Var det allvarligt menat hade han inte fyllt artikeln med följande påståenden:
”Det finns fler likheter mellan de två finansiella kriserna. Liksom nu leddes Sverige av en borgerlig regering i början av 1990-talet.”
”Regeringen Reinfeldt använder sig inte av samma språkbruk som Carl Bildt, men attityden mot socialdemokraterna är densamma. Inte bara i de tunga ekonomiska frågorna utan även i exempelvis försvarspolitiken hålls socialdemokraterna utanför.”
”Fredrik Reinfeldt har mindre erfarenhet än till och med Carl Bildt när han tillträdde. Det måste skapas en mental förberedelse för samarbete över blockgränsen."
”Den borgerliga regeringen behöver också erkänna sina misstag att man slog sönder arbetslöshetsförsäkringen.”
Och det mest komiska:
”Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har för nu aktiva politiker en unik erfarenhet genom sin tid som arbetsmarknadsminister 1990-91 och som krisförhandlare 1992. Det gör henne väl förberedd för tider som dessa.”
Ingvar Carlsson är en gammal partiräv som vet hur man gör partipolitik av en kris. Hans budskap är: Bjud in (s) att regera och ha veto över politiken. För en socialdemokratisk politik och låt Mona Sahlin leda det hela.
För Ingvar Carlsson saknar valresultatet 2006 betydelse. Socialdemokrater skall alltid regera. Socialdemokrater är det enda som kan regera.
Tanken med artikeln är givetvis också att man skall få intryck att finanskrisen är värre än vad de flesta anar.
Man kan lita på Ingvar Carlsson. Hur läget än ser ut, vad som än händer och i alla lägen så väljer han partiets bästa framför allt annat.
Lite bakgrundshistoria är att i valrörelsen 1988 varnade dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg för överhettning av ekonomin. Att åtstramning kan bli nödvändigt. Socialdemokraterna svarade genom Sten Andersson som påstod att "Bengt Westerberg har en felprogramerad hjärna".
Man vann valet 1988 vilket var det viktigaste för (s). Ingvar Carlsson hindrade aldrig språkbruket. Vinna valet var viktigare än landets bästa.
År 1990 var överhettningen och första krisen här. Jag kommer ihåg när Carlsson sprang omkring som en skållad råtta och föreslog lönestopp, strejkstopp, prisstopp och en massa annat. Förlorade en finansminister på vägen, fick avgå och återkom till makten med stöd av kommunisterna. Då var det aldrig tal om samarbete över blockgränserna.
Och det var Carlssons tillkortakommande under krisen 1990 som bäddade för problemen 1992. Lite självkritik och självinsikt hade varit klädsamt.
SydsvSvdHD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar