Och problemet har i grunden varit brist på enighet.
I valrörelserna har man haft problem att förklara vem som skall regera med vem och vilken politik som skall föras.
Så länge socialdemokraterna hela tiden kunde lita på att vänsterpartiet stöttade dem ,i vått och torrt, stod en socialdemokratisk regering mot en splittrad borglighet. Att två borgerliga regeringar föll 1976-1982 var givetvis ett graverande bevis på att man inte kunde regera ihop.
Återkomsten 1991 med Carl Bildt som statsminister berodde till en del på att regeringsalternativet på vänstersidan inte fungerade. 1990 hade nya arbetsmarknadsministern Mona Sahlin lagt fram förslag om strejkförbud m.m. Det skulle också vara lönestopp, prisstopp m.m.
En totalt tokig politik av en regering i panik där finansministern Kjell-Olof Feldt ville avgå för att han inte delade övriga regeringens uppfattningar om den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet fällde för första gången en socialdemokratisk regering. Ingvar Carlsson fick avgå men återkom efter att man kommit överens om lite ekonomisk kosmetika. Valet 1991 förlorade socialdemokraterna.
Inför valet 1991 enades också moderaterna och folkpartiet om en gemensam skrivning ”Ny start för Sverige”.
Socialdemokraterna kunde inte 1991 anklaga de borgerliga för splittring och att regeringar föll. Man hade själva tvingats avgå och finansministern lämnade i protest.
Nu lever vi i den omvända världen. Inför 2006 års val insåg de borgerliga partierna att man måste ena sig. Allians för Sverige föddes och vann valet.
Regeringsarbetet fungerar utmärkt. Regeringen levererar.
Men främst så är det ett trovärdigt regeringsalternativ.
Vad står emot alliansen?
Vilken politik skall föras?
I en intervju i Svenska dagbladet ger Lars Ohly (v) (bilden) besked. Vänsterpartiet kommer inte att ingå i en allians inför valet 2010. Man skall inte prata ihop sig om ett gemensamt valmanifest med (s) och (mp).
Alltså kommer väljarna inte att veta att vem som regerar med vem och vilken politik det blir,om de röster på något av vänsterpartierna
Varför säger Ohly som han gör?
Maria Wetterstrand (mp) tror ju i Svd att vänsterpartiet förlorar mest på att avstå från samarbete inför valet. Men hon har fel.
Ohly gör detta enbart av partiegoistiska skäl. Han vet att vänsterpartiet i regeringsställning kommer få kompromissa bort stora delar av sin politik. Att göra det före ett val kan bli förödande. Ohly kan se hur det gått för Socialistisk Venstre i Norge att sitta i en regeringen. Man har fått kompromissa mycket och har halverat väljarstödet.
Partiegoismen fick alltså gå före ett trovärdigt regeringsalternativ. Lars Ohly är säkert helt klar över att han därmed ökat alliansens möjligheter att vinna återval 2010. Men partiets fortlevnad gick före.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar