I en artikel på DN debatt så skriver Ylva Johansson (S) ett öppet brev till sin partiledare Håkan Juholt. Att skriva ett öppet brev till sin partiledare tyder på oro i S-leden och är i grunden ett anmärkningsvärt påhopp.
Uppenbarligen anser Ylva Johansson att det behöv skrivas ett sådant inlägg. Därför att Håkan Juholt inte lyssnar. Att det "gubbgäng" som omger honom får för stor plats. Att Juholt har satt jämställdheten på undantag.
I en annan artikel i samma tidning medger Håkan Juholt misstag när det gäller Libyeninsatsen. Han medger att det inte var så klyftigt att förhandla via media innan man ens träffat regeringen.
Det största misstaget var nog att när man backade från sina första åsikter försökte bortförklara detta med att regeringen nu accepterat socialdemokraternas åsikter. Ingen trodde på det och både Håkan Juholt och Urban Ahlin såg direkt fåniga ut i TV.
Det blev lite Basil Fawlty över det när han skall förklara missödena i Pang i bygget.
Men Juholt vore inte Juholt om han inte gjorde om samma misstag. Han kräver nu förhandlingar med regeringen om budgeten och låser fast att något nytt jobbskatteavdrag inte skall genomföras. Vad finns det då att förhandla om? Lärde han sig inget kring frågan om Libyeninsatsen? Förhandling via media?
Ylva Johansson och andras kritik tyder på att man bara några månader efter valet av partiledare funderar på om Håkan Juholt är rätt person att leda partiet.
Mona Sahlin blev första S-ledare som inte blev statsminister. Skall Håkan Juholt bli första S-ledare som aldrig leder partiet i ett allmänt val?
DN1 DN2 DN3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar