Låt mig först slå fast att den som är frisk skall inte sjukskrivas så slipper vi den debatten.
Men vem är sjuk? Socialstyrelsen skall i oktober ge ett 90-tal diagnoser en ny anvisad sjukskrivningstid och riktlinjer om förväntad arbetsförmåga.
Det låter kanske bra tills man läser uttalanden från socialstyrelsen. Dem gör mig lite konfunderad.
Till Dagens Nyheter säger Jan Larsson, ansvarig på Socialstyrelsen:
”Vi kan inte säga att vi har någon god vetenskaplig grund för några av de här riktlinjerna eftersom själva frågeställningen om arbetsförmåga är rätt ny för den medicinska vetenskapen”
Är det inte det man skall ha? Just vetenskaplig grund innan man slår fast riktlinjer?
Dagens Nyheter skriver vidare:
Han är medveten om att de nya rekommendationerna kan bli kontroversiella, särskilt när det gäller de mer diffusa diagnoserna som utmattningssyndrom och långvarig värk.
Och vi får ett nytt uttalande:
"Men det får vi ta. Om vi duckar för de svåra diagnoserna känns det inte så meningsfullt att ta fram riktlinjer."
Den fråga jag ställer mig är hur många kommer att klämmas i systemet när socialstyrelsen tycker det är viktigt att vara kontroversiella och lägger fram riktlinjer som inte har vetenskaplig grund?
Man anser att de som ”gått in i väggen” inte skall sjukskrivas alls. Och det blir lite goddag yxskaft över riktlinjen.
Bara om personen lider av betydande sömnsvårigheter kan hon eller han få stanna hemma.
”Gå i väggen” är ju ingen diagnos i sig utan sådana personer lider ofta av sömnsvårigheter, högt blodtryck och även psykiska besvär. Och då lär det bli sjukskrivning även i fortsättningen.
Istället för en massa centrala riktlinjer tror jag på förtroende för läkarkåren och en sjukvård där läkare och patient känner varandra. Där man har en fast läkarkontakt och inte slussas mellan olika läkare hela tiden.
Olika läkare och ibland stafettläkare är jag övertygad om ger mer sjukskrivningar. Problemet ”löses” genom att sjukskriva en patient man aldrig kommer att träffa igen.
Svensk sjukvård är i många delar ett trångsynt monopol. Det är att få bort detta monopol men behålla gemensam finansiering som är mycket viktigt. Samt ge både professionen och patienten mer att säga till. Det är en bättre väg än massa centrala riktlinjer. Och en massa klåfingriga politiska beslut. Jag skriver detta trots att jag är landstingspolitiker.
Tror ni t.ex. att det skulle vara 12 timmars väntetid på vissa akuter om vården inte hade detta monopoltänkande? Brukar ni vänta 12 timmar för att få köpa mat? Så var det i gamla Sovjetunionen. Så är svensk sjukvård idag.
Modellen Vårdval Halland är ett steg på väg för att skapa ”hälsosam” (nu var jag rolig) konkurrens och ge mer makt till patienten. Men samtidigt ge vårdcentraler möjlighet att utvecklas.
Förtroendefullt förhållande mellan läkare och patient kommer att minska sjukskrivningstiderna mer än några centrala riktlinjer någonsin kommer att åstadkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar