Miljöpartiets politiska resa genom åren är intressant. Det har funnits några grundläggande miljöfrågor samt EU motstånd som förenat medlemmar och politiker.
I övriga frågor har partiet spretat åt olika håll. Lokalt har miljöpartiet kunnat samarbeta åt både vänster och högerut.
I Landstinget Halland pågår ett organiserat samarbete mellan alliansen och miljöpartiets sedan 1994. Och miljöpartiet behövs inte för att skapa majoritet. I Borås ingår man i den styrande koalitionen. I Göteborg har man etablerat sig som en del av vänstermajoriteten som numera är i minoritet efter vänsterpartiets avhopp.
Men för att kunna ingå i ett regeringsunderlag tillsammans med socialdemokraterna, och eventuellt vänsterpartiet, måste man städa bort en del krav. Och anpassa sig till (s).
Utspelet om statliga A-kassor häromdagen var en sådan städning. Förslaget om medborgarlön försvann. Att alla skall få ett grundbidrag utan att arbeta. Allmänt folkbidrag har andra kallat det.
Friåret är kanske också på väg bort. Socialdemokraterna lär knappast vilja återinföra det. Arbetskraftbrist kommer vara ett problem i Sverige. Inte för lite ledigheter.
I ”En dörr in”, ett rådslag om den ekonomiska tryggheten, som miljöpartiets partistyrelse presenterade häromdagen, finns inte friår med. Ordet nämns inte. Hur skall det tolkas?
Det som fått mest uppmärksamhet i detta förslag är sammanslagning av a-kassa och sjukförsäkring. Men det innehåller så mycket mer. Texten skulle säkert socialdemokrater kunna ställa upp på.
Ta denna inledning:
” En av den gröna politikens mest centrala uppgifter är att skapa ett trygghetssystem där alla får plats, oberoende av vilken livssituation och social bakgrund som människor har. Alla ska ha samma rättigheter, en grundtanke som bygger på principen om mänskliga rättigheter.”
Och om förslaget skriver man:
” Grundtrygghet som begrepp är en tydligt fortsatt viktig fråga, men också ett fungerande inkomstbortfall. Det innebär en viss förskjutning i partiets politik från tidigare.”
Jag skulle vilja säga stor förskjutning då man är mycket tydlig att koppla ersättning till inkomstbortfall. Man vill ha 80 % ersättning både vid sjukdom och arbetslöshet och vill avskaffa karensagen och ersätta den med två 50 % dagar.
Peter Eriksson betonade också att miljöpartiets förslag var ett vänsterförslag. Varför?
Idag kommer nästa anpassning/utspel.
Maria Wetterstrand (bilden ovan) säger att:
”hon inte längre kan stå bakom partilinjen att Sverige ska lämna EU och att EU ska upplösas.”
En försöksballong som givetvis är en kursändring.
Det man kan fråga sig är:
1.Hur ställer sig fundamentalisterna inom miljöpartiet när man nu går från att vara ett parti med ”egna åsikter” till att anpassa sig att bli ett regeringsparti på vänsterkanten?
2.Hur ställer sig de som delar miljöpartiets åsikter i miljöfrågor/kärnkraft och motståndet till EU, men i övrigt känner sig mer hemma i den politiska mitten? De som lokalt gärna samarbetar med alliansen?
DNSvdSydsvExpressHDDN2
Uppdatering 15:28
Även det andra språkröret Peter Eriksson (bilden nedan) anser att det nu är dags att ompröva miljöpartiets inställning till EU. Och en medlemsomröstning skall få avgöra om partiet skall inta en mer positiv hållning till EU.
Inte förvånande att Peter Eriksson säger det han gör. Peter Eriksson verkar ju vara den som är ledande i anpassningen för att kunna bli regeringsparti. Han låter ofta mer som en sosse än sossarna själva. Och medlemsomröstning är ju smart. På en kongress skulle säkert EU motståndarna vinna.
Däremot anser EU-parlamentarikern Carl Schlyter att det inte finna anledning att ändra uppfattning.
Det svenska gröna partiet är ovanliga inom den internationella gröna rörelsen. Normalt är det konservativa krafter som är EU motståndare. Som brittiska konservativa partiet (Tories) och det svenska urkonservativa partiet som kallar sig vänsterpartiet. Partiet som alltid tycker det var bättre förr.
Det tyska gröna partiet är stora EU anhängare. Brittiska gröna är kritiska men vill vara kvar i ett förändrat EU.
Och Europeiska gröna, där miljöpartiet är medlemmar, anser att EU är bäst skickat att leda samarbetet i Europa och vill ha fler medlemmar i EU.
Såhär skriver man på sin hemsida:
"Europeans were the pioneers of the process of industrialization which is at the heart of some of our worst global problems. As citizens of one of the wealthiest continents on Earth, we Europeans carry a major responsibility for the reversal of the destructive trends it has generated and for initiating an alternative and sustainable development model.
The scope of the issues at stake is such that it is beyond the powers of any single state to achieve this aim. Therefore we need cooperation in which all of Europe - from Dublin to Tbilisi, from Helsinki to Lisbon, from Ankara to Reykjavik - will be able to participate.
The European Union is well placed to facilitate this cooperation, providing that
- it remains open for further enlargements;
- it restructures itself into a truly democratic institution,
- it reorients its priorities towards an environmentally and socially sustainable model of development and
- it assumes its global responsibilities, under the United Nations, and in cooperation with other valuable institutions such as the OSCE and the Council of Europe, for a peaceful and sustainable world.
DNDN2SvdDN3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar