i ett område som i sig själv är ett socialt och bostadspolitiskt misslyckande kan aldrig lösa problemen.

Sedan tycker jag att vapeninnehav skulle ge 3-4 års fängelse. Idag är det för lite straff för dessa brott.

Slutligen, den som säger att Biskopsgården en gång var ett bra område med få sociala problem ljuger. Det var från dag ett ett område med sociala problem och där tror man att det är bra att placera personer som behöver stöd och integration?

Tillåt mig tvivla.

PS! Miljonprogrammet är ett av skälen till att jag som är uppväxt i en arbetarklassfamilj och kommer från miljonprogrammet aldrig blev socialdemokrat utan ser socialliberala lösningar på samhällets problem. Aldrig igen sådana områden. DS!

1 kommentar:

Anonym sa...

Intressant. Viktigt mef det historiska perspektivet, från en som bott där dessutom! Ofta är det som om bl a media försöker uppfinna hjulet på nytt.