Idag är det 15 år sedan pendeltåget mellan Kungsbacka och Göteborg invigdes.
Kungsbacka Posten uppmärksammar som enda tidning denna milstolpe. Man gör det genom två artiklar varav en är en intervju med undertecknad bloggare inklusive en bild där jag står på perrongen i Kungsbacka. Tidningen har tyvärr inga artiklar upplagda på nätet så jag kan inte länka själva artikeln.
Konstigt att varken Kungsbacka kommun eller Västtrafik uppmärksammar de första 15 åren.
Jag hade äran att vara en av dem som drev igenom frågan. Det är inte alltid att man som politiker är med och föreslår en sak och sedan helt plötsligt sitter vid yttersta makten och får chans att genomföra det och det lyckas.
Jag tar inte ensam åt mig äran. Det finns ett antal politiker och tjänstemän som var mycket viktiga i processen. Ni vet vilka ni är. Ingen nämnd och ingen glömd. Och jag tror ni är lika stolta som jag idag.
Här är en liten betraktelse och fakta om pendeltåget denna jubileumsdag.
NÄR PENDELTÅGET KOM TILL KUNGSBACKA.
I början av 80-talet motionerade jag till kommunfullmäktige om pendeltåg mellan Kungsbacka och Göteborg.
Reaktionerna jag fick var positiva att jag som ung politiker ville något men ”du förstår väl att det är omöjligt. Kostar för mycket och man måste ha dubbelspår.”
Idén fanns det där hela tiden och det var fler som tyckte som jag. Varför inte göra ett försök?
Dubbelspår på västkustbanan blev aktuellt andra halvan av 80-talet och vi såg vår chans.Byggde man mellan Göteborg och Kungsbacka blev faktiskt pendeltåg möjliga.
Våren 1988 fick Kungsbacka förfrågan från Banverket om sträckningen av västkustbanan, Skulle den dras igenom Kungsbacka eller utanför? Drogs den utanför kunde vi glömma pendeltåg. En majoritet tog beslutet några dagar innan valet att den skulle gå igenom centrala Kungsbacka. Men med vibrationsdämpande påldäck och andra åtgärder som skydd.
Varberg och Falkenberg fick samma frågor och kunde inte svara. Det innebär att Falkenberg håller på att få sitt dubbelspår nu snart 20 år senare. Och i Varberg vet ingen när det kommer och hur det skall dras.
Med sträckan bestämd började det stora arbetet med genomförandet. Tåg skulle köpas in, stationer skulle byggas och finansieras.
Länsstyrelsen skulle förhoppningsvis bidraga med 50 % av kostnaden för plankorsningar och plattformar. Efter många diskussioner med olika ledamöter i länsstyrelsen lyckades Kungsbacka få en majoritet för att det mesta av Hallands anslag skulle gå till pendeltågen. Bakslaget kom från Banverket som i princip inte hade pengar att bygga till Kungsbacka. Kommunen fick välja mellan att ha Storgatan kvar som icke planskild korsning eller inte få tågen till stationen.
Med rekordfart planlades och byggdes det och 16 augusti 1992 kunde trafiken invigas.
Kan vi tänka oss ett Kungsbacka utan pendeltåg?
Tommy Rydfeldt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar