Nej till samvetsklausul
Frågan om samvetsklausul i vården har dykt upp med jämna mellanrum alltsedan riksdagen tog beslut om abortlagen 1974. Oftast gäller den barnmorskors men ibland också läkares deltagande i abort. Av riksdagsbeslutet 1974 framgår att personal som finner det oetiskt att arbeta med exempelvis abortingrepp inte ska tvingas göra detta.
Samtidigt
har sjukvårdspersonal skyldighet att fullgöra sina arbetsuppgifter och
arbetsledningen ska organisera arbetsfördelningen så att konflikter inte
behöver uppstå. Socialstyrelsen förtydligade detta i sin författningssamling:
sjukvården ska ha abortsökande kvinnors behov för ögonen och att personal som
finner abort oförenlig med deras personliga övertygelser ska få alternativa
arbetsuppgifter.
År 1991
tillsatte regeringen på initiativ av KD en utredning som skulle ”överväga om
studenternas rätt att av religiösa, etiska eller andra skäl vägra att delta i
vissa obligatoriska moment är tillräckligt tillgodosedda i
högskoleförordningen”. Utredningen kom fram till att det inte fanns anledning
att inrätta en speciell samvetsklausul, särskilt inte i barnmorskeutbildningen.
Men frågan var ändå het ute i samhället.
RFSU,
Barnmorskeförbundet, Svensk Gynekologisk Förening och ett antal olika
kvinnoorganisationer reagerade starkt mot samvetsklausultanken. Och i riksdagen
skrevs motioner som sedan bifölls.
Nu har
frågan om införande av samvetsklausul aktualiserats genom en barnmorska som är
abortmotståndare. DO har i hennes fall uttalat att det är rätt att vägra henne
anställning när hon meddelat att hon inte vill utföra aborter.
Göran Hägglund
har, när han var socialminister, i en interpellationsdebatt om samvetsklausul i
riksdagen sagt att ”i Sverige har arbetsgivaren generellt sett rätt att ställa
krav på att arbetstagaren utför sina arbetsuppgifter så länge dessa utförs för
arbetsgivarens räkning och faller inom arbetsgivarens naturliga
verksamhetsområde”.
Nu i
november har Svenska Läkaresällskapets Etikdelegation uttalat att en
principiellt viktig utgångspunkt är att hälso- och sjukvården finns till för
patientens skull och inte för personalens. Det är således ingen rättighet att
få arbete inom hälso- och sjukvården, vare sig generellt eller i ett specifikt
yrke.
Vi finner
att frågan om samvetsklausul är grundligt genomlyst. Vi har tydliga
ställningstaganden av myndigheter och genom riksdagsbeslut att vill man arbeta
som barnmorska måste man också ställa upp och utföra de arbetsuppgifter som
anställningen inrymmer.
Varje kvinna som söker abort ska mötas med respekt och
hennes beslut får inte ifrågasättas. Kan man inte ställa upp på det måste man
söka sig till andra arbetsuppgifter.
Barbro
Westerholm,
Bengt
Eliasson,
Tommy
Rydfeldt,
riksdagsledamöter respektive regionpolitiker, alla (FP)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar