tisdag, augusti 28, 2007

Privata fängelser, Porrtidningar och Lars Danielsson

Jag ser att vänsterdebattörer raljerar lite kring Beatrice Asks tankar att andra än staten skall kunna driva fängelser. Det är väldigt typiskt svenskt att göra så och väldigt typiskt stelbent svensk vänster.

Och det är väldigt osvenskt att säga att låt oss förutsättningslöst titta på detta. Finns det vinster när det gäller vården av intagna? Finns det ekonomiska vinster att hämta?

Och då tänker jag inte i första hand att driften blir billigare utan kan någon driva fängelser så återfallsbrottsligheten blir mindre är det en stor ekonomisk vinst för samhället och även en mänsklig vinst för den intagne som inte återföll i brott.

Intressant blir det när organisationen KRIS (Kriminellas revansch i samhället) faktiskt inte avvisar tanken att själva vara med och driva fängelser.

Likaså kan man raljera kring Beatrice Asks tankar att intagna inte skall få läsa porrtidningar.

Jag trodde det skulle vara vård på fängelserna? Det känns rätt naturligt att en person som sitter inne för våldtäkt och sexuellt utnyttjande av barn, som en del av behandlingen, inte skall läsa porrtidningar och inte få Viagra utskrivna på permissioner. Eller är det hans mänskliga rättighet?

Så skall vi äntligen få veta vad Lars Danielsson gjorde på annandagen 2004 eller inte gjorde, trodde vi.

Hans bok är nu ute men fortfarande hävdar han att han ringde Hans Dahlgren på UD. Trots att Dahlgren förnekar detta och telefonlistorna visar att så inte var fallet.

Intressant, om man får tro det som fått läsa boken, är att alla andra har gjort fel. KU ledamöter, journalister och givetvis Carl Bildt. Enligt Danielsson har Carl Bildt spridit rykten om att Lars Danielsson hade en kärleksaffär med en medarbetare och är ” källa en av de första gångerna jag hörde talas om ryktena”.

Det är synd att han inte tog chansen att en gång för alla tala sanning. Att skriva en bok och säga det han sa tidigare, inte klargöra varför saker och ting inte stämmer i hans berättelse, är ju ganska meningslöst. Kanske dock inte för honom då det ger en och annan slant på banken.

3 kommentarer:

Björn Fridén sa...

Ja Tommy, det är hans mänskliga rättighet, för i Sverige råder informationsfrihet- en grundlagsbefäst rättighet alla har, fångar inkluderade eftersom de också är människor.

Finns det någonstans bevisat att konsumption av porr leder till större sannolikhet att begå sexualbrott? Om man som den som förde ämnet till regeringsrätten tidigare i år hävdar att sexulbrottslingar kan (citerar ur minnet) "kåta upp sig och planera nya brott" så menar man ju att våldtäkter är rationella och planerade handlingar. Verkligheten visar att så inte riktigt är fallet.

Och slutligen, vad är det som pekar på att privata fängelser är bättre på att rehabilitera fångar? Ekonomisk vinning för deras del bygger ju på att fångarna kommer tillbaka igen. Marknaden saknar incitament för att sköta detta.

TOMMY RYDFELDT sa...

Björn!

Vi har tydligen olika åsikter om porrtidningar till sexualbrottsdömda. För det är detta som Beatrice Ask föreslår.

Jag tycker inte det är en mänsklig rättighet för en brottsdömd pedofil att på anstalten få läsa porrtidningar. Speciellt som det med största sannolikhet motverkar den vård personen skall ha.

Eller som man gjorde i Frankrike och skrev ut Viagra till en pedofil efter avtjänat straff.

Jag tror inte på privatdrivna fängelser i någon större skala. Speciellt inte sådana med högsta säkerhet. Men varför inte våga fundera över idén. Kan organisationer som KRIS eller liknande komma in och vara med i vården?

Målet måste ju vara att minska återfallen så långt det är möjligt. Då måste man våga tänka i nya banor.

Björn Fridén sa...

Vad beträffar privata aktörer inom kriminalvården som till exempel kökspersonal eller liknande så kan det mycket väl vara en god idé, men exemplet USA är ju lätt att plocka fram när man talar om fängelser som helt privat institution. Där har det inte lyckats särskilt väl.