Varför får vi dessa påhopp på Nyamko Sabuni?

Sakine Madon skriver en oerhört bra artikel i Expressen idag om vänsterrasim. Artikeln heter ”Blunda inte för vänsterrasimen”. Läs den.

Hon tar bland annat upp Kurdo Baksis makalösa påhopp på Nyamko Sabuni i Dagens Nyheter.

Det mest underliga med Baksis artikel, som Sakine så väl beskriver, är Kurdo Baksis ordval. Men också sättet han angriper Nyamko Sabuni på.

Det handlar om hennes kläder. När hon vet vad hon vill är hon kaxig. När Nyamko utnämns till minister så anser Baksi att det är ” symbolhandlingar och floskler som skall styra integrationspolitiken i Sverige.”

Han berömmer Mona Sahlin för att burit slöja och Jens Orrback för att kallat sig feminist. Vad var det om inte floskler och symbolhandlingar? Men var fanns handlingskraften, var fanns förslagen?

Enligt Baksi får Nyamko ansvar för "alla de små skitfrågorna som ingen ville ansvara för" och hänvisar till en anonym regeringstjänsteman. Finns vederbörande?

Intressant är att uppenbarligen anser Baksi att integration, jämställdhet, storstadspolitik, konsumentfrågor, folkrörelsfrågor m.m. vara ”skitfrågor”. Mycket intressant.

Var dessa frågor ”skitfrågor” när Mona Sahlin hade hand om dem eller blev dem det när Nyamko fick ta över?

Eller är det Kurdo Baksis fördomar som spökar där han tror att borgerliga partier tycker det är skitfrågor?

Kurdo Baksis artikel utmynnar i att hon som svart, kvinna och muslim är det perfekta alibit för regeringen. Därmed menar han att regeringen och folkpartiet har en dold agenda.

Han förolämpar alla dessa folkpartister som brinner för integration och flyktingfrågorna och lägger stor del av sin fritid för att stödja nyanlända till Sverige. Han gör också Nyamko till en som förråder sitt ursprung till en Onkel Tom, fast han inte använder just det uttrycket.

Jag känner igen tonen i kampanjerna mot Olof Palme. Han var också en som "förrådde" sitt ursprung i överklassen, menade hans kritiker, när han blev en kämpe för den svenska arbetarklassen. När man inte kunde komma åt Olof Palmes idéer så angreps han som person. Precis som Nyamko Sabuni görs idag av Kurdo Baksi m.fl.

Olof Palme kunde ju aldrig mena det han sa, påstods det. Han gick bara med i (s) för att få en karriär. Känns det igen?

Som balans till Baksis artikel publicerar Dagens Nyheter en artikel av reportern Lasse Granstrand.

Han kommenterar Kurdo Baksis artikel och detta stycke är väldigt bra:

”En svart kvinna kan förstås inte ha fått sitt jobb på grund av kompetens eller övertygelse, nej, nej. Det måste handla om karriärism och att hon viljelöst låter sig utnyttjas som ett alibi.”

Slutligen ville SVT få Nyamko Sabuni och Kurdo Baksi att debattera i Uppdrag granskning. Hon vägrade givetvis. Jag förstår henne, helt och fullt.

Tänk om någon skrev en artikel där man påstår att Kurdo Baksi nog slår sin fru? Anonyma källor säger detta? Skulle Kurdo Baksi ställa upp att debattera detta i TV, huruvida han slår sin fru eller inte?

För det var ju det debatten hade handlat om. Är Nyamko som svart, invandrad, kvinna och muslim bara ett alibi som är karriärist?

Lena Laurén på SVT kan inte ha det lätt i livet. När hon fick höra att Nyamko inte ville debattera med Kurdo Baksi blev hon enligt Dagens Nyheter ” fullkomligt chockad."

Jag ser denna kvinna bryta ihop vid sitt skrivbord, tårarna kommer, arbetskamraterna är framme och tröstar, man hjälper henne in i vilorummet, doktor tillkallas och det blir sjukskrivning i två veckor.

Nej, sista stycket var ett skämt. Tyvärr har dock Lena Laurén sagt dessa ord.

Integration löser man inte genom ett förslag, en proposition. Det handlar om allt från attitydförändringar till konkreta förslag. Ibland tar man bara små steg i rätt riktning.

Här redovisar Svenska Dagbladet ett sådant litet steg. Nämligen att underlätta för invandrade svenskar att få jobb inom jordbrukssektorn.