När vårdvalssystemet gör människor sjukare på pappret

Sveriges Radios Ekot uppmärksammar det som vi som arbetar med vårdval och vårdcentraler kunnat se en längre tid nämligen att när vårdcentraler får betalt för diagnoser så blir patienterna mycket sjukare på pappret. Men är dem det i verkligheten?

De exempel ekot visar ger en bild att istället för att ge vård så koncentrerar många sig på att hitta diagnoser för att få högre ersättning.

Systemet heter ACG (adjusted clinical groups) och skall mäta vårdtyngd. I teorin låter det bra men för att det skall fungera krävs en omfattande kontrollapparat. Ekots exempel visar att det inte fungerar och vad man hittat är nog bara toppen av ett isberg.

Alla regioner/landsting måste ha vårdval men får själva bestämma sitt system. ACG har blivit populärt men t.ex Stockholm har också besök med i ersättningen. Något jag också är tveksam till då det riskerar stimulera till onödiga återbesök.

Region Halland har en rak modell baserad på ålder. Sedan får man avdrag för t.ex icke uppnådd täckningsgrad, att man avviker från läkemedelsrekommendationer osv.

Jag tror fortfarande på den modellen som grund och skall man skruva i den anser jag att grundtanken med ålder skall vara klar men ge tillägg eller avdrag beroende på vad regionen vill uppnå för mål och resultat.

Intressant skulle vara ett glesbygdstillägg som tandvården har. Möjligen skulle bostadsort kunna ge extra tillägg eller avdrag, så kallade socioekonomiska förhållanden. Men dessa är svåra att få rättvisa och man måste nog ner på församlingsnivå för att få dem rättvisa.

Samtidigt måste det hela tiden ses över då bostadsområden snabbt ändrar karaktär.

Landstinget Halland, numera Region Halland, var först med vårdvalet i Sverige och det åldersbaserade system som valdes håller väl.

Ekot