Jag har pga. att en partikamrat avled suttit i socialförsäkringsnämnd under några månader. Dessa nämnder upphör vid årsskiftet.
Socialförsäkringsnämnden beslutar bland annat om sjukersättning (det som ofta kallas förtidspension), vårdbidrag m.m.
Under dessa månader har jag fått en unik insyn hur utredningar ser ut, vilka öden och bakgrund de har som får sjukersättning.
Det jag kan konstatera är att sjukfallen inträffade i många fall för flera år sedan. Man kan ha gått fram och tillbaka på ersättningar i 5-6 år. Ibland något kortare.
Jag har också konstaterat att många pensioneras i onödan. Hade de fått hjälp mycket tidigare så hade det i flera fall gått att undvika pensionering. Men när vi fick ärendet så fanns det inte mycket annat att göra än att bevilja sjukersättning.
Brister i rehabilitering, uppföljning och flexibilitet skapar alltså ett utanförskap för många människor.
Det är detta regeringen vill åt.
En viktig punkt är att göra tidsgränserna i sjukförsäkringen tydligare. Det ska bli en rehabiliteringskedja med ”fasta hållpunkter”. Något som saknas idag.
Och jag tror faktiskt inte att pensionering är målet för speciellt många människor som blir sjuka utan de vill komma tillbaka i arbete.
Den socialdemokratiska linjen har ju alltid varit att pensionera så är man av med problemet.
Utan att bry sig om vilket utanförskap en person på 35 år som pensioneras hamnar i.
Regeringens förslag till åtgärder är väl värda att pröva. Det finns väl skönhetsfläckar. Jag tycker man borde ha kvar tidsbegränsad sjukersättning. Om man efter 18 månaders förlängd sjukpenning saknar arbetsförmåga helt eller delvis borde man inte få tillsvidare ersättning i t.ex. 35 årsåldern.
Jag förstår tanken att man ”glöms bort” under den tillfälliga tiden men då är det viktigt att sätta in rehabiliteringar och göra uppföljningar även under denna tid.
Jag vill också komma bort från att man har 25,50 eller 75 % sjukskrivning eller sjukersättning. Varför inte den procentsiffra man har arbetsförmåga för? T.ex. 45 %, 64 % 70 % osv.
Efter tre månaders sjukskrivning ska man enligt regeringens förslag kunna ta tjänstledigt från sitt gamla jobb för att söka ett nytt arbete, samtidigt som man får sjukpenning. Den som hittar ett nytt jobb kan efter sex månader få prova det arbetet, dock maximalt ett halvår.
Detta är oerhört positivt. För idag är det så att får någon en skada så att han/hon inte kan vara kvar på sitt arbete så prövar arbetsgivaren om det går att omplacera. Går inte det, företaget kanske bara har 4-5 anställda, uppstår ju arbetsbrist och personen sägs upp.
Är det bättre? Det är inte många som sagts upp i en sådan situation som någonsin återkommer i arbete.
Jag konstaterar att de som argumenterar emot förslagen är rätt okunniga. Man vet inte hur det ser ut i verkligheten. Vilka regler som gäller idag.
Man förstår inte att de som pensioneras idag är på grund av synder från den förra regeringen. Det kommer att ta flera år innan nuvarande regerings åtgärder får verkan och att vi i statistiken ser att färre slipper pensioneras.
De som är emot regeringens förslag,som socialdemokraten Tomas Eneroth och IF Metalls ordförande Stefan Löfven. Vad är era förslag?
Som det är idag? Då människor tvingas till pensionering därför att samhället inte ställer upp på dem?
Är det något som varit inhumant och sanslöst är det vad socialdemokraterna ägnat sig åt. Att pensionera bort problemen och sedan glömma dessa människor.
1 kommentar:
Det behövs en ledarutbildning värd namnet för personalchefer, vilka fungerar som rådgivare till linjens chefer. Alla dessa kränkta människor, som det tar år att rehabilitera om det alls går. Vad sägs om Ledarskapslyftet?
Skicka en kommentar