Han lyckades förvandla ett parti som var i den politiska öknen i 18 år och gjorde kraftiga vänstersvängar till ett modernt mittenparti som var regeringsdugligt under namnet New Labour.
Labours alla vänsteranhängare var inte överförtjusta men efter 18 år i opposition var allt annat mycket bättre.
Vinner man val innebär det positioner som personer, oavsett grundövertygelse, inte vill mista. Och Blair vann ju valen. Dessutom med stor majoritet så vissa inom vänsterflygeln, bland annat nuvarande ledaren Jeremy Corbyn, då och då kunde rösta emot regeringen utan att något hände.
Lösningen har blivit att gå ännu mer åt vänster, kritisera det mesta Tony Blair gjorde, och välja Jeremy Corbyn till ledare. En person som närmast kan beskrivas som kommunist.
Och Labour går kräftgång i opinionen, får kring 26-28% och har i vissa mätningar varit 15-16% bakom de Konservativa.
När Moderaterna för tredje valet i rad 2002 missade regeringsmakten, och dessutom kraftigt gick tillbaka, öppnades det upp ett utrymme att förändra partiet.
Man hamnade i samma situation som Labour, allt är bättre än att sitta i evig opposition.
Fredrik Reinfeldt fick mandatet att förändra Moderaterna. Ganska oblygt kopierade han och hans medarbetare Labours förändring. Man kallade sig till och med Nya Moderaterna.
Moderaterna tog tydliga kliv mot den politiska mitten. För att visa detta ändrade man t.ex partiets åsikt om arbetsrätten. Försvaret blev ett särintresse och man fick en helt annat migrationspolitik.
Moderaterna blev möjligt att byta till om man var socialdemokrat.
Valet vanns 2006 och med åtta år som statsminister är Fredrik Reinfeldt den mest framgångsrike ledaren Moderaterna haft, även under andra namn.
Men precis som Tony Blair förändrade han bara politiken, inte partiet. Och när Reinfeldt försvann tog sig partiet snabbt tillbaka till gamla ståndpunkter. Förekomsten av Sverigedemokraterna har snabbat upp den processen. Inte minst inom migrationspolitiken.
Precis som för brittiska Labour har denna förändring inte inneburit framgångar hos väljarna, snarare tvärtom. I opinionsundersökningarna ligger partiet under valresultatet 2014.
Tony Blair och Fredrik Reinfeldt lyckades aldrig förändra sina partier. Därför är det numera fritt fram i deras partier att ganska ohämmat kritisera dem. De som ledde partierna till sina största framgångar.
Och det man kan lära är att om man inte förändrar partiet i samma takt som politiken så blir framgångarna tillfälliga och så fort framgångarna upphör faller partierna tillbaka i gamla idéer och tankar. De som bara skapade en evig opposition,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar