Av någon underlig anledning kommer det kritik mot att statsrådet Lars Leijonborg (fp) och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin skall deltaga i firandet av staten Israels 60 årsdag i Stockholm.
Kritikerna tycks inte kunna hålla isär saker och ting.
Man firar inte en speciell regering, en speciell politiker eller en viss politik eller åsikt. Man firar ett land där det finns människor med väldigt olika åsikter. Människor som inte sympatiserar med regeringspolitiken och de som gör det.
Vad är det för fel att deltaga i ett lands firande? Såvida man anser att staten Israel inte har rätt att existera. Och det är kanske där skon klämmer?
Och de båda inbjudna förklarar sitt deltagande på ett mycket bra sätt i Svd.
Först Mona Sahlin:
” – För mig är det lika självklart att delta i det här som i palestinska föreningars arrangemang. Sveriges ställning har alltid varit att ha en nära relation till båda sidor i den här konflikten och det månar jag om, senast när jag besökte Mellanöstern i höstas och fick se både israeliska barn och palestinska barns lidande på olika sätt.”
Sist Lars Leijonborg:
” – Det känns som en förlegad ståndpunkt, närmast en extremistisk sådan med tanke på att palestinska företrädare numera accepterar Israels existens. Med det inte sagt att jag inte kommer att påminna om den kritik Sverige har mot israelisk politik på vissa punkter, det kan helt klart komma upp, säger Lars Leijonborg som dock tänker koncentrera sig på att lyfta fram Israels bidrag till vetenskaplig forskning i sitt tal.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar