Alliansen firar 1 år och vart är (s) på väg?

För ett år sedan valde svenska folket bort Göran Persson, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Fredrik Reinfeldt blev statsminister för en majoritetsregering. Den första sedan 1979-1981.

Främsta skälet att socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val i modern tid var att man gick till val utan att veta hur man skulle ordna jobben. Ganska förvånade då (s) starka gren brukar vara att känna av det politiska läget och lova det som behöver lovas. Om man sedan genomför det, är en annan sak.

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt (s) har ju beskrivit det så att partiet omvandlas till ”partiet med de goda gåvorna” i valtider och valet skall vinnas till varje pris. Dagens artikel av Mona Sahlin i Svd faller väl in i det mönstret.

Socialdemokraterna är ju inget parti som bärs fram av idéer. Att sitta i regeringen är det övergripande målet. Bland medlemmar och aktiva finns givetvis idéer och tankar om hur man skall utveckla samhället men desto närmare partitoppen man kommer ju mer är regeringsinnehavet det viktigaste.

Politiken utformas också efter röstmaximering. Avskaffande av gåvoskatt och arvskatt var ju ingen idé framsprungen ur ideologisk debatt inom partiet. Problemet var att framför allt arvskatten började bli ett problem för socialdemokratiska väljare. Väljare som ägde en villa som fått hög taxering. Så länge man bodde där två personer var det inget problem. Men vid dödsfall fick plötsligt den som bodde kvar betala en massa skatt för att få bo kvar. Pengar som man inte hade.

Maxtaxan i barnomsorgen var ju knappast heller en naturlig (s) fråga. Den är egentligen en gammal moderatfråga. Då bemötte (s) det med att det skulle vara orättvist om höginkomsttagare och låginkomsttagare betalade samma avgift på dagis.

Det fanns en rädsla 1998 att väljare i medelklassen skulle rösta borgerligt och då la man ideologin åt sidan. Maxtaxa lovades och valet vann. Sedan att höginkomsttagare fick daghemstaxan sänkt med 3000-4000 kronor/månad och låginkomsttagare med 200 kr/månad var inget problem.

Valet var vunnet, regeringsmakten säkrad och det var det viktigaste.

Taktiken inför 2010 är tydligen samma som tidigare. Jobbpolitiken och skolpolitiken är stora problem för (s).

Idag säger Marita Ulvskog i Svenska Dagbladet att hon tror att deras ökade väljarstöd bland annat beror på att väljarna ser att (s) omprövar sin skolpolitik. Antydningar om ändrad jobbpolitik har vi sett tidigare.

Och taktiken blir väl att erbjuda väljarna Jan Björkölunds skolpolitik med lite socialdemokratisk kosmetika, erbjuda alliansen jobbpolitik sockrad med lite höjd a-kassa osv.

Man är ju partiet med ”de goda gåvorna” och regeringsmakten är ju det överordnade målet.

Till sist anser jag att alliansens politik får mycket väl godkänt, (MVG).

Sättet att kommunicera får bara godkänt. Till min glädje tycks alliansen förstå att det går inte bara att gräva ner sig i departementen och producera bra förslag.

Politiska motståndare, intressegrupper och en hel del av media kommer göra allt för att misstänkligöra förslagen. Då måste man ut i media och verkligheten och förslagen måste förklaras och försvaras.

Det är tre år kvar till nästa val. Innan dess måste (s) tala om vad för politik man skall föra. Hur blir det med jobben, skolan, fastighetsskatten? Och med vem skall man regera? Vilket regeringsalternativ står mot alliansens? Vilket program skall bli regeringspolitik?

Skall Sahlin, Ohly och Eriksson stå i partiledardebatten och säga att vi talar inte om vem som skall regera med vem och vilket program vi skall regera på men rösta på oss?

Jag tror vi har rätt roliga tre år framför oss till nästa val. Och med Jan Björklund vid rodret för folkpartiet känns det extra bra. Förövrigt fick han högsta betyg 5, av Dagens Nyheters ledarredaktion. Gunilla Carlsson får också 5 och Sven-Otto Littorin bara 1. Det gillar han uppenbarligen inte.