När Ingvar Carlsson inte tog med Bo Holmberg vid en regeringsombildning blev det lite av en sensation.
Göran Persson därmed var ganska osentimental när han såg att en minister inte var en tillgång.
När Göran Persson blev statsminister i mars 1996 gjorde han en omfattande regeringsombildning och flera statsråd fick gå. Den regering han ärvde var bara 1,5 år gammal.
Alliansregeringen behöver en nystart under 2008 och grunden för detta är en regeringsombildning.
Statsråd som inte fungerat får gå och nya namn får chansen i regeringen. Det kan också finnas statsråd som av olika skäl vill lämna.
Man bör också se över departementsindelningen och ansvarsområden. Behövs det verkligen både en bistånds och handelsminister? Kan inte Ewa Björling sköta båda ansvarsområdena?
Skall man göra som i Australien att det utses både en miljöminister och en särskild klimatminister?
Får man in nya personer i regeringen så bör man också se om partierna inte skall byta några ansvarsområden.
Vilka bör eller vill gå?
På den moderata sidan finns det skäl att byta ut Sven-Otto Littorin och Cristina Husmark Pehrsson. De har både misslyckats med att kommunicera vad de gör och varför.
Något som är grundläggande för hela regeringsarbetet.
Mats Odell har inte varit en lyckosam kd-minister. Har en ganska konstig portfälj med finansmarknad, kommunfrågor och en del av bostadsfrågorna, dock inte alla. kristdemokraterna måste få in ett nytt namn.
Lars Leijonborg kommer säkert att nomineras som folkpartiets första namn till Europaparlamentet eller till och med efterträda Margot Wallström som kommissionär.
Av statsråden från centerpartiet har Åsa Torstensson haft svårast att komma fram. Vägar och järnvägar väntar på investeringar som är nödvändiga. Jag har svårt att se att hon skulle tvingas gå då hon tillhör Maud Olofssons favoriter, men kanske en annan ministerpost?
Det finns rykten om att några vill lämna men sådana går aldrig att få bekräftade.
Den undersökning som finns i Aftonbladet idag om betyg på statsråden är mest positivt för folkpartiet. Tre av fp-statsråden ligger på topp 6 i betyg.
Jan Björklund (bilden) får bäst betyg av partiledarna.
Den som förvånar mig mest är Tobias Billströms låga betyg. Men är det den omöjliga portföljen som ger detta betyg?
Kommer det många flyktingar till Sverige som får stanna får han kritik. Avisas dem får han också kritik. Hur han än gör är alltid en massa människor missnöjda. Kanske dags att ge honom en annan statsrådspost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar