
Jag önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År.
Vi ses 2007 med nya inlägg.
Tommy Rydfeldt
http://rydfeldt.blogspot.com/2006/09/fel-rekryteringskultur-i-folkpartiet.html
Kommissionen tar upp en del ledningsproblem i partiet. Jag kommenterar vissa punkter.
Så här skriver man:
”Det framkommer vid intervjuerna att Lars Leijonborg uppfattas som en kompetent politiker och partiledare. Samtidigt framförs ofta synpunkten att det finns brister i det interna ledarskapet. Ett uttryck för detta är att människor inte alltid känner sig sedda och att deras kompetens inte respekteras till fullo.”
Slutsatsen blir:
I en organisation där människor inte känner sig naturligt sedda kan behovet av att uppmärksammas ibland ta sig drastiska uttryck. Detta kan få som konsekvens att individer gör etiska övertramp.
Min kommentar:
Jag tycker kommissionen här har gjort helt rätt bedömning. Det verkar ibland som det inte finns en vilja att utnyttja den kompetens som finns i partiet. Jag vill dessutom vidga detta till hela partiet. Duktiga kommun- och landstingspolitiker med hög kompetens används inte i det interna arbetet eller som representanter i statliga organ och utredningar.
Kommissionen punktar sedan några viktiga saker.
1. Ledare för en organisation har också som uppgift att fungera som förebilder. Om man i sitt agerande inte är tydlig med betydelsen av ett gott etiskt förhållningssätt finns det en risk att individer i organisationen inte har en naturlig relation till självklara grundläggande värderingar.
2. I en kultur som präglas av relativ tystnad finns det en risk att man inte säger ifrån när övertramp och oegentligheter sker. Det kan också innebära att man själv inte vågar berätta om egna felsteg, av rädsla för konsekvenser.
3. Ett parti som i praktiken styrs av ett fåtal personer är sårbart för kriser, speciellt när de som ingår i denna grupp själva är en del av krisen. Människor i en krissituation som personligen berör dem agerar inte alltid adekvat. I en välfungerande organisation skulle kretsen av krishanterare ha utvidgats och de personer som var direkt eller indirekt involverade ha uteslutits från hanteringen av situationen.
4. Brister i en organisationskultur skapar i sig grogrund för ett oetiskt tänkande och beteende.
En av de allvarligaste bitarna i rapporten är Lars Leijonborgs agerande när skandalen briserade.
Kommissionen skriver följande:
"Lars Leijonborg har i samtal med etikkommissionen vidgått att det initialt fanns en förhoppning om att Johan Jakobssons tidiga vetskap om inloggningarna inte skulle komma till allmän kännedom. Det är kommissionens uppfattning att ett oaktsamt förfarande med sanningen har ägt rum"
Dessa rader är allvarliga och stärker min uppfattning att man inte agerade bra i folkpartiets ledning under skandalen.
Vad händer nu?
Partistyrelsen har lagt uppdrag att förändra i enlighet med de förslag som kommissionen lägger. Detta är bra. Men sedan handlar det om förtroende för inblandade personer. Finns det eller finns det inte?
Jag ser det som fullständigt uteslutet att presschefen Niki Westerberg kommer tillbaka. Oavsett rättegångens resultat. Fredrik Malm var LUF ordförande och är nu riksdagsman. Han var ordförande när en felaktig kultur bredde ut sig i LUF.
Om detta skriver kommissionen:
"Det har framkommit uppfattningen att det under senare år har växt fram en kultur inom LUF som fokuserat på att få organisationen att bli en utpräglad kampanjorganisation. Detta har bland annat tagit sig uttryck i att anställda har ägnat tid åt att försöka få fram negativ information om politiska motståndare för att senare placera den i media.
Det måste finnas en viss förståelse för att personerna i denna organisation är relativt unga, men det har varit svårt att undgå slutsatsen att kulturen i vissa avseenden har varit omogen."
Även om LUF nu vidtar åtgärder, hur är förtroendet för Fredrik Malm i folkpartiet?
Förtroendet för Lars Leijonborg?
Och den avgörande frågan, hur är förtroendet för Lars Leijonborg? Jag tror Lars Leijonborgs framtid som partiledare hänger ihop med hur han går vidare och tar tag i interndemokratin. Nyttjar den kompetens som finns inom folkpartiet. Ser till att kommissionens förslag blir verklighet.
Man ändrar inte heller på ett vinnande lag. Så hur det går för honom och folkpartisterna i regeringen blir också avgörande för Lars Leijonborgs framtid.
Jag skulle idag gissa att det är 50/50 chans eller risk, beror på hur man ser det, att folkpartiet har en ny ordförande i nästa val.
Det finns ju också den möjligheten att Lars Leijonborg själv beslutar sig för att avgå men kvarstår i regeringen. Men blir han mer eller mindre avsatt så får han nog svårt att stanna kvar som statsråd.
Nu har Sverige haft en alliansregering i 2 dagar och några timmar. Jag gläder mig åt samtliga folkpartistiska statsråd. Lars Leijonborg och Jan Björklund i utbildningsdepartementet, Nyamko Sabuni som integration- och jämställdhetsminister och sist men inte minst Cecilia Malmström som skall arbeta med EU frågor.
Utnämningarna av Jan, Nyamko och Cecilia är ett bra sätt att trygga framtiden i folkpartiet. Alla tre är potentiella partiledarkandidater när Lars Leijonborg slutar en dag.
Utnämningarna innebär också att Lars Leijonborg och de som ger honom råd i partiledningen inser att det finns ingen väg tillbaka för folkpartiet.
Samhället ändras och det innebär också att partier måste utvecklas. Efter valet har en del bakåtsträvare dykt upp och vill att folkpartiet skall gå tillbaka till vad man kallar socialliberalism. Folkpartiet har aldrig övergivit socialliberalismen men det ser olika ut beroende på vilka problem man möter.
Folkpartiets väg är att utvecklas framåt tillsammans med samhället. Inte att leta sig tillbaka till någon tid då problemen var annorlunda.
Det förvånar mig varje gång man tar Bengt Westerberg som något positivt exempel. Har alla glömt i vilket skick han lämnande folkpartiet efter valet 1994?
Riktigt förbannad blir jag när jag läser att olika personer, även folkpartister, anser att Nyamko Sabuni är något slags alibi och till och med en Onkel Tom.
Rent oförskämt.
Folkpartiet har fått ansvar för utbildningsfrågor, skolfrågor, jämställdhet, integration och EU frågor. Viktiga områden som stämmer bra överens med partiets profilfrågor. Jag saknar Johan Pehrson men inser att röstetalet i valet inte ger möjlighet till att även få posten som justitieminister.
Förhoppningsvis kommer denna regering och de folkpartistiska statsråden att kunna genomföra många av folkpartiets hjärtefrågor.
Det innebär att vi sidan av regeringspolitiken måste idédebatten hållas igång i folkpartiet. Ett område som kan bli en ny profilfråga är den enskildes frihet. Staten vill ha mer och mer insyn i den enskildes liv vilket givetvis begränsar den enskildes frihet.
Ëtt sådant förslag är om man skulle föreslå obligatoriska ID kort som vi skall bära på oss. Då har vi enligt min mening passerat gränsen.
Folkpartiet kan bli det parti som säger hit men inte längre.