Beskedet kom idag. Lars Leijonborg stannar i regeringen. Med samma arbetsuppgifter men ny titel, högskole- och forskningsminister. Jan Björklund blir utbildningsminister och departementschef.
Jag har aldrig trott på ryktena att Carl B Hamilton skulle bli EU minister och Cecilia Malmström högskole- och forskningsminister.
Att byta EU minister inför ordförandeskapet 2009 känns väldigt fel. Då får också Cecilia chansen att synas väldigt mycket.
Däremot finns det säkert krafter som lobbat för Carl B Hamilton men han känns inte som naturligt fp-statsråd. Det finns betydligt mer spännande namn.
För jag tror inte Lars Leijonborg stannar hela mandatperioden. Han blir säkert EU parlamentariker eller kommissionär efter Margot Wallström.
Men han lämnar säkert vid ett tillfälle då regeringen ombildas på fler punkter. Kanske dessutom någon departementsförändring.
Jag tycker det är bra att Lars stannar i regeringen. Han var en av arkitekterna bakom alliansen och är en duktig och omtyckt politiker.
Att f.d. partiledare och till och med f.d statsministrar sitter i en ny regering är något nytt för Sverige.
Det finns några exempel före 1930 men inte i modern tid. Utomlands är det inte ovanligt. Sir Alec Douglas-Home var premiärminister i Storbritannien, 1963-64 och sedan utrikesminister 1970-74. Parallell till Carl Bildt.
En annan jämförelse är Alexander Downer. Han var liberal (konservativt parti) partiledare i Australien 1994-95. Tvingades avgå och ersattes av John Howard som 1996 utnämnde honom till utrikesminister. Det har han varit sedan dess.
Och blir det konservativ valseger i Storbritannien kommer f.d. partiledaren William Hague bli utrikesminister. Han är skuggminister idag.
1 kommentar:
Jag är också nöjd med att Lars L stannar i regeringen. Det snackades massor i Almedalen, men som tur var, var det bara rykten!
Skicka en kommentar