Det finns tre valfrågor som skapade problem i valet.
1. När vi gick på olika valutbildningar nämndes
aldrig feminism. Men när Feministisk Initiativ fick ett mandat i valet till EU
parlamentet fick partiledningen panik. Partiledaren ägnade halva sina tal åt
denna fråga, valarbetarna var inte förberedda och väljarna var måttligt
intresserade.
2. Skolan var vår paradfråga. Efter åtta år som
ansvariga, varför behövs mer reformer för att lösa problemen? Valarbetarna stod
svarslösa och vi tappade initiativet i opinionen. Plötsligt var
socialdemokraternas skolpolitik den som väljarna stycket var bäst.
3. Frågor kring flyktingar och integration. Fokus
var att allt Sverigedemokraterna sa var fel och allt vi sa var rätt. Men när
man pratade med väljare var de inga rasister. De ställde frågor som varför är
Sverige ett av få länder som ger syrier permanent uppehållstillstånd och inte bara
tillfälligt? Eller varför har en person som fått asyl rätt att ta hit sin
familj på svenska statens bekostnad? Eller varför kan en person som fått asyl
och svensk medborgarskap åka tillbaka till dit man flydde från och träffa
släktingar? På alla tre frågor hade vi säkert bra svar, eller hade vi?
Fick vi panik när Feministisk Initiativ kom in EU
parlamentet? Blev skolan en börda istället för en framgångsfråga? Och blev vi
så rädda att våga ifrågasätta flykting- och asylpolitiken att vi överlät den
till rasistiska stollar?
Folkpartiet havererade i valet och då tillsätter man en
haverikommission
Jag är bara rädd för att partistyrelsen låter t.ex Erik
Ullenhag eller Nina Larsson att leda den. Med några riksdagsledamöter och
särskilt utvalda kommun- och landstingsledamöter som givetvis kommer komma fram
till att partiledningen gjorde allt rätt.
Efter detta nederlag behöver partiet vända på alla stenar.
Ifrågasätta väldigt mycket i partiet och göra det redo för nästa valrörelse som
kan komma tidigare än vad vi tror.
Vågar vi detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar