Så nu kom Gordon Brown in i slutet av juni 2007 som premiärminister. Kanske lite tråkig och träig men kompetent. Han lovade att det var slut på ”spin” och istället var det kompetens, integritet och ärlighet som skulle prägla hans regering.
Gordon Brown fick direkt hantera översvämningskatastrofen och terrorbombningar i London och Glasgow. Och väljarna gillade vad man såg.
Opinionssiffrorna steg hastigt och Labour skulle vinna en jordskredsseger om det var val.
Trots att man bara var 2,5 år in på mandatperioden (av 5) så gjorde han sitt livs misstag. Gordon Brown funderade på nyval. För att få 5 år till vid makten. Partiet sattes i beredskap och nyvalspekulationerna haglade i media.
Vad väljarna då såg var samma taktik och samma sätt att möta frågorna som Tony Blair.
MR BEAN?
Marknadsföring istället för politik.
Opinionssiffrorna började dala och när den konservativa ledaren David Cameron utmanade Gordon Brown, och sa att han gärna tog ett val, började siffrorna sjunka drastiskt.
Paniken spreds sig i Labour och en lördag kallade Brown till sig en BBC journalist och meddelade att valet var avblåst.
Nu framstod han som en feg premiärminister som inte vågade möta folket.
Men budgeten var redan färdig och skulle läggas fram kommande vecka. Den var en valbudget och man hade försökt att stjäla frågor från oppositionen för att få bort frågorna från valrörelsen. Och detta slog tillbaka. Igen ett parti utan idéer. Inget hade hänt med Labour sedan Tony Blair avgick.
Och nu började problemen komma ett efter ett.
I Storbritannien är det viktigt att alla förslag presenteras först i parlamentet och inte vid presskonferenser. Trots detta åkte Brown till Irak, under de konservativas partikongress, och presenterade trupptillbakadraganden. Ett brott mot denna regel. Och när det granskade ytterligare var det inget nytt han sa. Besluten hade redan tagits tidigare.
Nästa kris var att brittiska skatteverket tappat bort CD skivor med hemlig information, bland annat bankkontonummer. Finansdepartementet, under Browns ledning i 10 år, hade vetat om problemen men inte gjort något.
Senaste skandalen är att Labour återigen fuskat med bidrag till partiet genom att låta en fastighetskung använda bulvaner. En miniskandal är att domstolar inte häktar de som uteblir från domstolar och de går fria. Något ministrar vetat om men hållit hemligt.
Efter 10,5 år vid makten har Labour svårt att skylla på någon annan.
Gordon Brown, som kallas för Stalin, för sitt kontrollbehov, var vid gårdagens frågestund mycket pressad. Han såg sliten och utarbetad ut.
Och det blev inte bättre när Liberalernas t.f. ledare Vince Cable igår öppnade med att säga ” de senaste veckorna har premiärministern förvandlats från Stalin till Mr Bean”. Hela underhuset skrattade. Dagens replik.
Fortsätter opinionssiffrorna dala och nya skandaler poppa upp kommer snart kravet på Gordon Browns avgång. Riskerar 100 parlamentsledamöter förlora sina platser blir de snart en stark grupp som kräver förändring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar